I natt har jag inte sovit bra, men jag har å andra sidan inte dött heller. Dagen kommer ägnas åt hemadministartion. Fan vad tråkigt det lät. Men att kolla upp lite räkningar och gå igenom posthögen helt och hållet som slammats upp efter vår resa. Jag tänkte också försöka städa lite runt mitt skrivbord. Jag ser inte skrivbordsskivan just nu.

Nu har jag efter många vedermödor lyckats rapportera in mitt lägenhetsnummer till skatteverket som ett led i deras operation Storebror. Jag får information från min hyresvärd att jag skall spana in numret som de satt upp ovanför lägenhetsdörren - 0060. Dessa fyra nuffror skall jag nu rapportera till storebror. Peace of cake. I helvete heller!

På hemsidan vägrar myndigheten att ta emot mitt lägenhetsnummer. Det existerar inte! Men det gör det ju. Jag skriver ju denna blogg från lägenhet 0060. Jag måste ju för fan veta det bättre än dom. Sedan försöker jag med deras telefonsvar, samma visa där. Till slut får jag tag i en handläggare som konstaterar samma sak. Då visar det sig att dom vill ha ett lägenhetsnummer enligt någon standrad från Lantmäteriet. Och hur fan skall jag veta det. Hyresvärden säger att jag skall ange ett nummer och då gör jag det som en god medborgare. Det visade sig att det rätta numret skall vara 1901. Suck!

I eftermiddags blev det åter en löprunda. Jag sprang upp till Humlebadet och tillbaka. Men när jag passerade Jonsered, blev det genast besvärligare. Där var det blankis hela vägen till Humlebadet där jag brukar vända. Jag sprang förvisso i trailskor, men tvingades ändå att gå vissa bitar då det var rejält slipprigt.

Det gick bra att springa trots magproblemen. Tempot var ju därefter och det känns fortfarande att jag inte har tillräckligt med näring i kroppen även om det bättrat sig något.

Sov länge idag. Jag är fortfarande lös i magen. Det vill inte ge sig. Nu tänkte jag i alla fall ge mig ut på en mycket lugn löprunda. Själen måste ju ha sitt också.

Idag var jag åter ute i vintersverige på löptur. Jag ville ta en kortare runda, för att se hur det stod till med maskineriet med allt magkrångel. Jag kan ju säga att det gick ju bra att springa. men inte så mycket mer. Kroppen är fortfarande ulakad efter magåkommor. Jag inser att det kommer dröja lite innan ordningen är återställd.

Nu är det full fart på att packa upp och mata tvättmaskinen. Kommer inte att vara några problem att få dagen att gå. Dessutom skall jag hinna betala räkningar. Om jag kan skall jag försöka mig på en kort löpsväng och se hur kroppen svarar.

Igår var det resedag. Jag vaknade upp och tittade ut över havet på Gran Canaria. Igår kväll somnade jag och strax innan tittade jag ut över Sävedalen. Det är kontraster det.

Hem resan gick bra. Lika tråkig som alltid. Men varför i all värld måste folk applådera när ett flygplan landar? Det har jag aldrig förstått.

Nu återstår några timmar i Spanien innan vi åker hem till frysboxen. Vi skall bara äta lite frukost, städa ur bungalowen innan vi drar. Det skall trots allt bli skönt att komma hem. Borta bra men hemma bäst heter det ju...