Vid middagstid beslutade jag mig för att ge mig ut på en runda ändå. Fast de planerade 23 kilometrarna blev bara 12,1. Och som vanligt så gick turen upp till Humlebadet, som nu vid den är tiden är extremt vacker i sina höstfärger. Jag stannade flewra gånger och fotograferade. Man får ju passa på när en sådan här chans dyker upp i det fina vädret. Att springa 12,1 km idag, trots illamåendet får jag nog ändå klassificera som löjligt enkelt. Men det var grymt avkopplande och en riktig Lisa för själen.

Vilket uppvaknande. Världens jädra huvudvärk. Misstänker att det var väl lite kaffeabstinens som vanligt. Så jag gick upp och gjorde lite kaffe och åt en banan. Sedan vart det ner i bingen igen. Efter en timma gick jag upp och tog lite fil med All-Bran flingor. Det fick jag behålla i ungefär 5 minuter, sedan var det bara ut på muggen och ulka upp det.

Med ens inser jag med vrede att dagens långpass är inte att tänka på. Nu ett  par timmar senare är det bättre. jag lyckades rosta två skivor vitt bröd som jag har fått behålla. Så nu kanske man kunde ta en kortare tur. Jag väntar en halvtiomma till och ser hur det blir. Mitt upp i allt, kom två Jehovas och ringde på dörren. Det var verkligen feltajmat. Men å andra sidan är det alltid fefltajmat när de ringer på.