Double deca? Vad är nu detta? Jo triathlon. Man skall köra en 20 dubbel ironman! Dvs simma 76 km - i en 50 m bassäng. Sedan skall det cyklas 3600 km på en slinga som är 1915 m - toalt 1879 varv. Det hela avslutas med lite löpning. Närmare bestämt 844 km - 20 marathonlopp. Det är ny banlängd tydligen på löpningen i år. Men jag vill minnas att den var ca 1800 förra året. I så fall skall den springas 469 varv ungefär. Till saken hör att det är 2400 m mellan simbassängen och cykelbanan. Den biten får deltagarna frakta sig själv. Det kallar jag transition.

Det var meningen att två svenskar skulle delta. Min vän Kari Martens samt Greger Sundin. Tyvärr blev Kari skadad i en trafikolycka och får vänta tills nästa år. Jus nu är det bara Greger som kör för Sverige. Tävlingen startade igår och pågår till 12 december. Så vi får heja på Greger så mycket det går. Just nu ligger han fyra. Dom har ju bara simmat i 27 timmar  :-)

Så inte fan skall man gny över några ultraintervaller   :-)

Så var första arbetsdagen efter sjukskrivningen avklarad. Vet inte om jag skall skratta eller gråta. Men det är ju som det. Det var inte så mycket mail att läsa och jag drog en lättnadens suck. Men så så¨g jag att det var sorterat på avsändare. När jag sedan sorterade på ankomstdatum, blev bilden en helt annan. Så idag har jag i princip gått igenom mail. Bläää...

Frågan är om jobbet är som ultraintervaller, bara att man gör en jädrans massa intervaller där...

Efter en helt magisk helg och en jobbig sjukskrivning så är man tillbaka på jobbet igen.

På ett sätt är det väl bra. Det blir precis som att komma tillbaka efter en lång semester och vardagen blir "normal" igen. Lösenord skall bytas, mail skall läsas. Det ligger några hundra stycken och väntar.

Och jag får åter stanna upp då och då och dagdrömma lite om Badwater ultra marathon.

Men jag kommer att leva länge på hekgens övning.

Jag försökte sova i morse men det gick inte så bra, ömma ben höll mig mer eller mindre vaken, så det blev bara ett par timmars sömn till och från. Vid lunchtid kom mina grabbar hit och fikade. Fars dag, Ni vet. Vi åkte sedan iväg hela gänget till Stärtered (innan Jonsered) och kollade in nybyggda lägenheter som var ute till visning.

Väl tillbaka därifrån kände jag mig rejält mosig och somnade på soffan. Nu skall jag bara ta lite nybakad äppelkaka som Carina gjort och sedan är det hopp i säng.

Jag har inte sovit länge efter intervallerna. Jag har vairt öm i benen och i ljumskarna. Det har legat och molat hela tiden, så jag har inte kunnat sova ordentligt.

Jag kan ju lungt säga att det inte blir att springa på några dagar. Men vad gör det när man varit med om en sådan här häftig grej? Dessa ultrintervaller är mer slitsamma än vad man kan tro. Det hade nog varit lättare att springa alla 8 milen nonstop istället.

Nu har jag suttit och kollat av lite på mina intervaller. Om man slår ihop de fyra första och lägger till två kilomter till lite drygt på den femte, skulle detta gett mig en marathontid på ca 4:37. Mitt 6 timmarsresultat hade hamnat på 53-54 km, ett råpers med andra ord. Vädret var ju inte det bästa och gjorde det hela till en extra utmaning. Det var endast tre av intervallerna som var regnfria. Man blev kall och blöt och stelnade till.

Banan jag sprang visade sig vara ett bra val. Det är samma bana Carina brukar nyttja för sin morgonjoggar och den är ganska exakt 2 km. Så det blev fem varv per intervall, totalt 40 varv. Den var platt, lättsprungen och framför allt var den upplyst. Inget jidder med pannlampor etc.

Däremot har jag nog aldrig varit med om så mycket djävelskap. Från en raserad dator med trasigt minne, systemåterställning. Sedan en Garmin som helt plötsligt fick för sig efter några intervaller att inte fungera. Jag fick kasta ut allt vad Garmin hette och börja installera och konfigurera upp igen. Det var med nöd och näppe jag hann innan det var dags för nästa intervall. Så det blev ingen vila där och ingen vila kvällen innan heller för jag var tvungen att få igång datorhelvetet. Tji tidig sänggång.

Jag är grymt nöjd med att klippa alla 8 intervallerna, något jag inte var så säker på då jag gav mit ut på nummer ett. Målet var att ta 3 - 4 stycken. När jag var halvvägs in på den sjunde intervallen kunde jag konstatera att jag skulle ut på den sista också. Kosta vad det kosta vill.

Av de 70 som låg reggade för ultraintervaller på jogg.se, var vi inalles 22 personer som gjorde alla 8. Det känns lite extra kul att få tillhöra denna skara.

Jag lärde mig en hel del det senaste dygnet och jag hade nytta av errfrenheter speciellt från mina två 48 timmarslopp. Grymt slitsamt och grymt roligt.

Där satt den! Sista intervallen. De första 2 km (1:a varvet) var hemska. Jag var så stel att jag knappt kunde gå, Man fick tvinga sig framåt. Jag vet från ironmantävlingar att detta släpper. Men det satt långt inne. Varv 2, 3 och 4 gick fin-fint. Sprang på ganska bra där. Och så sista varvet. Då öppnade sig himlen igen. Det blev två blöta kilometrar och jag stelnade till nästan med en gång.
Men nu är det gjort. Jag är skitnöjd. God I'm good!  :-)

Det var faktiskt kul det här och lärorikt. Men det var slitsamt. Många gånger tyckte jag att det hade varit bättre att springa hela distansen i ett svep och inte pausa på milsträckorna.

Men nu är jag duktigt trött. Nu blir det dusch och nana kudden.

Uj, uj, uj. Sjunde intervallen avklarad. Men det var ett riktigt grispass. När jag gick ut så spöregnade det. Jag var stel som en pinne och blev snabbt kall. Hade kramp i vaderna till och från och det nöp rejält, trots att jag tagit salttabletter. Jag stannade för att stretcha. Och då med handen jag nog kommit åt Garminen och lyckats stoppa den. Jag fortsatte drygt 500 m innan jag förstod vad som hänt. Det var bara att ge sig tillbaka till stretchstället och börja om där. Och som grädde på moset tilltog regnet. Om jag är trött? Jepps. Fast det är låprioriterat just nu. Nu skall jag fan i mig ut och ta den sista intervallen. Måste ju passa på medan man ändå är trött. Att kasta in handduken nu är ju som att bryta 195 m från mål på en mara. Det finns inte. Nope nu är det hela vägen - ända in i kaklet som gäller. Jag lär ju ändå inte bli så mycket mer tröttare och ha mer ont. Och detta är ändå kul. Gör massa käcka erfarenheter här.  :-)

Intervall nummer 6 - check! Nu var det skitsegt och nu börja det värka lite här och, fast det hör ju till dom här distanserna. Jag mår fortfarande bra. Skall försöka mig på sjuan också, det får ta den tiden det tar. Men kul är. Fast inte de sista varven på denna intervall. Regnet öset ner.

Nu körde jag med regnatället på mig denna gång och det valet ångrade jag inte. Hoppas nu vi får hyfsat regnfritt nästa intervall.

Den kommer nog ta ännu längre tid aän denna intervallen, som gick på 1:18. Tog nästan hela första varvet att starta upp kroppen.