Jag måste nog erkänna att jag känner mig lite off idag. Jag går runt och irriterar mig på skitsaker. Sedan blir jag irriterad på mig själv för att jag går runt och irriterar mig på dessa skitsaker. Vad fan är detta för ett hamsterhjul jag har hamnat i? Även blodtrycket ligger högt. Skit!

Mitt skrivande om mina upplevelser den 11 maj och framåt fortsätter och det sväller. Jag börjar till och med researcha. Det hela tenderar till att utmynna i en bok. Jag dubbelkollar fakta och upplevelser med bloggar och dagböcker som personalen skrev på sjukhuset. Nu har jag till och med beställt utdrag ur min patientjournal, för att stämma av. Mina minnesbilder från den första riktigt traumatiska veckan är ganska gelsa och jag hoppas att journalerna skall räta ut några frågetecken.

Det känns riktigt bra att få skriva om detta. bearbeta det som har hänt och gå igenom det en gång till. Fast nu skriver jag också om mina egna känslor och hur jag upplevde det hela. Jag tänkte också fylla på med lite bakgrund och hur jag nu går vidare framåt för att komma tillbaka till löpningen. Håller även på med en lite faktadel om aortadissektion.

Så jag inser att när jag är färdig har jag faktiskt material till en hel bok. Kanske man skall ge ut den, frågan är bara om någon köper den? Men jag får skriva av mig och bearbeta detta, det är huvudsaken.

När jag varit inne på hypertonimottagningen och fått min blodtrycksmanschett monterad, återvände jag till parkeringen för att ta bilen hem. När jag kom fram upptäckte jag att bilen inte var där. Den var borta! Då kände jag hur blodtrycket steg och en känsla av panik, uppgivenhet och raseri vällde fram.

Men efter ett par minute kom jag på att jag stod på den bortre inchekningsparkeringen. Jag hade ju ställt bilen på den främre parkeringen. Men jag gick ändå till denna parkeringsplats eftersom det var där jag hade parkerat bilen när jag åkte upp till akuten den 11 maj. Och nu gick lämnade jag sjukhuset och hjärnan spelade mig ett spratt och tog mig till det ställe jag parkerade då (den 11 maj).

Inte nog med att jag sov skitkasst idag. Jag var dessutom tvungen att kliva upp tidigt för att vara på Östra och montera ett 24 timmarsblodtryck. Det var lite si och så med utrustningen och jag tyckte nog att dom borde kolla utrustningen. I helvete heller!

Mycket riktigt jag studerade några mätningar på förmiddagen och kunde konstatera att det inte funkade. Varför i helveten kan man inte lyssna på folk!? Det var bara att åka upp igen och få det utbytt. Så onödigt!

Sitter fortfarande här och är klarvaken. Jag kan inte få en blund, tankar far genom skallen och jag kan inte koppla av. Jag tror ta mig fan jag sitter här och känner mig speedad. Nå, tur att jag inte skall till något jobb imorgon eller rättare sagt senare idag. Bara en kort sväng till Östra och montera en blodtrycksmätare jag skall ha i 24 timmar.