Ibland får jag lite sådana där osäkerhetskänslor, som: "Klarar jag verkligen att springa detta lopp?" Eller: "Hur skall det gå?". Ni vet, en sådan där osäkerhet som kan komma upp då och då. Liknande situationer kan vara om man söker ett jobb, då man börjar fundera på vad man har gett sig in på.

Men när jag är ute i löparspåret och springer i min goa lunk, är allt sådant bortblåst. Då känner jag mig stark, oövervinnerlig och att jag kan klara ta mig fan vad som helst. Då finns det inga problem, bara möjligheter.

Inte så konstig att man älskar och brinner för löpningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...