Igår sprang jag Båstad marathon. Det luriga med denna mara var att välja rätt outfit. Väderprognoserna varierade rejält inför gårdagen. Skeulle det vara långärmat eller kortärmat? Långa eller korta tights?

Jag valde till slut mina korta kompressionstight och min kortärmade kompressionströja med klubblinnet ovanpå. Kompressiontröjan var det bästa valet eftersom jag slapp sönderskavda bröstvårtor. Den är outstanding på den punkten.

Det var mulet och lite snålt i vinden vid starten. Det skulle visa sig att loppet kom att innehålla nästan hela registret av väder under resans gång. Allt från lite lätta regnstänk till tryckande värme med hög luftfuktighet. Det var bara riktig åska och störtskurar som saknades.

Jag bestämde mig att springa i bekvämlighetstempo som vanligt. När starten gick så var det ingen trängsel och huvuddelen av fältet drog iväg ganska snart. Jag kände att jag ändå sprang för fort och försökte dra ner tempot. De första 7,5 km gick uppför och det finns ingen anledning att knäcka sig där.

Vid 4-5 fick jag dessutom slåss mot en massa flugor när jag passerade några hagar med hästar.

Vid dagens lopp chansade jag även lite. Jag hade fått en ny variant av Hammers Perpeteum, nu i tablettform. Jag hade tagit med mig tabletter för 5½ timmas löpning. Var 15:e minut tog jag en sådan tablett och tuggade. Torr som fan var den och den fick sköljas ner med vatten. Jag hade en halvliters vattenflaska med mig som jag hade i näven. Den fyllde jag på med jämna mellanrum och det var inga problem. Det fanns så mycket som 16 (!) vätskestationer utmed banan. Helt fantastiskt. Att drabbas av uttorkning under detta lopp, får klassas som ett totalt misslyckande. Varje tablett innehöll 100 kcal. Med andra ord fick jag i mig ca 400 kcal i timmen. Så här i efterhand känns det som lite väl i minsta laget. Men dom funkade förvånansvärt bra, trots att dom var supertorra och man fick många gånger peta loos rester i munnen innan man kunde skölja med vatten. Var 5:e kilometer åkte även en salttablett ner. Hade jag tillräckligt med vatten i flaska sprang jag förbi vätskestationerna. Jag stannade bara för att fylla på vatten. Vid två tillfällen tog jag även en bananbit och ett par muggar blåbärssoppa. Det var mitt intag under loppet.

Banan är oerhört tuff. Bortsett från den långa stigningen i början finns det en del del backar och stigningar utmed banan, som sliter ganska bra. När man väl får en rejäl utförslöpa på sista milen har man för ont i låren för att kunna kuta på.

Det hela gick bra fram till 25 km. Då började det ömma rejält i låren efter alla upp och ner. Det hade varit bra löpning mellan 12 och 25 kilometer. Jag stannade någonstans vid 16-17 km och tömde blåsan. Skönt. Men vid 25 km kom dippen, som den brukar göra och tempot gick ner rejält. Vid 25 exakt började dessutom en raksträck med stigning som är drygt 2 kilometer.Ingen tempolöpning där inte. Men det var bara att mala på, man kommer ju ingen vart om man stannar. Dippen går ju över. Men denna gång gjorde det inte riktigt så, det höll i sig och det var segt med löpningen ända in i mål. Jag kände mig inte trött, men jag var ganska öm och stel i låren. Det drog ner farten för mig.

Samtidigt började även temperaturen att stiga. Jag hade lite lätt regn vid 10 till 12 km. Det var inget som störde. Nu däremot blev det luckor i molntäcket och solen gassade. Då blev det riktigt varmt och luftfuktigheten var fortfarande hög. Jag var tacksam att jag hade med mig vattenflaskan, för jag drack nu mellan kontrollerna och intag av Perpeteumtabletter. Den sista milen blev till en riktig värmelöpning. Trots stelhet och seg löpning kunde jag inget annat än att le. Detta började ju bli riktig Badwaterträning, det var ju värme jag vill ha och nu fick jag den. Underbart. Vi vätskontrollen i Kattvik vid 35 kilometer stod ett par löpare och beklagade sig över hettan och kunde inte förstå min hglada uppsyn och jag kände att det var nog ganska meningslöst att försöka förklara i det läget. Med ett hej-hopp fortsatte jag med nyfylld vattenflaska och två muggar blåbärsdricka. Nu sprang jag vid havsnivå och på ett parti nyasfalterad väg. Asfalten var ramsvart och åter fick jag Badwatervibbar. Jag brestämde mig för att springa på den vita linjen, för det skall man göra i Badwater annars kommer den heta asfalten att smälta skorna.

Vadå hålla på med ett marathon? Jag var så inne i dessa tankar och endornikickarna ställde sig på. Tempot var nere i 7:45 till 8:00. Men vadå, jag dyster? Nix trots att det gick segt hade jag så djävla roligt där jag harvade fram och samtidigt var i min goa drömvärld. Då är ju ont i lårmusklerna ganska lågprioriterat.

Ett, tu, tre så var jag inne i Båstad och kunde se målområdet. Det var bara att konstatera att jag lagt ytterligare en marathon till samlingarna. Ett marathhon som är tufft, vackert och mycket välarrangerat. Jag var så uppåt att jag glömde knäppa av klockan efter målgång. Så kan det gå.

Så hur djävla trött och sliten Du än är - så se till att vara glad. Det går kanske inte fortare, men det gör resan angenämare.

 

Tommy Friberg

3 juli 2011 20:00

Bra jobbat...inspirerande läsning som gör att en annan kanske vågar sig på en mara redan i år.

http://tommy-trana.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...