Idag skall det även vara total månförmörkelse om jag fattat det hela rätt. ca 09:20 skall den ske. Jag tänkte ta en fikarast då och ge mig ut och titta. Nästa gång det är total förmörkelse är 2094 och då lär ju både jag och mina barn vara nedgrävda i myllan.

I natt passerades det - Vintersolståndet. Det inträffade 00:38 och jag har väntat på detta mer än julafton. Jag tänkte även ta en fikapaus idag efter kl 9 för att se om man kan se något av månförmörkelsen. Nästa inträffar ju inte förrän 2094, så det gäller att passa på.

Nu är jag urtrött. Dags att gå till sängs för en ny dag i hamsterhjulet. urrrrk!

Nu är jobbet omänskligt stressigt. Jag vet inte hur mycket mer jag pallar. Nu går jag på reservtanken.

Skall verkligen jobbet få förstöra ens liv? Jag fortsätter med min bok. Bra terapi när man inte tränar.

Igår var jag helt färdig när jag kom hem. Att man skall behöva utsättas för sådan stress. Det är inte OK. Byta jobb? Vad hjälper det? Jag tror inte att det blir bättre. Men att hitta personer i chefsbefattning som vågar använda sunt förnuft och acceptera verkligheten som den är. Frågan är bara var fan hittar man dom?

Jag såg inslaget om den neurosedyn skadade tjejen som inte får parkeringstillstånd. Om man kan gå så skall man vara restriktiv med att dela ut tillstånd, och ingen av dessa våthjärnor som handlägger p-tillstånd kan dra den slutsatsen att om man inte har några armar så måste man ha ett p-tillstånd trots att man kan gå.

Än mer förbannad blir jag att man skall satsa 5 miljoner i utbildning och tala om för dessa djävla idioter att det är OK och dela ut särskilt p-tillstånd för bil om man saknar armar. Allvarligt talat, hur djävla dum får man bli?

Idag gjorde jag ett riktigt jäkla grispass på lunchen. det som skulle blivit en hyfsad 7 kilometare förvandlades till ett apjobbigt pass. Av dessa kilometrar var ca 5 oplogade och dessutom hade snösvängen kört upp alla lösa snömassor från gatan på trottoaren. Detta medförde ett helvetes pulsande i lössnö. det var bara i princip GC banan på Arnedalsvägen 1400 m t.o.r som var plogad och dåär man kunde springa riktigt.

Inget höjdarpass för mig som också går på minuskalorier. Jag var totalt jäkla slut efter det passet. Men det är ju samtidigt gott att ha det i bagaget och det är ju karaktärsdanande.

Då var man här igen. "hurra!" Tack gode gud för att det blir en kort vecka. Fast dagarna kommer nog att bli långa. Jag hade tänkt att försöka hinna med en lunchlöpning idag. Jag behöver komma ut och få andas lite frihet.

Det kommer att bli mycket att göra denna vecka, mycket som skall fixas. Både på jobbet och i hemmet.

Jag kan ju inte påstå att jag jublar, nu när helgen är slut och jag åter skall gå tillbaka till jobbet. I en värld där stress och jäkt uppmuntras, medan man ser snett på de som tänker på sin hälsa.