Va!? Ett simpass? Jajjemännsan! Jag och Carina tillbringade en fin sommarkväll med Lotta och Anders uppe vid Kåsjön. Naturligtvis blev det ett dopp, som ganska raskt utvecklade sig till ett simpass. Första gången jag var i blev det drygt 200 m. Andra gången jag doppade mig blev det ytterligare 200 m. Det var riktigt skönt i vattnet och inte kallt. Jag simmade en lugn och fin crawl utan att ta i. Det kändes riktigt, riktigt skönt och det kändes inte ansträmgande heller, med tanke på puls etc. Inte märkvärdigare om jag skulle gått samma sträcka.

Jag insåg då att simning skulle kanske vara en bra alternativ träning för mig, som inte belastar kroppen så myvket. Det tål att tänka på.

Jag har varit ute på mitt dagliga gångpass. Denna gång bestämde jag mig för att testa lite gränser och gick på de två kilometrarna så fort jag kunde. Kanske inte riktigt extrem toppfart. Det fanns väl långt därinne en liten växel till. Men det gick fort nog ändå. Puls hade jag också. Det är intressant att se hur kroppen svarar på en sådan här extra tempoökning. Jag gick 2,2 km på 21:34, vilket motsvarar ett kilometertempo 09:48. Närmare löpning än så här kommer jag för tillfället inte.

Det var skönt att få göra denna avstämning, men jag tänker inte rusa iväg buren på något glädjerus. Jag gläds, men det är disciplinerat. Imorgon går jag i lugnare tempo igen. Men då och då skall jag göra sådana här avstämningar. Dessutom vill jag se om det kommer reaktioner senare under dagen. Just nu känns det bra.

En riktig sovmorgon idag som i gamla tider. Ett tecken på att kroppen börjar ta åt sig vilan, snacka om att det tar tid.. Så fort jag skrivit färdigt detta inlägg, skall jag över till Apoteket och beställa medicin. Det är idag sista dagen på mitt högkostnadsskydd. Det vill jag utnyttja. Har man detta skydd, så skall et utnyttjas, inte tal om något annat.