Dagens eftermiddagslöpning blev lite uttöjd. Istället för de vanliga 7 kilometrarna, blev det 8,7 km. Det märks att det börjar gå lite fortare igen och det känns skönt. Denna gång gick det i 6:07 tempo. Jag hoppas att detta är början på en trend där min seghet i kroppen försvinner. Det är bara att mala på.

Var och styrketränade i morse. Jag kom till lokalen precis när dom öppnade. Utanför dörren stod en tjej och väntade också. det var bara vi två. Låset gick upp och jag gick för att byta om. Väl ombytt och inne bland maskinerna såg jag att tjejen hade lagt sin väska på löpbandet och paxat den. men hallå! Man paxar väl inte grejer på ett gym!!? Gud, så patetiskt!Om det finns två löpband där och man är endast två personer på morgonen måste man väl kunna räkna ut att löpbanden räcker. Hur fånig får man vara? Dessutom så skulle det aldrig falla mig in att använda ett löpband. Det har skett några enstaka gånger och i yttersta nödfall.

10 minuter efter oss kom en kille och drog en lättnadens suck när ett löpband var ledigt.

Ytterligare 5 minuter efter kom nästa snubbe och surmulet såg att alla löpband var upptagna, varvid han satte sig på en motionscykel med bister min. Ögonblicket efteråt kom ytterligare en som slokörat fick förpassa sig till motionscyklarna.

Jag kunde inte låta bli att dra på munnen över denna patetiska kamp om två löpband och kön som bildas.Det är ganska roligt när man kommer tidigt och vi är flera och se denna stress med att byta om fort för att hinna först till löpbandet. När jag sedan kommer in i lokalen ser jag dom springa med ett självbelåtet leende - "Ha-ha. jag hann först!" Men det slocknar fort när de upptäcker att jag endast är intresserad av att jobba i de olika maskinerna.

När jag skall springa, drar jag på mig träningskläder och löparskor. sedan ger jag mig ut på vägar eller gångbanor. Där är det inga köer och jag får frisk luft.