Idag efter jobbet så tog jag en liten powernap när jag kom hem. Den gjorde susen för min trötta själ. När jag vaknade gav jag mig ut på en löprunda.

Först tänkte jag ta och springa ner till Sävenäs och tillbaka. men när jag kom fram till gamla Lv6 område, så fick jag ett infall och vek av in där och sprnag på den gamla ringvägen som gick runt regementsområdet. Den sprang jag många varv på under mitt första löparliv på 1980-talet.

Så mycket minnen det gick genom mig och så förändrat det är nu. Uppe på Tarrass terrass var det så mycket uppbyggt och så mycket omgjort att jag sprang fel, trots att jag jobbat där i 20 år.

På gamla Miloverkstaden där jag gjorde mina sista år huserar nu en firma som håller på med pianon och flyglar. Jag börjar faktiskt inse att jag saknar den tiden. Jag trodde ett atg at jag inte gjorde det. Men nu kom insikten.

Efter genomresan i mitt förflutna bar det av mot Säveån och den följde jag tillbaka till Partille.

Hela tiden kändes löpning jättebra och avslappnat. Det var aldrig ansträngt. En helt fantastisk känsla. Totalt blev rundan 15,15 km.

Min själ mår så bra nu efter denna fantastiska resa.

Kan inte säga att jag ser fram emot helgen, eftersom jag skall jobba. Den har blivit liksom förstörd. Man får ju inte den ledighet man behöver. En sketen lördag räcker ju inte.

Näe...  usch vad det lät gnälligt...

Hipp, hipp hurra! Nu fick jag äntligen kört lite styrketräning. Inte för att musklerna ökar ooch jag kan olja in mig och ställa mig på ett sakta snurrande podium, men det märks när man springer. Bättre bålstabilitet och ett något piggare löpsteg.

Sista arbetsdagen denna vecka! trodde Ni. Nope så är det inte. Jag har åkt på att jobba på söndagen och så var den helgen förstörd. Nästa helg åker jag också på att jobba. Det är vid sådana här tillfällen som jag djupt önskar att jag var pensionär nu.

Det stör verkligen invanda rutiner när helgerna går åt fanders...