Jag var på Bislett tidigt och kunde hugga en bra plats. Hamnade mitt emellan Hasse Byren och Krister Lind som coachade Laila Öjefelt. Efter lite pysslande och jag fick alla saker på plats och uppställt på bordet, som kom Boel De Geer och frågae om hon kunde kampera hos oss och det kunde hon naturligtvis. Dessutom anslöt Claes Hedberg. Så vi blev ett litet svenskläger där. Trevlig

När starten gick var det inte precis någon rusning. Alla lunkade iväg, så även jag. Det kändes bra och jag tyckte att jag höll för omständigehterna ett bar tempo. Annars har jag en förmåga att sätta iväg. Det visade sig ganska snart att detta bekväma tempo var rena lusfarten även med 24 timmars-mått mätt. Jag blev frustrerad

 och undrade vad jag sysslade med. jag var inte nöjd och började komma in i ett negativt stim. Men drog snart slutsatsen att jag inte ville ha ett nytt Skövde och skärpte mig. Men de första 8 timmarna verkligen höga berg och djupa dalar var ett rent helvete och jag var så missnöjd med allt.

Men efter 8 timmar satte jag mig ner och bytte kläder, smorde in benen med aloe vera och åt lite. När jag sedan gick ut hände något. Helt plötsligt sprang jag bara och det funkade bra. Men allt hade gått så segt att jag fick inrikta mig på att nå mitt PB - 110314 meter. Men eftr hand jag sprang så insåg jag att mitt mål på 125,4 km faktiskt skulle kunna nås. Men då fick jag jobba för det.

Så de sista 14 timmarna blev bara ett enda jagande för att hinna nå detta. Det var inte tal om att vila eller lägga sig och sova. Det vara bara att hålla sig i rörelse. Efter 6 timmar fick jag problem med mitt knä igen ,fast det åtgärdades eneklt med en voltaren och en ipren. Efter en halvtimma gick det bra att springa på.

Jag sprang och jag sprang och jag sprang. Men de sista 2-3 timmarna funkade inte det heller så det blev något mellanting mellan powerwalk. Jag tog mig framåt i alla fall. Jag lyckades nå mitt mål - 125,4 km -med lite drygt en timma kvar. Då gick jag ytterligare ett steg längre och satsade på den trebubbla marathondistansen - 126,6 km. det krävdes ytterligare 3 varv till och var inte några problem. Sedan var jag lite laidback och knatade runt i väntan på att slutsignalen skulle ljuda. Med knappt 20 minuter kvar insåg jag att klämde jag 3 varv till så skulle jag nå 130 km. Nu flög fan i mig och trots att jag ahde ont och var stel tvingade jag igång kroppen att springa och lade på en jäkla rem. Något i stil med den jag gjorde under mitt första 48 timmar. Jag sprang allt vad tygeln höll. Jag stönaden av smärta och flåsade och bara sprang. Med drygt 2 minuter kvar passerade jag över mattan och skärmen visade 130 km. Av bara farten fortsatte jag till signalen ljöd. När Reima och Geir kom mätte dom upp mitt sista varv till 433 m. Totalt blev Det 130918. Ett personbästa med 20404 m.

Jag förbrukade 9460 kcal. Min årstotal ligger nu på 3005,4 km. Denna månad har jag sprungit 365,6 km. Hur i allsin dar kan man vara missnöjd med sådant.

Från att ha ha varit en tävling med mental berg- och dalbana de första åtta timmarna lyckades jag ta kontroll och vända detta till något bra. Jag har fått revansch för Skövde.

 

CarinaN

28 november 2011 06:51

Du ser! Bra jobbat och en bra mental pusselbit på plats inför kommande utmaningar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...