Nu har jag suttit och pillat in alla mina ultraintervaller i min träningsdagbok. Jag är förvisso ingen snabb löpare och min knäartros har defenitivt inte gjort mig snabbare, snarare tvärtom. men ändå.

Av de åtta intervaller jag sprang gick 6 st med negativ split på 10 km. Jag blev lite förvånad, men siffrorna talar sitt tydliga språk. Det var den andra och sjunde intervallen som inte hade negativ split.

Vaknade upp idag och kände mig oförskämt pigg. Det är faktiskt så att jag skulle kunna gå ut och springa lite. Trots min sega avslutning på 1:25 så är jag väldigt nöjd med gårdagen. De fyra första intervallerna blev väldigt stökiga. Det var inte så mycket som stämde. Jag var stundtals illamående, färdig att spy och hade ett himla håll från och till. Samtidigt så ramlade jag ner i mentala svackor. Jag kände igen signalerna från 48 timmars i Skövde och fick lägga mycket fokus på att inte hamna i samma sits igen. Det tog ganska bra på en. Men när jag började på den femte intervallen så var det lugnt i stugan igen och jag kunde springa på utan några större problem. Det var så mycket lättare att springa med lite lugn och ro omkring sig.

Dessutom fick jag sprungit in mina två nya par löparskor som kom från Wiggle dagen innan. Det blev 40 km per par, så blev det gjort också...