Nu har jag varit nere i Kraftkällarn och kört ett spinningpass. det var inte så långt. bara 45 minuter, men det får duga. Efter passet passade jag på att gå in i  bastun och jogga på stället. Även denna gång blev det 10 minuter. Tanken är att det skall bli längre och längre tid där. Eftersom det var tidigt på morgonen hade bastun inte blivit så varm trots att jag som absolut första åtgärd startade upp den, så hade det bara hunnit bli 70 grader. Det fick duga. Bättre än inget.

Då är man åter framme vid den veckatliga upploppssträckan. En spännande helg står för dörren med 24 timmars spinning och jag är minst sagt lite pirrig inför detta. det har jag inte varit förut, men i år är det annorlunda.

För femte året i rad skall jag köra detta event. Jag vågar nog att kalla mig själv rutinerad i detta sammanhang. Många tankar snurrar runt Rosa Dygnet och många tankar snurrar och runt min rehab och fortsatta träning. med andra ord det snurrar på ganska bra.

Nu har jag betalat in lagavgiften för Rosa Dygnet. Det kommer att bli femte året i rad som jag nu parkerar mig ett helt dygn på en spinningcykel. Det är mitt sätt att dra ett strå till stacken och förena nytta med nöje.

No retreat - no surrender!

Sorry folks! Men min hemsida ligger tyvärr nere och det går inte att accessa denna. Det är servern som kajkat ur. Hoppas att vi kan fixa detta snart.

Jösses vad jag är stirrig nu. Jag kan snart komma igång och springa lite lätt. Samtidigt närmar sig Rosa Dygnet och det känns riktigt pirrigt denna gång.

Men löparfreak som jag är kan jag ju inte låta bli att börja tänka på alla goa och mysiga ultralopp man skulle kunna springa. Dessutom vågar jag börja tänka på Badwater igen, tankar som jag skjutit undan de senaste veckorna.

Idag var jag hos tant doktorn för mitt knä. Det visade sig att jag har fått chondromalacia patella i kombination med en mild släng av löparknä. Det är stretch och styrketräning som gäller, så jag är inne på rätt spår. Men jag skall fortsätta med min löparknämassage. Spinning är en bra rehab. Jag har även fått några övningar att göra. Enligt henne borde jag vara igång igen om ca en vecka. Sådant här gör en svårt sargad löparsjäl mycket glad.

Jag hade tid kl 11:00, kom in till henne kl 11:02. Hon undersökte, böjde och vred på knät, sedan förklarade hon. Hon föreslog röntgen och det fanns ett ställe i närheten. Jag åkte dit 11:36, framme och kom in direkt kl 11:40. 11:50 lämnade jag bygget nyröntgad och med ett svar i näven. Tillbaka hos tant doktorn 11:54 och hennes misstankar bekräftades, vilket fastställde diagnosen. Jag lämnade vårdcentralen 12:04. Då hade jag blivit undersökt, fått ordination, åkt till en röntgencentral, blivit röntgad, åkt tillbaka med ett utlåtande och fått en slutkläm med lite råd. Alltihopa på 62 min! Jag tror fan inte det är sant!  Detta rekord inom sjukvården lär jag nog aldrig att kunna slå igen. Till och med tant doktorn blev häpen när jag var tillbaka så snabbt.

Jösses! Nu blev jag imponerad!

I övermorgon smäller det. Då drar Rosa Dygnet igång. Jag är tyvärr inte topp tränad inför detta, eftersom jag har ett problem med löparknä. Det går att cykla, men inte mer. därför måste jag denna gång tänka lite mer inför varje pass hur jag skall lägga upp det och även lägga in rehab melllan passen om detta över huvudtaget skall funka. På något sätt skall jag ta mig igenom dygnet.

I år känns det dessutom extra pirrigt och den känslan ökar ju mer dygnet närmar sig.

Onsdag = LEK. Men det var ingen speciell träning. Alla vara mer eller mindre justerade, så det fick bli en lugn promenad istället. Och för att ersätta alla energi som gick åt, plundrade vi Evas förråd av kanelbullar. Vilken åtgång...