Jag var ute på en provlöpning idag och det var väl sådär. Inga problem på plan underlag, men däremot ont i knäet vid nedförslut och det behövde inte vara något brant nedförslut.

Det lustiga är att smärta och svullnade i underbenet nu istället ersatts av smärta i knäet och jag kunde höra hur det knastrar i knät när jag böjer på det.

I morgon drar jag till apoteket och köper atrox och letar upp en idrottsläkare. Rehabtime.

Det känns lite bättre i benet. Så pass bra att man kanske skulle drista sig till att prova en kortare runda, som Kåhögsrundan. Den är 6,3 km.

Jag går obesvärat nedför trappor och har inte knaprat voltaren sedan onsdags kväll.

Jag blir både glad och lite putt. Jag såg på forumet på Ultradistans.se (besök det! - bra forum) att i mitt tycke sveriges bästa idrottare just nu - Jonas Buud - har blivit nominerad till Friidrottsförbundets gala i kategorin årets prestation i landslaget.

Det här är en stor framgång för svensk ultralöpning.

Men samtidigt blir jag lite förbannad. När Jonas hade sina stora framgångar förra och förförra året. Med EM-guld och VM-silver på 100 km, båda gångerna. Då var det ingen som bevärdigade honom med en blick, inte ens fotbollsfixerade kunde nedlåta sig till att ens nämna det. Nu när vårt stolta friidrottslandslag gjorde inte ens ett mediokert resultat, var friidrottsförbundet tvungna att hitta några att nominera till klassen prestation i landslaget. Då! Då plötsligt kommer man på att vi har en ultralöpare i världsklass - Jonas Buud. Ganska lågt - Svenska Friidrottsförbundet!

Nu skall jag inte ta udden av äran att få bli nominerad till denna gala. Men jag tycker det inte det är schysst mot en idrottare som är vida överlägsen andra svenska idrottare och har varit det de senaste åren dessutom.

Grattis till nomineringen Buud!