VIlket segt pass det var efter jobbet idag. Gårdagens sugande backintervaller satt fortfarande kvar i kroppen. Jag fick nöja mig med 15,6 km idag. Rundan gick till Humlebadet, sedan genom Jonsered vidare till Skulltorp. Därefter vak jag av mot Kvastekulla och sprang ett avrv inne på den vackra kyrkogården. Det är verkligen ett vackert ställe. Efter kyrkogården drog jag vidare mot Partille centrum innan jag stånkade hemåt. Men jag sprämgde i alla fall 200 km vallen denna månad och det är ju alltid trevligt.

Nu börjar det bli dags att planera för ultraintervaller XL. På de "vanliga" ultraintervallerna kör man 10 km 8 gånger med start var tredje timma, dvs under ett dygn.

Nu vill jag prova en XL variant där jag kör fyra halvmaror under ett dygn, med start var sjätte timma. Tanken är att köra detta under helgen efter Kristi flygare. Just nu känns lördag den 4 juni som en het kandidat.

Idag är det en månad kvar tills jag kan byta telefon. Nu är jag rejält trött på denna "flintatelefon" som tydligen har väckt en slumpgenerator som i sin tur talar om att "Simkort inaktivt".

Min planerade morgonrunda idag skippade jag. Det regnade liiite för mycket för att jag skulle vilja blöta ner mig och dra på mig en förkylning. Någon måtta får det allt vara. Men att det skall bli löpning idag är det inget snack om. Men det får bli en after work runda.

Mätarställningen för maj står på 196,4 km och idag skall jag över 200 km. Undrar om jag passerat 200 gränsen såpass tidigt i månaden innan, då det inte har varit ultralopp.

Gårdagens träff med löpasällskapet blev minsann ingen stillsam upplevelse. Vi var hemma hos Eva och Nisse, som stod för veckans värdskap. Dagens övning blev att springa den så kallade pensionärsrundan som är 2,9 km lång. detta skulle kryddas med lite backlöpning. Al right, kör för det var min tanke.

Vi kom till ett parti där denna kvalitetsträning skulle äga rum. Jag och Eva sprang och ner, upp och ner. Efter ett tag tappade jag räkningen, men det blev ett antal gånger. Värdinnan var som en slavdrivare och ville bara springa mer och fortare och så skyller hon på mig.

Min milrunda på lunchen kändes rejält i benen och dessa backar gjorde inte saken bättre. Men det blev ett grymt bra pass och det visade sig att den 2,9 kilometer långa rundan hade helt plötsligt blivit 6,47 km, så jag inser att vi sprang ett stort antal gånger i dessa backar.

Problem att somna den kvällen? Näe!