Har börjat att packa upp från igår. Tvätta och plocka undan. Lika bra att få det gjort. Detta är väl den tråkigaste biten i samband med ett lopp.

Nu skall jag ta en kopp kaffe.

Så var det söndag igen. Har sovit gott efter gårdagens övning. Idag är det en himla massa småfix att göra innan jag skall ta fram jobbdatorn och sätta mig  och utföra lite övertidsarbete. Felsöka lite på bredbandet (allt funkar inte ännu), städa undan lite och lite annat smått och gott.

Kan inte påstå att jag jublar.

Det är ingen bortföklaring, bara ett konastaterande. Min uppladdning denna vecka har varit minsta sagt kass. Turbulent på jobbet, dåligt med sömn etc. När jag åkte upp till Tibro i morse hade jag faktiskt inte den minsta lust att springa. Jag ville bara ligga kvar i sängen och sova. Inte ens igår kväll när jag gjorde iording det jag skulle ha med mig infann sig den där härliga YESS!-känslan.

Så det var en ganska oinspirerad Stefan som anlände till Snickarvallen i morse. Dessutom var loppet en ganska död tillställning. Ca 25 startande, så löparfetskänslan uteblev helt. Vädret var inte på vår sida. På den långa varvningsrakan blåste det en hård motvind, som gick upp i kulingstyrka i byarna ibland. Denna motvind tog en tugga av mitt kraftpaket vid varje varv. Den sög verkligen musten ur mig På 19:e varvet stannad jag och tog på mig skalkläder, för nu hade det dessutom börjat att regna. Så var det hela loppet. Lite solsken, sedan moln och regnskurar. Det kom även ett par hagelskurar.

Tyckte man inte det var roligt innan, så gjorde detta inte saken bättre. Inte alss. Jag insåg ganska tidigt att det inte skulle gå så vidare värst bra idag. Min inriktning blev att i alla fall fixa marathondistansen. Vid 27:e varvetfick jag stanna och stretcha. Blääh! Utbudet vid varvingbordet var också ganska magert för att vara ett 6 timmars. Lite, chips, godi, några chokladbitar, banan och saltgurka. Efter ett tag kom det ut köttbullar. Som dricka fanns endast fanta, cola och vatten. Jag saknade riktigt energikakor och sportdryck. Det var ingen vidare bra kvalit'e på kolhydraterna. Jag slängde i mig så mycket jag kunde vid varvningarna (ett varv = 871 m), men det kändes att det inte var tillräckligt. Så där fick jag lida för mitt beslut att inte ta med Perpeteum. Också ett misstag

Efter verkligen mycket om och men, mycket vånda, motvind, regn, hagel och allmänt missnöje lyckades jag passera marathon distansen (48 varv) efter 5 tim, 47 min och 12 sek. Brydde mig inte ens om att le. Jag gick ytterligare ett varv och nådde mattan när det var 1½ minute kvar. Då kom Torill och hindrade mig från att sätta mig på bänke och pushade ut mig igen. Hela vägen in i kaklet skulle det ju vara. Så jag hann 128 m innan slutsignalen ljöd.

När jag sedan satt på prisutedelningen fick jag en chock. Jag hade vunnit M55-klassen i veteran-DM och fick en guldmedalj. Det var ju i och för sig kul. Men varför får jag guldmedaljer när jag gör skitlopp? Inte första gången det händer.

Men nu skall det strax sovas och så får vi se vad som händer imorgon.

Var det nu någon som inte förstod att jag var grymt missnöjd med dagens insats?

Jag känner mig just nu väldigt trött och matt i kroppen. Det har varit en konstig vecka. Nu skall jag hoppa i säng och försöka få lite sömn. Kl 6 imorgon stiger jag upp och drar till Tibro för en 6 timmars. Inte världens bästa förutsättningar där och inte världens bästa förberedelser- igen. *suck*

Då har jag fått igång bredbandet från telia där hemma. Jag blev lite lurad. Kabeldragarna som var och drog in den nya fibern sa att RJ45-uttagen (nätverksuttag)vi har överallt i lägenheten (som sitter bredvid ComHem-uttagen) skulle kunna användas. men det var helt fel.

Servicekillen som kom igår tåade fram till Teliauttaget, slet bort ett plastlock. Där inunder, satt uttaget för bredband. Dessa RJ45-uttag var inte alls inkopplade. Grrrr...    Så nu har jag bredband in till en punkt i lägenheten. Nu måste jag bygga allt själv. För jag vill ju ha det till vårt arbetsrum. Den nya routern jag köpte hade två USB-portar där jag hade tänkt att ansluta två externa hårddiskar. Om jag inte drar kabel eller gör något annat, måste jag ställa routern nere i vardagsrummet. Och det är helt tvärtemot vad jag hade tänkt. Så därför känner jag mig lite lurad. Mitt tänk byggde på att dessa RJ45-uttag överallt i lägenheten skulle funka.

Dags att ta på tänkarhatten.

det är lite dåligt med laddning inför tävlingar nu för tiden. Jag har inte haft optimala uppladdningar inför lopp. Exempelvis Kungsbacka marathon, Lerumsloppet, Skövde 6H, Kiel marathon och min uppladdning inför morgondagens 6 timmars i Tibro, känns inte heller optimal.

Den absolut bästa uppladdningen jag haft i år, var inför TEC och det loppet bröt jag. Var finns logiken?

Dessutom hade telefonen ringt utav bara den medan jag var ute och sprang igår. Jag brukar av princip inte ta med mig telefon ut på löpar rundor. Jag anser att det är jag som bestämmer över telefonen och telefonen skall inte styra mig. jag blir bara så trött då jag ser alla som är ute och går och som inte ens klarar av en sådan enkel sak att låta telefonhelvetet vara ifred medan de går. Det finns till och med idioter som sitter och snackar och SMS:ar medan de cyklar!!

Nog fan skall folk gå och knappa på den och överlåta ansvaret på sin omgivning att de skall undvika dennes vingliga framfart. Vad är det som är så viktigt att man inte kan släppa telefonen medan man går utomhus? Varför skapar folk ett sådant beroende av ednna tingest? Hur sjutton kunde vi klara oss förr i världen (och det var inte så länge sedan) då telefon satt förankrad i väggen med en sladd. För vem skall man alltid vara tillgänglig och varför?

Och sedan klagar kreti och pleti på att stressen i samhället ökar och man måste vara tillgänglig. Tjena!

Jag:

• tar aldrig med mig en telefon in på ett möte - det är mötet som skall ha min uppmärksamhet.Inte telefonen.
• tar aldrig med mig jobb-telefonen på lunch. Lunchen är arbetsbefriad och den skall vara en paus från arbetet. En stund för återhämtning.
• tar aldrig med mig jobb-telefonen hem. När jag stämplat ut, så är jobbet slut, såvida jag inte kommit överens om att jobba övertid eller ha jour.
• tar endast med mig min egna telefon ut på träning när det är riktiga långpass. Då är den satt på tyst läge, för när jag är ute så skall jag träna. Det är min tid, då är jag inte tillgänglig. Telefonen är med enkom av säkerhetsskäl.
• släpar inte med mig telefonen i tid och otid hemma.
• skulle jag glömma telefonen hemma när jag går ut, går jag inte tillbaka för att hämta den. Då får den ligga där den ligger.
• totalvägrar att låta mig styras av telefonen och skapa ett beroende till den, som så många har gjort.
• låter inte telefonen bli en elektronisk fotboja, som den blivit för många.

Kapa Er navelsträng till telefonen Ni också. Telefonen är bra, men den skall användas med förstånd. vem tackar Dig för att Du har gjort Dig "tillgänglig"?

Jag fick ett riktigt ätanfall igår. Jag kom tillbaka efter mitt träningspass på 13,5 km och var så förbenat hungrig. Så där riktigt crunch.hungrig Då bestämde jag mig för att göra varma mackor, men jag hade ingen skinka. det fick bli bara med ett par ostskivor, det mättar. Icke. jag gjorde banne mej 4 stycken till. Men efter det blev jag så slö och loj.

Nu blir det i alla fall vila fram till lördagens 6 timmars.