Att det skulle vara så djävla svårt att få tag i ett mobilt bredband på Kanarieöarna, det trodde jag inte. Idag skall jag göra ett sista försök. Sedan skiter jag i det.

Som vanligt blev det lite frukost på terrassen. Vi åt ett par smörgåsar drack kaffe och satt bara där och stirrade ut över havet och väntade in dena ena vågen efter den andra och hoppades att få se den största vågen. Ungefär som att sitta och titta på när målarfärgen torkar. Låter skittrist, men tro mig. Det är så himla skönt.

Dagen som kommer skall angripas ad hoc. Vi gick ut på en ny långpromenad och hamnade i en Vodafoneshop, där vi till slut fick tag i det vi sökte.

Med viss möda och besvär fick vi äntligen sparkat igång det hela och här är vi nu. Det har varit en grymt varm dag idag och att bara gå tog mer än vad jag trodde på krafterna.