Efter löppasset och duschningen idag hade jag en sittning hos min favvofrisör - Carina. Det var åter dags för ett nappatag med skäggtrimmer. Hur otroligt det än kan låta så blir även jag långhårig.

Så nu är jag duschad, nyklippt och nyrakad. Nu kan jag möta den näst sista arbetsveckan detta år.

Idag var jag ute på samma löprunda som gårdagen. Ett varv runt Kåhög. Den stora skillnaden var att det var mycket besvärligare att springa, trots mina ice bugs. Där det inte var is, så låg det lös snö ovanpå isen och det gjorde att jag gled runt i den lösa snön. Denna typ av löpning suger mycket kraft och i kombination med att jag går på minuskalorier, blir det naturligtvis väldigt jobbigt.

Men å andra sidan ligger det mig inte i fatet att ha gjort detta pass. Det kommer ju en dag då all den här snödyngan är borta.

Nu har jag kommit hem efter en försiktig jogg runt Kåhög. Jag gick ut idag, dels för att stressa ner och dels för att känna på foten. Den gångna veckans vila verkar att ha gjort gott. Det var verkligen skönt igen att få komma ut  efter en veckas avhållsamhet. Dagens sträcka blev det mycket blygsamma 6,53 km i ett 6:47 tempo. Fast idag skulle det inte gå fort, jag ville bara komma ut och känna mig som en människa igen.

För ovanlighetens skull, var det jag som sov längst idag. Detta tillhör verkligen ovanligheterna. Men det är så gott att få sova. jag älskar det. Nu har det varit lite morgonkaffe och en mycket lätt flingfrukost. Dags att börja tänka på löpning.

Förut skrev jag att detta är en dag jag helst vill slippa. Men när jag går in och läser på facebook, kan jag se att det kommer att arrrangeras ett 12 timmarslopp på Bislett i slutet av februari.

Jösses vad denna nyhet pumpade in en massa hopp om framtiden igen i min ganska trötta kropp. Jag fick ny energi bara av att få nyheten och framför allt på just denna dag, då jag nästan alltid fått dåliga nyheter.

Skall nu denna trend hålla i sig?

Igår kväll var det relax på schemat. Carina satt i soffan på övervåningen och stickade och jag satt där och läste och tittade samtidigt ut över Sävedalen. Ingen Tv eller radio. En våg av lugn spred sig i vårt hem. Mer sådant.

Talesättet - Hemmets lugna vrå - blev en verklighet.

Idag är det verkligen den dagen på året som jag inte gillar. Min far dog den 17 december. Jag har blivit uppsagd efter varsel den 17 december och jag var senast varslad den 17 december. Denna dag är för mig en otursdag, precis som fredag den 13:e är för andra.

Jag kommer att gör allt för att denna dag skall passera snabbt och smärtfritt.

Jag är bara så trött just nu. Det är fem dagar kvar till vintersolståndet och fem arbetsdagar kvar till jul. Det är verkligen uppförsbacke nu. Situationen på jobbet verkar inte att bli bättre nu. Bara stress, bara mer att göra.