Ny vecka, nya insatser. Då är det väl bara att köra. Ny vecka innebär att vi närmar oss Rosa Bandet spinningenen ytterligare och att avvecklingen av hålan Gråbo är mindre än två veckor bort.

Man kanske skulle börja gå på spinningpass nu? Men, det har ju varit exceptionellt mycket nu. Det verkar som om tid är en större bristvara än pengar. Kan det vara möjligt?

Så där ja. Nu är vår deluppgift inlämnad. En dag innan deadline. Denna gången skulle vi skissa upp och designa vår blivande hemsida. Så nu har min nya hemsdia fått ett utseende och jag har till och med tagit fram en logga åt mig själv. Fint, skall det va'! Det som återstår är två lbaorationer och ett jäkla knackande av HTML, CSS mm. I slutändan skall vi ha värpt fram en ny hemsida som skall bedömas enligt gängse akademisk rutin.

Det var en rolig uppgift. Nu har jag äntligen fått tummen ur att börja skapa min nya hemsida. Den kommer att bli enkel i sin början, men avsikten är att den skall bli mer utbyggbar än vad den gamla var.

Ibland undrar jag hur jag är funtad. Jag sitter här och får endorfinkickar över att kolla på målgången i en tävling.  Det är ju helsjukt, håller med om det. Men så'n är jag. Jag har alltid och kommer alltid att beundra dessa personer som i skuggan av all uppmärksamhet kämpar mot sig själva och för att nå sina drömmars mål. Och för att uppnå det, genomför de fantastiska prestationer.

Efter en god natts sömn har jag nu parkerat mig framför mitt elektronikdagis. Jag sitter och kollar in de sista deltagarna på Hawaii Ironman. Jag är så fascinerad över vilket stöd man har som deltagare. Ett enormt publikhav, mycket dunka, dunka väller ut ur högtalarna. Speakern är fullständigt hängiven. Som tävlande kan man inte få ett bättre stöd.

Fan vad jag vill göra den tävlingen. Men just nu har jag inte kraft eller pengar till den satsningen, framför allt pengar. Alla som går över mållinjen får sitt namn uppropat ur högtalarna och alltid med tillägget: "YOU'RE AN IRONMAN!"

En av mina stora drömmar. Att få springa sista biten genom det publikhavet fram till målportalen och höra. "Number xxx, STEFAN MANNING FROM SWEDEN! YOU'RE AN IRONMAN!" Jag skulle nästan kunna gå i döden för detta mest ultimata erkännande som jag känner till i idrottsvärlden. Kan dom kan jag.  För helvete! Svenska spel! Skärp Er!

Jag sitter och tittar på Ironmantävlingen på Hawaii via webbTV. Damklassen leds av den suveräne Chrissie Wellington. Det verkar som om hon skall klippa sin tredje raka. Men visst blir man impad. Tjejen har cyklat 18,1 mil på 4 timmar och 45 min! 37,9 km/h i snitt! Och det är ingen platt bana. Hom satt på cykel och log mot kameran. Sedan springer hon ut på den avslutande marathondistansen med ett stort leende. Wooow! Vilken idrottskvinna. Helt oberörd.

Nu börjar det bli dags att gå till kojs. Men imorgon när jag vaknar skall jag kolla in "blåbären" när dom går i mål. Det kan tilläggas att man måste ta i beaktande att Ironman Hawaii är det mycket svårt att komma med i. Man måste göra kvaltävlingar och placera sig bland de främsta i sin agegroup. Varje år försöker ca 55 - 60000 att komma med IM Hawaii via kval. Och IM Hawaii har bara 1600 startplatser. Så dom så kallade blåbären är absolut inga b-gubbar eller b-tanter. Dom som är med på Hawaii har slitit mycket hårt och lagt ner mycket pengar för att komma dit.

Vi kopplade av med att titta på körslaget efter flytten. Jag slog över i en reklampaus, hann jag se Danmark gör mål. Det räckte för mig. Ingen idé att läsa tidningar eller se på nyheter närmaste dygnet. Nu skall det ylas över denna förlust och hur det kunde bli så fel. Analysmaffian kommer att ha fontänorgasmer i floskelbajseri. Den ena slipsen efter den andra kommer att leverera sakkunniga inlägg till det dumma fotbollsfolket som inte begriper någonting. Det är kanske orsaken till att så många slåss.

Viktiga nyheter kommer på undantag, för nu skall det fanimej redas ut. Men nu är det så att jag råkar veta varför dnaskarna vann och jag har också den ultimata analysen. Jo så här är det: Danskarna gjorde ett mål och svenskarna noll. Enligt gällande fotbollsregler vinner alltså Danmark.

Konsekvensen är att konungariket Sverige kan inte nu gå vidare till VM-slutspel. Men spelar man 3-3 mot Danmark förra gången och fick hjälp av ett intelligensbefriat fyllo som försökte klappa till domaren, varvid Sverige tilldöms 3-0. Ja, då har man inte i VM att göra. Kan man med nöd och näppe fippla in ett mål mot Malta. Ja, då har man inte i VM och göra. Och Ställer men upp ett landslag på planen med Zlatan och 10 statister. Ja, då har man inte heller i VM och göra. Och detta skall nu en samlad kår av så kallade "sportjournalister" och experter värpa fram den ena intelligenta analysen efter den andra. Stöööön. Servera oss lite sport istället.

Det har varit marathon och halvmarathon idag i Göteborg och på Hawaii är ny cykelmomentet i fullgång på den riktiga Ironman-tävlingen. Det kallar jag för idrott. Där har vi folk som ger allt dom har tills dom tar helt slut, satsar allt dom har i bespatingar och tid, bara för att vara med och tävla. Där behövs inga feta miljonkontrakt. Där ligger man inte kvar när man har ramlat och okar sig, för att sedan resa sig upp när spelet ändå inte blev avblåst. På Hawaii och på gång- och cykelbanan mellan Slottskogsvallen och Särö. Där har vi dom riktiga hjältarna.

Idag har vi kört fram och tillbaka, mellan gammalt och nutt boende med massa småkrafs. Vi hann även med en sväng till tippen. Den sista svängen - trodde vi. Icke sa Nicke. Nu tornar det upp sig en ny hög. Det mesta som skall bort från gråbo nu, skall ner i vår källarskrubb. Under sista inlastningen i skrubben fick Carina klättra in och vida och vändar på kassar och smålådor. Medn jag stod kvar ute igången och lite småförnöjy nynnande på den där trudelutten som går i bakgrunden när man spelar Tetris. För nu gäller det att packa.

Nu finns det väl prylar kvar för en eller två vändor, samt ytterligare en vända till tippen. Sedan borde det vara klart.

Nu är jag hemma igen, efter en lång dag. Jag var tvungen att slappa lite framför TV:n innan jag parkerade mig vid datorn. Imorgon tömmer vi Gråbo (förhoppningsvis). Nu skall jag köra en föreläsning.