Vet inte för vilken gång i ordningen, men nu har jag suttit och kollat på the Ultramarathon Man - Dean Karnazes 50 maror genom 50 starter på 50 dagar. Den sista maran - New York City, drar han på 3 timmar. Man kan inte låya bli att springa när man ser denna otroligt inspirerande film.

Dagens två och en halvtimmaskur funkade förvånanvärt bra. Nu är jag riktigt sugen på att ge mig ut och springa igen. Känns skönt att vara tillbaka i normaltillstånd. Kan det bero på att jag hade tre dagars löpvila?

Jag kände mig inte på topp i morse. När jag satt i soffan och funderade så kände jag inte alls för att springa. Sådana här traumatiska tankar skrämmer vettet ur mig och måste stävjas direkt.

Detta innebar ju naturligtvis att jag måste ut innan känslan tar överhanden och så blev det. Blandade ihop lite Perpeteum och fyllde vätksryggan.

Jag sprang bort mog Utby, tog av vid Bergsjöbacken. Backen upp till Bergsjön och ner mot Gråbovägen. Därifrån gick det genom den vackra dalgången vid Lärjeån ner mot Hjällbo. Sedan Gamlestadsvägen till Gamlestaden. Artellerigatan - Bellevue -Kviberg och ner mot Säveåns vackra stig som jag följde tillbaka till Partille.

Denna reningsprocess i min själ pågick i drygt 2 och en halv timma och jag sprang 23 km under den tiden. Nu känns allt så mycket bättre.

jag tog ju inte i för kung och fosterland, det fanns ju ingen anledning tilld et heller för den delen. Jag kan inte påstå att jag känner mig särskilt trött, utan så där lagom bara. Precis så det skall vara.

Lördagen är räddad...

Kändes inte bra idag. Vaknade med huvudvärk och en domnad vänsterarm. Hur jag än vände mig så hade jag domningar i armen och huvudvärken bara dunkade på. Jag skall se om en kopp kaffe kan fixa det. Om inte annat så kanske lite löpning...