Alla inlägg under juli 2012

Av Stefan Manning - 29 juli 2012 09:20

Jag var innan denna intervall inte så säker på om jag skulle ge mig ut på den. Men känslan att få smaka lite av "bonus-tårtan" gjorde att jag föll för frestelsen. Blodtrycket låg fortfarande bra. Nu regnade det ute och jag drog på mig regnkläder och drog ut på banan. Carina hade tjuvstartat och var redan i full gång därute. Nu vräkte regnet verkligen ner, men det var inga som helst problem för mig när jag hade ett riktigt regnställ på. Jag kunde höra hur regnet slog mot huva på regnajacka, trots musiken i öronen och jag myste. Inuti detta skall var jag torr.

Det var fortfarande inga problem under första hälften. Jag betade av varv efter varv. Strax efter halvägs, kom en väldigt skum och kraftig trötthetskänsla som jag att jag tappade fart rakt av. Benen värkte och det kändes som om det inte fanns energi alls i dessa. Lika plötsligt som denna känsla kom, lika plötsligt försvann den. Detta satt i ett väldigt kort ögonblick. Detta var något nytt. Sedan kände jag hur det började bulta uppe i skallen. Detta bultande övergick snart i en lättare huvudvärk, som höll i sig ganska länge. Men trötthetsanfallen kom tillbaka flera gånger och tätare blev det mellan dem. Utan att vara expert på området, så misstänker jag att det var betablockeraren som började kicka in på allvar. För samtidigt som detta kom, steg pulsen helt plötsigt. Från att ha legat stabilt mellan 95 och 100, åkte den upp ganska snabbt i 110. Det verkade som kroppen började ropa efter mer att förbränna, samtidigt som betablockeraren höll emot.

Det hela blev värre och värre. Dessutom ville inte den pulserande huvudvärken avta. Den tilltog inte heller. Men det var en otäck känsla. Efter drygt tre kilometer insåg jag att det får nog faktiskt räcka för denna gång. Jag hade uppnått mitt mål, endorfinkickarna had stått på kö och jag mådde mentalt som en prins. Sist men inte minst, jag var inne på mitt bonusvarv.

Men med min sjukdomshistorik så lyssnade jag extra mycket denna gång på de signaler kroppen skickade ut. När vi var inne på det tredje sista varvet, sa jag till Carina att när jag går i mål på den femte intervallen, dvs om 2½ varv, så stannar jag för denna gång.

Så blev det. Efter lite eftersnack och lätt mat, så packade jag ihop prylarna och började hemfärden. Dock utan att vara missnöjd, tvärtom.

Av Stefan Manning - 29 juli 2012 09:09

Den tredje intervallen hade varit lite i segaste laget. Kanske berodde det på att jag inte fick vilat där. Annars hade jag lyckats få ihop i alla fall 10-15 lätt sömn. När jag gick ut på fjärde intervallen, så var det med viss glädje. Jag skulle nu uppnå mitt mål och det med råge. Det var fortfarande lite regn av och till, så jag hade med mig en regnjacka ut, just in case.

Det var fortfarande ganska pigga ben, men den stora skillnaden jämfört med att springa, var att det kändes mycket mer i vaderna. Dom började bli ganska stel, trots stretching och trots att jag smort in vaderna med lite liniment. Nu var det i alla fall dagsljus, sådant gör att det känns mycket bättre även om himlen inte var klarblå.

Jag knatade på och tog varje del av varvet, sedan varv och allt upprepade sig 25 gånger. Gissa vad mycket man hinner tänka på denna tid. I slutet av intervallen började jag även få problem med höftböjaren, den var tydligen inte lika förtjust i ultraintervaller som jag är.

Jag hade knappt hunnit komma in i klubbhuset efter fjärde intervallen förrän Carina uppenbara de sig. Hon skulle själv köra av några kilometrar och hade anslutit sig till gänget. Blodtrycket låg fortfarande bra och det kändes allmänt bra efter lite stretch och ätande.

Mitt problem denna gång var att jag fick väldigt lite tid mellan intervallerna eftersom jag var tvumgen att lägga så mycket mer tid i och med att jag gick. Det gjorde att jag måste vara ruggigt effektiv och utnyttja vare minut på bästa sätt, innan det var dags att ge sig ut igen. Kändes lite lätt stressigt, ja.

Av Stefan Manning - 29 juli 2012 08:46

Det var lite kyligare än vad jag trodde då jag skulle ut på andra intervallen, så jag förstärkte med en långärmad Crafttröja och det visade sig ganska lagom. Jag inser att det är betydligt enklare att springa 25 varv på en 400 metersbana, än att gå med stavar. Därför delade jag in varvet i 4 etapper. Första kurvan, raksträcka, andra kurva och sedan rakan in till mål. Det gjorde det hela enklare. En mycket god hjälp var också musiken från mina MP3-lurar. Det var förvånsvärt många låtar som passade för rask gång. Jag körde av ena varvet efter det andra och knatade på. Jag såg egentligen inga problem, bara möjligheter

Vädret var OK också. I slutet på andra intervallen kunde jag märka att pulsen började öka, vilket indikerade att betablockeraren jag hade i mig börja släppa sin verkan. Mellan andra och tredje intervallen, så tog jag mina morgonmediciner. Före och efter varje intervall, mätte jag också blodtrycket för att hålla koll. Det var jag noga med och allting var OK. Medicinen tog jag direkt efter jag kom in från andra intervallen.

När jag startade tredje intervallen, kunde jag snabbt märka att medicinerna hade kickat in. Blodtrycket låg extremt bra och pulsen hölls ig verkligen på en klart lägre nivå än vad den gjorde i slutet på andra intervallen. Under denna intervall, som lika händelserik eller händelselös som förra intervallen, blev det dock lite variation. Under de sista 45 minutrarna dök det upp ett litet regn. Inte så vidare värst, men ändå såpass mycket att jag i slutet fick dra på mig en regnjacka. Jag höll genom dessa intervaller att ganska OK tempo. Sluttiderna låg mellan 1:48 och 1:56. Jag hade i förväg kalkylerat med ca 2 timmar per intervall.

Av Stefan Manning - 29 juli 2012 07:57

Gårdagens ultraintervaller blev som vanlitg jobbig, men samtidigt är det roligt. Målet var fyra stycken,varav en på fulldistans (10 km). För omväxlings skull hade jag begivit mig iväg till Stenkullens Idrottsplats och anslutit till ett gäng som höll på där. Detta av flera orsaker. Dels skulle jag inte gå i natten ensam, utan ha folk där, dels för att det var en helt plan 400 m och dels för att jag ville komma ut och träffa lite löparfolk igen. För mig var denna upplaga av ultraintervaller mer av mental betydelse än av fysisk betydelse.

Av Stefan Manning - 28 juli 2012 02:10

Så fick jag äntligen gjort min ultraintervall. Den gjordes på Stenkullens IP. Det blev 25 varv stavgång och det kändes skitbra. Jag mätte blodtryck efteråt och det låg perfekt. Nu börjar jag känna att mtt människovärde börjar återvända.

Av Stefan Manning - 27 juli 2012 20:37

Denna gång skiter jag i OS-invigningen, men jag har satt den på inspelning. Det börjar snart att närma sig och då skall jag byta om och bära ner väska till bilen för att åka upp till Stenkullens idrottplats mellan Floda och Lerum. Där skall jag vara me och GÅ ultraintervaller.

Som jag tjatat om förut, så skall jag göra den första och på full distans (10 km), sedan tar jag det där ifrån. För mig handlar det mer om att munna bryta en mental barriär efter sjukdomen och få en positiv mental kick. Inget annat och det är för mig värt mer än en OS-invigning.

Av Stefan Manning - 27 juli 2012 12:58

Nu har jag betalat in 300 kronor i avgift och blivit medlem i hjärt- och lungfonden. När sjukskrivningen är över och jag börjar jobba skall jag även bli månadsgivare. Med tanke på den resa jag gått igenom och den vård jag har fått, så inser jag att denna fond har varit bidragande till att jag har fått rätt vård och klarat mig, samt att denna vård också baseras på kunskaper från hjärt- och lungfonden.

Detta är det minsta jag kan göra för att säga: TACK!

Av Stefan Manning - 27 juli 2012 08:56

Det är mycket som händer idag. Kari Martens är nere i Lehnsann och kör en trippel ironman, vid midnatt startar ultraintervallerna och idag drar OS igång på allvar.

Själv kommer jag att fokusera på ultraintervallerna. Jag har bestämt mig för att ansluta till ett gäng från jogg.se som skall köra dessa på Stenkullens IP i Stenkullen, mellan Lerum och Floda. Intervallerna kommer att köra på en 400m bana och vi kommer att ha tillgång till Lerum friidrotts klubbhus.

Jag kan inte nu säga hur mycket det blir för min del och hur många intervaller det blir. Beslut om det kommer jag att fatta efter varje genomförd intervall. En sak kan jag lugnt säga - jag kommer INTE att springa, utan gå med stavar.

Mitt mål är att köra första intervallen på hel längd, dvs 10 km och minst ytterligare tre stycken på minst 5 km. Gör jag detta blir jag supernöjd, orkar jag eller kan mer än det så är det ren bonus.

Jag kommer att förbereda mig inför detta precis som om jag skulle springa intervallerna. Men jag kommer som sagt INTE att springa, bara gå (då med stavar).

Det skall bli himla kul att få prova en liten större utmaning och det är lite av en mental barriär som skall slås ner. Vid midnatt till söndag så har jag facit, då vet jag hur mycket det har blivit.

Translate this blog

Presentation

Omröstning

Skulle Du kunna tänka Dig att ingå i min supportcrew på Badwater Ultramarathon år 2016? Loppet går genom Death Valley i USA. (Alltså inget bindande - jag vill bara se om intresse finnes)
 Ja!
 Nej!
 Kan jag få tänka på saken?

Ultrastefans Gästbok

Länkar

Fråga mig

11 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Juli 2012 >>>

Senaste inläggen

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen

Kategorier

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards