Startade rundan tillsammans med Carina, sedan drog vi var sin runda. Jag sprang upp till Humlebadet och provade idag samtidigt min nya rygga Salomon XA25WP med en tillhörande frontväska. Ryggan skall vara vattentät och dränkbar. Det provade jag idag. Uppe vid Humlebadet tog jag av mig ryggan och tryckte ner den i vattnet. Jag fick ta i, den hade bra flytkraft. Jag höll den under vattnet i en dryg halvminut innan jag tog upp den. Kan tillägga att jag lagt ner tre torra T-shirtar i den. Sedan fick den rinna av och jag tog därefter på mig den och fortsatte hemåt. Väl hemma, gjorde jag sista testen. Jag tog helt sonika med mig ryggan in i duschen.
Efter duschen och jag hade torkat mig själv, öppnade jag ryggan. Kläderna var torra! Mycket nöjd.

Det var då själve fan. Mitt passerkort till jobbet har övergått till att bli en slumpgenerator. Jag kommer in i byggnaden, jag kan stämpla. Men kommmer inte in till landskapet. Orkar inte med sådant här vel. Antingen fixas detta eller så jobbar jag hemifrån.

Igår skedde det. VM och EM på 100 km avgjordes i Seregeno i Italien. Och minsann blev det inte en triumf för svensk ultralöpning. Den helt otrolige Jonas Buud jobbaed sig som vanligt upp i fältet och lyckade komma in på en andra plats ca 5 minuter efter segraren - italienaren Giorgio Calcaterra. Jonas hade även den goda smaken att krossa sitta gamla svenska rekord med ca 12 minuter när han kom in på 6:28:59. Det betyder att han i snitt höll ett tempo av 3 minuter och 53 sekunder per kilometer i 10 mil! Djup reeespect! Spring en kilometer själv på 3:53 och prova. Jag fixar det inte!

På damsidan var det absolut inte sämre. Debutanten Kajsa Berg ledde loppet, men på sista varvet vid ca 85 km fick hon släppa ledninge till amerikanskan Amy Sproston. Kajsa kunde ändå gå i mål som VM-silvermedaljör och EM-guldmedaljör. Kajsa krossade även hon storstilat Gloria Vinstedts gamla svenska rekord på 7:55 med nya fräscha 7:35:23, vilket innebär att hon höll ett tempo på 4:33 per kilometer. 

Dessa bedrifter slår långt mycket högre an vad jag kan hitta i diverse sportsändningar på TV. Jag kan inte annat än att förundras och imponeras av dessa personer, som kan hålla ett sådant ruggigt tempo i 10 mil. Det skall även nämnas att Kajsa var 9 minuter och Jonas 66 snabbare än Anders Szalkai då han vann Sveriges första SM på 100 km med sina 7:44 (som också är en bra tid). Så imponerande!

Hade 100 km varit en OS-gren, hade Kajsa och Jonas varit några av Sveriges absoluta starkaste medlajkandidater. Jag kan bara lyfta på hatten och gratulera.

Så har jag blivit intervjuad av en tjej som gör ett examensarbete som handlar om ultralöpare och deras sätt att tänka. Ingen dålig utmaning att försöka ta oss in i skallarna på oss ultralöpare. Men det var en riktigt trevlig intervju och jag ser fram emot att få läsa det ex-jobbet

Det har varit en konstig dag. Jag har mått lite halvkasst och haft huvudvärk. Den började dock bra med att jag blev väckt med kaffe på sängen av Carina, som hade fixat frukost och rattat in Eurosport så att vi kunde titta på sändningen från London marathon.

Men jag kom på att orsaken var att jag ätit för lite efter gårdagens lopp, så med lite mat i magen så fixade det till sig.

På vägen hem från maran, stannade jag, Carina, Eva och Nisse till vid Freeport i Kungsbacka. Där fanns en Salomonbutik och där kanske tyggan jag letade efter fanns.

Och se! Det gjorde den, ännu bättre var att den tillhörde en provkollektion som såldes ut för halva priset. Dessutom hade de en drive, ta tre betala för två. Så jag köpte ryggan - XA25 vattentät - med tillhörande fronpack. Dessutom en twinbelt som håller två flaskor. Eva uppskattade senare att ordinarie pris på allt detta var närmare 2000 spänn. Jag fick hela klabbet för 850 spänn!

Så det kändes som lite plåster på såren för nyckelfadäsen. Nu har jag en riktig rygga för långa distanser, som BUM50 till exempel....

Jag kan ju inte påstå att jag hade den bästa uppladdningen veckan innan. Fisasko från TEC (bröt efte 4 mil) att glömma bort. Alldeles för lite sömn och lite annat smått och gott. Med detta i bagaget åkte jag ner till Kungsbacka för att springa Svenska Marathonsällskapets jubileumsmarathon som anordnades i samband med Kungsbackaloppet. Jag efteranmälde mig på plats.

Många bekanta träffade jag innan och som jag hann byta några ord med. Dett är ju nästan halva grejen med tävlingar. Maxtiden var satt till 5:30 och det var mitt mål att i alla fall klara den.

Det hela började bra. Jag tyckte stundtals till och med att det gick lite för fort och fick justera mig och dra ner på tempot för att inte helt bra ihop på andra halvan. Vid första kontrollen stod Eva och Nisse som vanligt, jag lämnade två vätskeflaskor där som de sedan langade.

Första milen gick på 66 minuter och det tyckte jag var för fort. Jag försökte åter att hålla igen och det lyckades. Jag varvade på pigga ben på ca 2:20 och drog ut på andra varvet, fortfarande med gott gry i kroppen. Det kändes faktiskt bra. Jag vinkade och hejade på passerande löpare i parti och minut. Även på de ja inte kände.

Strax efter att jag passerat 26 km och fått en ny flaska av Nisse, upptäckte jag att midjeväskans fack var öppet och att min bilnyckel hade trillat ur. På bråkdelen av en sekund försvann allt positivt jag hade i kroppen och humöret sjönk till en bottennivå. Jag stannade till och gjorde en kontroll. Den var borta. Jag har ingen aning om när dett kunde ha skett. Nu försvann allt fokus på löpning och tävling och jag övergick till att leta efter nyckel. Sprang och tittade i backen hela tiden och skannade av dikeskanten. Några gånger såg jag ett svart misstänkt föremål och stannade till för att kolla, men det var alltid falskt alarm. Nu glömde jag helt av vad jag höll på med och var inne i mitt letande, så allt intag av energi blev mer ad-hoc och inte så regelbundet och disciplinerat som det var innan. Naturligtvis gick ju detta ut över springandet. Jag segade till och även höftböjarna segade till.

Så här i efterhand kan jag se hur mycket ett konstant näringsintag gör. Naturligtvis hittade jag ingen nyckel. Strax innan jag kom till vändpunkten för andra gången, ringde jag Carina. Hon blev den räddande ängeln när Hon körde ner från Partille med min reservnyckel. Guldtjej!! Så jag fick en nyckel och kunde komma in i bilen.

Tyvärr försvann allt det rolga då jag gjorde upptäckten. Och det var verkligen inte det minsta kul. Humöret var på botten. Men jag valde att fortsätta, för att bryta hade gjort att det blivit dubbel olycka och jag vägrade eftersom jag snöpligt fick bryta på TEC. Så det var out of discussion. Efter letande och velande kom jag ganska modfälld i mål på  5:16:26. Kände mig inte glad, upprymd eller något sådant. bara arg för att jag tappat nyckelfanskapet och att jag hade en tid på gång som klart pekade under 5 timmar.

TGIF och allt det där tjafset. Nu är mitt fokus inställt på morgondagens marathon i Kungsbacka. det har ju spekulerats en hel del i vädret, men när jag kollade för en minute sedan såg ju det ut att bli helt OK. Igår hotade man med snö.

Jag har fått lite mer sömn i natt, men det skall bli tidigt i säng idag också. Jag vill inte ha ett nytt fiakso denna gång.

Annars blir det sedvanlig laddning. Lite carboloader och en pizza ikväll med en lättöl.