I min strävan att komma till Badwater var jag ute även denna vackra söndag och sprang lite. Det var min vanliga tur till Humlebadet. När jag kom dit låg vattnet helt spegelblankt och glänste i solskenet. Vilken underbar sn! Det var värt hela löpturen. Nu skall jag faktiskt vila imorgon.

Dagens runda blev 13,6 km.

Nu skall det bli lite återhämtning.

Söndag! Tänkte ta en vilodag idag. Men när jag kikar ut genom fönstret och sert solen inser jag snabbt och lätt att det inte låter sig göras för fem öre. Det blir kuta av idag också. Jag skiter i om jag skall vila till Bislett i helgen. Vad spelar 13 km för roll? Jag kommer ju ända att bli trött till helgen...

Och löpning blev det idag också. 13,2 lugna kilometrar upp till Humlebadet och tillbaka via Jonsered. Vädret var bra ur löparsynpunkt. 10 plusgrader (den 19 november!), nästan vindstilla och mulet. Som vanligt gick det inte fort. Jag körde med knäbandet som höll det hela i schack.

Men jag är så glad att ha fått springa ändå och jag är tacksam för det, samtidigt som jag inser att denna ekvation inte kommer att hålla i evighet.

Nu är det dags för lite materialtest. Jag skall ge mig ut på en kortare runda idag och testa en ny vattenflaska, med inbyggd gelbehållare. Så jag kan få i mig både vatte och gell under löpturen utan att ha med mig en massa gelpåsar etc. Det kommer att bli intressant.

Slut för idag, tack för idag. Nu skall jag dra till sängs och nana kudden. Känner mig faktiskt lite loj. Kanske drömmer jag om kommande löparäventyr. Vem vet.

Lite kombinerad återhämtningsmiddag efter två hårda träningsdagar och samtidigt lite fredagsmys. Carina klev in genom dörren efter en väl genomförd arbetsvecka och i bagaget hade Hon med sig varmsrökt lax med god sås till. Mums fillibabba.

Så nu borde man väl vara upptankad för ett pass i morgon också?

Vad gör man på sin lediga tid? Jo, man springer. Idag var inte heller något undantag. Jag gav mig ut på en runda, som i och för sig var ganska seg. Men å andra sidan är det inte så konstigt. Dels ligger jag på energiunderskott, eftersom jag håller på med viktminskning (igen), dels vågar jag inet ta  med tanke på knät. Dagens 17,4 km lång pass har gått i lusiga 7:29 tempo, men då har jag inte heller haft knäproblem.

En annan aspekt är att det får inte går fortare än så uppe på Bislett.

Vädret var perfekt. 6 grader, nästan vindstilla och mulet. Det var bara att mala på. Det är sådana här dagar det är så himla skönt att slippa jobba. Att bara få vara hemma och träna.

Min lediga dag blev väldisponerad. Som som en stock fram till strax innna halv elva. Vaknade upp tog kaffe, lite fil och flingor. Satt och slappade vid datorn en timma. Sedan var det på med löparoutfit och ut på vägarna.

Det var så himla skönt att jag nästan började grina. När jag lite senare visualiserade mig själv springandes i mål i Badwater, hmmm.... då föll tårarna. Vilken endorfinkick.

Vädret var helt OK. 5 plusgrader och nästan ingen vind. Det var bara att springa. Jag hade på mig mitt elastiska knäband, eftersom jag fortfarande inte är helt fri från min PFSS-skada. Det går bra att springa, men det får inte gå för fort. Nix pix.

Men jag skiter i tempot, det viktigaste är att få springa.