Det var ett givande läkarbesök idag. Vi gallrade lite lätt i medicinlistan och snackade allmänt om mina läkemedel. Läkaren jag mötte var duktig och kunde sina saker. Hon svarade på alla mina frågor och lite till. Det visade sig att det var hon som tog hand om mig då jag blev akut sjuk och var tvingen att operera min buk-angina. Tyckte ansiktet verkade bekant.

Dessutom nådde jag även frikortsgränsen idag. Så nu har jag rikort till 7 maj nästa år. Det gick ju snabbt att jobba upp det frikortet.

Idag tar jag det lilla lugna. Jag skall avverka ett läkarbesök, sedan tänkte jag faktiskt se vad jag kan förbereda inför helgens ultrainterbvaller och tänka igenom hur jag skall tackla detta. Alla intervaller? Full distans? osv, osv. Det jag vet med säkerhet, är att jag inte kommer att springa. Det blir till att powerwalka. Årets upplaga kommer verkligen att bli ad hoc. Jag har bestämt mig för att göra den första intervallen på full distans (10 km). Därefter blir det att känna efter vad jag kan göra eller inte göra.

Hur som helst så ser jag fram emot lördagen (även om man flaggat upp för regn under natten).

Om jag nu har räknat rätt, så gjorde jag igår min 16:e elkonvertering och tyvärr inser jag att det inte kommer att bli den sista heller. Bara att - face the facts. Det blev en ganska turbulent dag igår och som vanligt så här dagen efter, så kommer tröttheten. Som ett brev på posten.

Det jäkligaste med detta är att jag kan åka på ett flimmer och det spelar ingen roll om jag är aktiv och tränar som en elitidrottare eller om jag är en inbiten soffpotatis.

Så där ja! Nu har jag vaknat upp ur min korta kroppsform- narkos. Jag sussade i knappt 15 minuter medan läkaren körde ström genom kroppen. Nykonverterad och fin. Pumpen dunkar på i fin sinusrytm igen.
Så nu kan man börja inrikta sig på väsentligheter som ultraintervaller.

Ligger just nu på avd 356 på Östra och väntar på att få mig en elkonvertring - igen! Börjar bli ganska tjatigt. Det blir min 16:e om jag inte räknat fel. Spektaklet är beräknat att inträffa vid 22-tiden.
Då skall jag få känna på kablarna.

Se för djävulen till att inte insjukna i semestertider. Och försök inte föreslå något som skulle få det att gå fortare. I alla fall om man har med svensk sjukvård att göra.

Det var ju själva fan också. Det satans hjärtflimret vill inte släppa. Normalt hade jag väl väntat ut det under dagen.Men med tanke på min aorta dissektion, vill jag inte ta onödiga risker. Därför sitter jag nu på bussen upp till akuten på Östra för att få mig en tjongare.
Jag försökte i förmiddags dra det rätt genom att gå ett varv på ultraintervall-banan. Men det sker sig. Jag har haft ovanligt många yrselattacker denna förmiddag. Så med tanke på att jag haren extra skinnslamsa i aortan, så får jag vara extra vaksam.

Jag vaknade efter en ovanligt god natts sömn med att jag hade hjärtklapping. Dessutom har jag fått ovanligt många yrselattacker när jag rest mig upp från sittande eller liknande. När jag sitter här och skriver detta inlägg så visar pulsmätaren 133 slag. Jaha! Åter dags för lite hederligt hjärtflimmer igen. Och detta precis när jag skulle ge mig ut på ett stavgångspass. Men jag får ju se det positivt, det är ju i alla fall ingen aorta dissketion. Det känns nu som om jag är i en kuperad uppförsbacke.

Det är väl bara att vänta ut det helt enkelt, alternativt så kan jag gå ut ändå och försöka dra det rätt. Jag får se.