Nu är ordningen återställd. Det har varot träff med LEK-gänget igen. Vi tog upp denna fallna mantel efter min sjukhusvistelse. Träning? Jo då! Vi gick ett varv på ultra intervallbanan - 2 km. Ganska lagom ansträning för mig. Det kändes riktigt bra.

Det har varit en riktigt bra dag idag.

Under min sjukhusvistelse drömde jag om att få kunna lägga mig i hammocken ute på terrassen och ta en liten lur. Idag blev denna dröm en verklighet. Jag hade nästan glömt av hur skönt det var och det kommer inte att bli sista gången denna sommar jag gör det. Här kan man snacka om en hög recoveryfaktor.

Håller på att söka efter någon, som fått aortadissektion tyb B som jag och som tränar och ännu bättre kommit tillbaka till träningen efter detta. Kontakta mig i så fall. Det skulle vara värdefullt att få ta del av gjorda erfarenheter.

Sitter just nu och letar information på nätet om Aortadissektion och det finns en hel del matnyttigt att läsa. Sakta börjar en fälttågsplan ta form för den långa resa tillbaka till ultralöpningen och möjligheterna att trots bakslaget nu, kunna hålla drömmen vid liv om att få komma till Badwater.

Den striden tänker jag ta, men det kräver också eftertanke och planering. På något sätt skall jag fixa det.

Rastlösheten kommer och går. Igår kväll var jag rastlös igen, men idag känns det bättre. Vädret har ju också blivit mer och mer tilltalande. Kanske kan man få sig en middagslur i hammocken idag. Ett litet scenario jag tänkte mycket på när jag var på sjukhuset.