Var tidigt på jobbet idag och fick ett antal gånger berätta min historia. Har funderat en del över helgen och kommit fram till en del slutsatser som jag skall ta fasta på.

Bland annat skall jag inte snåla med att använda avlagda skor (det paret jag klippt upp). Jag skall helt sonika köpa ett nytt par ASICS Nimbus 10 - fast en storlek större. Då hade jag sluppit fotproblemen och haft riktig dämpning på det hårda betongunderlaget. Jag hade nog fått problem med ljumskarna ändå, men skjutit upp detta betydligt längre än i lördags, då jag bytte till dessa redan efter knappt tre timmar.

Jag skall planera veckan innan tävling bättre så att stress blir mindre och att jag får mer sömn. Precis som jag gjorde innan 25 timmars spinningen. Detta med att kolla fötter och klippa tånaglar, skall jag normalt göra by default - även vid träning. Sedan skall jag göra en invertering av varma träningskläder. Så vissa erfarenheter har man ju gjort. Och det är ju bra.

Ljumskarna känns bättre idag (efter intensivt voltarenande), men en del stelhet finns fortfarande kvar och det går åt bättringshållet....

Nu funderar jag på nästa års ultror och tävlingar. Lite framförhållning får man ju ha.

24 timmarsdebuten blev ett totalt praktfiasko. Ingenting blev rätt. Redan efter 2 timmar började jag få problem med vänsterfoten. Ett nageltrång (jag min djävla klant hade glömt att klippa naglarna) med tillhörande blåsa. Därför blev jag nästan med en gång tvungen att byta till min uppklippta skor. Strax eferåt fick jag skavsår på insidan låren. Nytt stopp och smörja in insidan lår ocljumskar med idominsalva, som jag fick göra om ett par gånger till.

Halvmaran passerades på drygt 2.40 och alla dessa stopp kom efter halvmarapasseringen. Marathondistansen passerades på 6.17.28 enligt min klocka och avläsning av banmarkeringar på 78:e varvet. Så jag kan inte påstå att jag öppnade överdrivet fort. Under denna tid hade jag börjat känna av lätt smärta under höger fot. Jag bestämde mig att ta en paus efter 80 varv och det gjorde jag.  Under denna paus passade jag på att smörja in benen med liniment och stretcha. Jag tog även lite voltarensalva eftersom jag kände att jag började stelna till i ljumskarna. Det var rejält kallt ute i den kalla delen, mycket kallare än vad det varit förut och jag frös faktiskt lite varje gång jag passerade. Temperaturen i kalldelen sjönk till ca 6-7 minusgrader under kvällen och natten, så det var rejäla temperaturskiullnader man fick springa genom. Och det syntes. De allra flesta plockade på sig allt man kunde hitta i klädväg. Och det var en vanlig syn att se deltagarna springa i sina vanliga ytterkläder.

Jag startade pausen med några gåvarv tillsammans med Carina. Men jag kände stelheten komma mer och mer. Min plan var att vänta till midnatt med att sätta på sig stormtightsen, för att ha något torrt och varmt när kylan satte in på allvar. Kanske väntade jag för länge med detta. Det gjorde mer och mer ont i ljumskarna och jag var tvungen att ta ytterligare pausar för att strectha och smörja in. Men det hjälpte inte. 

Tog därför beslutet att ta en längre sovpaus och försöka reorganisera mig. Denna taktik verkade fungera, men inte så länge. Nu hade jag ont i båda fötterna, ont i ljumskarna. Jag fick svårare och svårare att få fram benen då jag skulle ta löpsteg. Nu insåg jag att mitt mål på 120 km endast skulle vara en fantasiprodukt och ställde in mig på att göra så gott jag kunde. Nu klarade jag inte at springa längre, utan började inrikta mig på att gå. Fast även det gick sämre och  sämre för varje varv. Till slut kunde jag knappt ens gå. Det sista varvet (som var 545 m) tog uppskattningvis mellan 15 och 20 minuter. Då insåg jag attäventyret var över denna gång. Så någon gång mellan ett och två på natten, tog jag min Mats ur skolan och parkerade mig i en säng. Där sov jag i knappt tre timmar. Sedan kunde jag mig med stor möda parkera mig i en stol vid sidan av banan och följa tävlingen efter att ha gjort ytterligare ett meningslöst försök att ta mig runt ett varv. Totalt misslyckat.  Totalt hade jag harvat ihop  117 varv och 63765 m. Lite drygt hälften av det mål jag satte upp.

Naturligtvis är jag grymt besviken på min insats för att uttrycka mig milt. Detta var det absolut sämsta jag någonsin har gjort, alla kategorier. Men skall man skylla ifrån sig lite så har jag veckan innnan sovit synnerligen lite och stresat extra mycket på jobb och på fritid. Jag hade en helt annorlunda situation inför 25 timmars spinningen, med mycket sömn och perfekt uppladdning. Men ändå var det inte tröttheten som fällde mig. Det var smärtan i ljumskarna, trots att jag smorde med voltarensalva. Jag kunde helt enkelt inte få fram benen. Därför var det djävligt frustrerande att sitta bredvid banan och titta på, samtidigt som jag kände att jag hade ork nog att hålla på, men kroppen tillät det inte.

Fast nu är det så att det inte alltid går som man har tänkt sig. Bislett var ett sådant tillfälle. Jag kan delvis säga att jag har klantat till det själv vad gäller förberedelserna och gjorde några missbedömningar under loppet. Sedan gjorde kylan livet surt för många löpare.

Det är bara att bryta ihop och komma igen. En mycket klen tröst var att man fick en medalj och en funktions T-shirt.

Det största glädjeämnet denna dag var Carina, som startade i 12 timmars loppet. Honpasserade marathondistansen och fick ihop 43600 m. Hon kan numera titulera sig ultralöpare. Det var himla kul. Mycket bra gjort Carina.

 Nu har jag fått packat, gjort Runekakor och allt är förberett. Jag har även tagit ett par gamla löparskor och klippt upp främre delen så att tårna ligger fria. En åtgärd efter Kari Martens berättelser. Det enda att göra nu är att försöka sova så mycket som möjligt. Sedan gäller det att ha djävligt kul. Hej då på några dagar....

Länkar där Ni kan följa loppet:

http://kondis.no/Bislett12og24timers_2008.html 

http://twitter.com/bislett24 

Fyra dagar kvar till 24 timmars loppet uner Bislett. Och jag har inte sprungit sedan i torsdags. Man kan ju lätt säga att det är ångestvarning nu.

Det har varit så mycket runt omkring som måste fixas att det bara inte har blivit av att träna. Fy fan, vad slappt. Men, men...

Jag skall ta det som en man och harva mig runt. Fast i morgon blir det löpträning och troligtvis det enda passet denna vacka. Desuutom måste jag någonstans hinna baka Rune-kakor. Jäkt, jäkt, jäkt...  Måste även hoppa simkursen på torsdag. Jäkt, jäkt, jäkt...  Fick åka in på IKEA och kompletteinrgshandla idag. Jäkt, jäkt, jäkt...

För att få lite ordning på torpet hade jag planerat att gå till sängs tidigt för att få ordentlig vila innan loppet. Då rniger Carina mig på jobbet. Hon började sent idag och på vägen in till Hennes jobb krånglade bilen. Så nu står Hennes bil på verkstad och jag får åka in och hämta Henne, när Hon slutar 23.15 Där rök den sovkvällen. Tänk om man hade motsvarande höga tempo i löparspåret.

Idag har det var full fart. Tyvärr ingen träning idag heller. Jag har jobbat hemifråb och tagit hand om en vattenläcka samtidigt. Det blev inte så katastrofalt och efter att ha fixat till lite slang och spolat en golvbrunn var det hela OK igen. Hann göra en hel del för jobbet också.

Kvällen har gått åt till att starta upp städningen. Nu är vårat nya rum helt iordning och det blev det första rum som checkades av på julstädningslistan. Garderoberna är klara, bara två handtag som saknas och dom skall jag handla imorgon. Men allt annat i rummet är klart, imklusive torkning av lister, fönsterputs mm. Nu har julruschen startat.