Det har varit en hetiskt dag, men ändå kontrollerat. Saker har skett slag i slag på jobbet och vips, så var klockan framme och det var dags att anträda hemfärden, som idag skedde med buss.

Imorgon åker jag åter bil till jobbet.

Framme på jobbet efter ett rent ut sagt apsegt djävla löppass. Det började ta emot redan vid SKF och vid Fiskhamnen jag kroknat totalt. De sista 8 kilometrana gick på pannben. En konstant motvind som blåste lika konstant som en fläkt går. Inte stark, men väl för att suga musten ur en. Sedan kom några vindbyar och sänkte en. Oljevägen var inte nådig.
23,57 km på 3:12! 8:09 tempo. Så långsamt har jag aldrig sprungit förut.
Men det är i dessa pass som träningen och nyckeln till framgång ligger. Detta gav verkligen träning. Nu har jag duschat och svalt en rejäl laddning med Dahlblads Gainer (återhämtningspulver) och är på banan igen. Jag vill inte ha det ogjort och jag är riktigt nöjd att jag inte bestämde mig för att vända vid SKF utan fortsätta.

  Näe! Det är faktiskt inte filmat från någon nattlig bombning i någon krigshärjad stad. Detta är nyårsafton 2011-2012 i Partille och jag har filmat detta från vår terass. Vi har varje nyårsafton första parkett och finner ingen anledning att köpa fyrverkerier själva, andra betalar underhållningen åt oss. Tyvärr är väl inte ljussättningen optimal, men jag kan garantera att detta är väldigt sevärt, men det ger även en ganska tydlig vink om det fantastiska skådespel vi ser.

Det Ni ser är Sävedalen, ner mot centrala Göteborg - Gamlestaden. Till höger bakom kullarna ligger Bergsjön Kortedala. Sedan kan jag berätta att det smällde lika mycket vid sidan av oss och även bakom oss i Jonsered och Kåhög.

Originalsnutyten är drygt 15 min lång. Men jag har klippt ner den till 1 min 45 sekunder.

Håll till godo  :-)

Här var det full fart. Jag har även idag passat på att anmäla mig till 5 Tårns vintermarathon i Kalundborg i Danmark, söndag den 8 januari. Kalundeborg ligger på västra Själland, förbi Roskilde.

Jag har bestämt mig för att göra ett litet ryck i antalet marathon. Dels för att erövra marathonsällskapets nästa trofé för 50 fullgjorda maror. Dels för att avancera i bubblar-listan som finns på klubb 100 marathon. Jag ligger ju där som prospekts på ynkliga 36 marathon och ultror. Och det duger ju inte. Jag vill in i finrummert.

Det var ju detta med ålder. Jag slogs av insikten att jag är född 1956 och fyller 56 år. Alltså är jag i år en dubbel-56:a. Lägger man ihop 56 och 56, så blir det 112, vilket i sin tur är larmnumret till SOS Alarm. Är detta en tillfällighet? Något för fatalister att bita i. Jag vet inte. Men ett roligt sammanträffande var det i alla fall.

Hoppas man slipper ringa 112 detta år, man kan ju bli nekad en ambulans...

När jag ser tillbaka på 2011, kan jag konstatera ett rekordår. I alla fall avseende träningen. Träningen har i huvudsak bestått av löpning. 88,6 % av den nedlagda tiden förra året har ägnats åt löpning. Jag har ett (1) cykelpass. Det var i påskas med Kari Martens. Simning - nada. Spinning. Några enstaka pass på tidiga höstkanten och sedan det stora 24 timmarspasset för Rosa Bandet.

Löpningen blev ju som jag skrivit förut totalt 3333,33 km (fan vad jag gillar den siffran). Detta har fördelat sig på 218 löppass. Här räknar jag faktiskt in ultraintervallerna, efter som det trots allt var 8 separata löppass på ett dygn. Snittdistansen på mina löppass har legat på 15,6 km. Det är ju inte så tokigt.

Den sämsta månaden var oktober, den månad jag var skadad. Då kunde jag endast värpa fram 10 löppass på sammanlagt 119,9 km. Den bästa månade var juli, som inleddes med Båstad Marathon och då jag även körde ultraintervaller. Utöver det körde jag två rejäla träningspass på 43,5 km och 45,3 km. Totalt den månaden inklusive ultraintervaller kom jag upp i en distans av 454,8 km fördelat på 29 pass. Den var jag jäkligt nöjd med. I snitt har jag kört 18 löppass per månad.

Om jag tittar på jogg.se:s statistik så kan jag konstatera att jag för andra året är den i Partille som sprungit mest och jag var den ende som var över 3000 km.

Jag skall i alla fall inte klaga på att jag sprungit för lite. Det är denna dos jag måste ha om jag överhuvudtaget skall ha en chans att klara Badwater. Simple as that. Jag återkommer om målen för 2012, där jag har fört ner mina tankar och visioner i ett 7-sidigt word dokument.

För vision har jag (i alla fall vad det gäller träningen) -  det är att komma till Badwater. det har jag gett mig fan på.

Sitter på plats och har precis startat upp årets första arbetsdag, om det nu skall vara något att fira.Jag kommer att fylla 56 vilket inte är gynnsamt på arbetsmarknaden med dagens ålderdiskrimineringar. Men jag kan konstatera att i år är jag en dubbel-56:a. Jag är född -56 och fyller 56.

Den stora fördelen med att börja jobba igen är att man kan få sig ett och annat långpass till kneget på morgonen. Hur konstigt det än låter. Att man skall upp i svinottan och dra på sig löparkläder och ge sig ut på ett 23 kilometers långpass, så är det då och just då som det stora lugnet faller in.

Jag får väl låta denna vecka gå innan jag försöker hitta mitt vardagslunk igen. det blir nog bra det.

Det blev 5 varv på ultraintervallbanan (som jag töjde en del) tillsammans med Carina. Det var lite segt trots allt efter gårdagens löpning, men det gick ju bra ändå. Passet blev ganska fartleksbetonat, trots att det inte var planen. Men jag fick i alla fall inelda året med tvåsiffrigt - 11,63 km. Så det får allt anses som klart godkänt.