Nu på kvällen kompletterade jag mig långlöpning förut idag med en runda tillsammans med Carina runt Kåhög. I och med det hade jag totalt 251,6 km vilket innebär att jag som förste tävlingsdeltagare har rundat Fuerteventuratävlingen i jogg.se:s Playitastävling.

Det är jag supernöjd med att jag av 471 deltagare blev först med detta. Det är inte så många gånger jag ligger på framkant så nu passar jag på att suga i mig. Rundan med Carina blev 6,55 km lång och totalt har jag sprungit 45,33 km idag. Det är grymt svårt att vara missnöjde med ett sådant resultat. Jag har sprungit 251,6 km på 12 dagar. Sådan träningsdos har jag aldrig haft förut. Och framför allt har jag hållt för det. Årstotalen är uppe i sanslösa 1761,3 km.

Detta skall firas med pizza ikväll och nu blir det vila i dagarna två fram till ultraintervallerna. Det känns kanonbra i kroppen och jag känner mig inte sliten.

Idag kompade jag ut halva dagen från mitt jobb och gav mig ut på långpass. Jag sprang en utökad Kåhöhgsrunda på 8,6 km i tre varv. Det var inga problem med löpningen och jag tog inte i för kung och fosterland heller. Som vanligt löpning i en lugn och behaglig takt. Jag tänkte mycket på de som sprang borta i Death Valley. Vilken fantastisk och samtidigt oerhört jobbig upplevelse dessa går igenom. Skönt att få dagdrömma kilometer efter kilometer om detta äventyr.

Jag hade problem igår med pumpen, det flimrade hela dagen. Detta berodde nopg på en ny blodtryckstablett jag skulle börja med. Det stod också i faktabladet som följde med att detta var vanliogt. En 15 kilometerstur fick inte bukt med det igår. Pulsen låg mycket högt men trots allt stabilt. Det hade lugnat ner sig under natten, men var lite hoppigt i morse.

När jag gav mig ut idag var det fortfarande instabilt, men eftr drygt 4 kilometer så släppte det och sedan har pulse varit stabil som ett urverk. Tog ovanligt lång tid att dra det rätt denna gång.

Efter tre varv, drygt 26 km, tog vätskan slut och jag fick springa upp i lyan och fylla på mer i vätskeryggan. Där passade jag på att pinka lite också. Sista etappen gick upp till Humlebadet och tillbaka. Jag passade på att hoppa ner i sjön med kläder och allt på för att kyla ner mig lite. Underbart. Jag torkade upp efter någon dryg kilometer. Men det är guld att få doppa sig så här under ett pass.

Väl hemma igen stannade Garminen på 38,78 km. Jag har nu sprungit totalt 245 km denna månad. Jag har bara 5 km kvar på PLayitastävlingen på jogg.se. Då har jag sprungit 250 km och ett varv runt kanarieön Fuertventura. Den femman skall jag klippa ikväll, tillsammans med Carina. Hur som helst är jag toknöjd med dagens löpning.

Nu börjar årets upplaga av Badwater gå mot sitt slut. Maxtiden på 48 timmar löper ut kl 19 ikväll för sista startvågen. Många har kommit imål. På herrsidan segrade Oswaldo Lopez på tiden 23:41:40. Det innebär ett snittempo på 6:33 kilometer i minuten. Grymt imponerande med tanke på den bana som han tagit sig igenom. På damsidan segrade japanska Sumei Inagaki, som jag hade förmånen att få se när hon satte världsrekord på 24 timmars i Espoo. Hon gick i mål på - 7:58 i snitt. Imponerande.

En annan kul grej var att Divesh Bhatt efter 21 miles (33,8 km) mitt ute i Death Valley gick ner på knä och friade till sin färstmö och fick ett JA! Han skuttade i mål på 37 timmar jämnt.

Under webbsändningen var det ett litet uppehåll och arrangörerna hade glömt att stänga av ljudet. Då kunde jag höra ett litet gräl med ett team som blivit diskat. Supportteamet hade inte följt bestämmelserna trots tillsägelser och tävlingsledningen beslutade att diskvalificera dom. Det mest tragiska var att löparen som teamet var där för att supporta hade ingen aning om detta utan sprang helt ovetande om detta fram mot Lone Pine. Det måste vara djävligt surt att åka ur en tävling som man tränat och förberett sig så hårt till för att suppoprtteamet inte följer bestämmelserna. Det ställer alltså höga krav på supportteamet.

Jag har lärt mig en del av att följa loppet.