Idag skall jag se om jag kan få till ett litet träningspass på lunchen. Vädret skall bli bra och det hade varit skönt attt få bryta arbetsdagen med lite vettig sysselsättning.

Så var den första inläningsupgiften i kursen "Användarcentrerad programutveckling i C#" godkänd. Det tog lite tid med den rättningen. Förvisso var detta ingen särskilt avancerad uppgift, eftersom den bestod mest av ordbajseri. Men ändå, den msåte ju ändå göras.

Så det blir en ganska positiv start på veckan. nu gäller det att få till resten av kursen och även den andra kursen.

Så var valet klart. Det kommer ju att helt klart bli en intressant mandatperiod. Det enda som irriterade mig var denna totala politiska mobbing av ett parti som skedde igår och skett under valkampanjen. Säga vad man vill om dessa Sverige demokrater, men dom har faktiskt blivit valda av svenska folket. Nåja. I alla fall delar av svenska folket och när jag gick till kojs igår, så var det fler som röstat på SD än de som röstat på både vänstern och kristdemokraterna. Till och med SVT deltog i mobbingen. När man såg kristian Luuk springa fram och tillbaka, så syntes foton på väggarna av alla partiledarna. men jag såg ingen Jimmy Åkesson.

Då tycker jag inte att man som etablerad politiker beter sig som de gjorde igår. Låt nu dessa sverigedemokrater få bekänna färg i riksdagsbänken och visa vad de går för. Nu är det dags att skippa den kaxiga åsiktsattityden och börja leverera. Jag tror att detta hatdrev mot sverigedemokraterna bottnar i en rädsla för det som inte är etablerat. Det var likadant då ny demokrati kom in i riksdagen. Och hur många av deras förslag har inte genomdrivits idag av etablerade partier?

Det mest intressanta är att alla tar avstånd från dessa sverigedemokrater, men hur gör man sedan när det skall fattas beslut. Jag tror att om partierna hade behandlat dessa som värdiga motståndare så hade de kunnat debattera ner dessa i valkampanjen. Nu gjorde man inte så, det var ödesdigert. I andra länder finns redan detta fenomen och dom har ju precis inte gått under. Så domedagsivrarna kommer snart ha skrikit sig hesa och tystat ner sig själva.

NEJ! Jag röstade inte på sverigedemokraterna. Jag röstade för ovanlighetens skull på alliansen, jag som aldrig skulle rösta borgeligt. Men jag tycker att rätt skall vara rätt och demokrati skall vara demokrati. Det har hela det etablerade partisverige mycket snabbt glömt av, när en ny politisk hanne kom in i hägnet och började pinka revir med de andra.

Nu skall det bli intressant att se börsens (marknadens) reaktion på detta.

Nu har vi varit och gjort vår medborgliga plikt. efter röstningen satte vi oss ner i Partilles kulturrum och tog en avkopplande fika i väntan på att störtregnet skulle gå över.

Innan dess var jag i Allum och skaffade mobilt bredband - kontantsurf. Jag skall säga upp det abonnemang jag har hos Tre.

Jag trodde inte jag skulle hinna idag. Men tusan om jag inte fick till eyy löppass ändå. Jag hängde med Carina på Hennes pass. Det blev först bakåtintervaller. Sean vek jag av vid Kåhög och drog vidare upp till Jonsered, medan Carina fortsatte på den inslagna vägen. Det kändes bra idag, men jag fick tillbaka smärtan i vänster knä och tog det lite försiktrigare.

När passet var slut visade det sig att jag sprungit i 70 minuter, precis som igår. Distansen blev blygsammmare idag. 10,66 km. Jag var jättenöjd som fick till ett pass i alla fall.

Idag har jag jobbat. Lite till och från, men det var mest på förmiddagen. Plikten framför allt? Tja, jag vet inte. Men ibland får man helt enkelt ställa upp vare sig man vill eller inte.

Trots allt kom jag ut på en lite löprunda idag. Den satt lite långt inne. Det var helt underbart att få komma ut. Jag hade bestämt mig för att bara springa lugnt och avslappnat och inte trycka på alls. Så blev det. Det kändes bra hela vägen och jag kände mig inte det minsta trött. All stress bara försvann när jag var i mitt egna Shangri-la. Färden gick som vanligt upp till Humlebadet med en härlig medvind. När jag vände om trodde jag att motvinden skulle knäcka mig. Men icke. Det kändes så skönt att få springa i denna motvind och jag kände hur jag bara forcerade igenom den. Den bet inte på mig. En underbarkänsla.

Nästa hemma bestämde jag mig för att ta en liten extrasväng. Jag fortsatte ner mott Partille station och vände sedan hemåt utmed Säveån. Väl tillbka så kollade jag in klockan. Då hade jag sprungit 12,66 km på 1:10 - 5:36 tempo - och jag kände mig inte det minsta trött, bara avslappnad. Detta är löpning när den är som bäst.

Jösses! Bara två veckor kvar till eventens event! Rosa Dygnet. Dygnet då jag kommer att njuta av att bli trött. Dygnet då jag kommer att koppla av. Dygnet som inte kommer att innehålla måsten och dygnet som är garanterat jobbefriat!

Men ännu har jag inte fått tummen ur att köra något spinningpass. Hmmm....