Nu har jag fått i mig lite lunch också. Jag hittade någon gegga nere i personalmatsalen. Och enligt översättningen på skylten gick det under namnet pastagratäng. Efter att noga ha kollat att det inte fanns någons svamp i gyttjan tog jag en portion. Det var ungefär som i lumpen. Man fick något i snuskburken. Regeln var: Håll käft och ät om Du inte vill svälta! Den tillämpade jag nu också.För säkerhets skull tog jag ett glas öl till denna måltid, som på något sätt försvann in i ansiktet.

Så här 30 minuter efteråt lever jag fortfarande och känner att jag inte behöver uppdatera mitt vita arkiv. Då fortsätter jag att jobba.

Idag blev det 23,3 km transportlöping till jobbet. Jag börjar bli mer och mer förtjust i denna stillsamma och avkopplande variant av löpning. Timningen var bra också. Det stora ovädret som skall drabba oss idag kommer inte in förrän vid 9-10 tiden. Inte en droppe regn föll på mig, men det var å andra sidan en riktigt rejäl vind, så jag fick ändå känna på väderelementen.

Trots det så var det som vanligt en underbar stund på dagen där jag fick några timmar alldeles för mig själv och mina funderingar. God - I love running.Nu är det dags för fika och en lussekatt.

Så var lunchträningen avslutad. 30 minuters baxande i diverse maskiner i syfte till att stärka muskulaturen runt knät. Även bålen fick sig en duvning. Kan nog bli riktigt bra det här om man får lite kontinuitet. Jag skall bara lista ut ett bra hemma program att användas vid ledigheter.

Efter styrketräningen vart det bastujogg. Denna gång var temperaruen uppe i 80 grader. Jag slukade under de 75 minuter jag höll på, en hel vattenflaska (0,75 l). Det kändes bra och väl uppe vid min arbetsplats igen tog jag två alsttabletter, vis av erfarenheten från förra bastulöpet, som slutade på Östras akutmottagning.

På plats vid inkomstkällan! Ny vecka, nya insatser. Fast jag skall ju villigt erkänna att jag hade velat vara ledig idag. Det kommer tyvärr inte att bli så mycket ledighet kommande julhelg. Det är ju arbetsgivarens jul och många arbetsdagar i mellandagarna. Det enda jag skall ha är en halvdag innan julafton. Annars trampar jag på.

Men nu är det vecka 50, imorgon är det Lucia. Om 9 dagar inträffar vintersolståndet. Däretfer vänder det och går mot ljusare dagar igen. Det dröjer ju förvisso innan man märker något. Men bara vetskapen om det gör att man blir glad.

Förr om åren har jag egentligen inte brytt mig så mycket om detta med mörka perioder eller inte, men på senare år har jag själv märkt att jag påverkats av det. Om det är på gott eller ont, det vet jag faktiskt inte.

Men jag vet att vintersolståndet betyder mer för mig nu för tiden än vad själva julafton gör. Så därför räknar jag ner till vintersolståndet istället för julafton.

Eftersom jag och Carina var så duktiga idag så har vi belönat oss med lite hemmabakad pizza, en öl och en god film att mysa till. Skönt att släppa studier och annat för en stund.

Jag och CArina dorg ut på en löptur runt lunchtid. Vi tog den vanliga Kåhögsrundan. Det var betydligt lättare att ta sig fram idag än vad det var igår. Det var ett som var säkert. När vi kommit Kåhögsvarvet runt, fortsatte jag ca 4 kim på egen hand och jag fick på ett ganska bra tempo, som även knäet höll för. Det tyckte jag kändes positivt. Totalt blev det 12,14 km löpning.

Och i månadstotalen blev det idel ettor - 111,1 km. Och årstotalen ligger nu på 3116,7 km, vilket innebär att jag nu har sprungit drygt 1000 km längre i år än förra året vilket var 2111,6 km. Nu är det 27,4 km kvar till årstotal på 3144 och när jag når det har jag sprungit genom hela Sverige - fram och tillbaka. Mycket nöjd.

Vaknade upp idag med huvudvärk, inte så mycket, men ändå. Och nej! jag har inte varit ute och supit! Jag misstänkte att det kanske var lite kaffeabstinens och tog mig en kopp som åtgätd nummer ett. Och se, det börjar avta! Det är nog på det sättet att man kanske skulle dra ner en del på denna dryck.

Jag skall nog ta detta som ett nyårslöfte. Iövrigt ser det ut att bli en strålande dag. Ni som följt min blogg vet vad det betyder! Löpning!

Nu har jag och Carina varit på Willys och storhandlat. Vi insåg att vi denna gång måste vika från principen att gå ner och handla. Det blev som jag misstänkte en hel del att bära och beslutet att ta bilen de 500 metrarna var befogat och berodde inte på lathet.