Idag skall jag ta det lugnt. Det blir vila tills torsdag, sedan kör jag ett kortare pass på 11-3 km, innan helgen drabbar mig.

Jag kommer även ha en del att göra med flytten av manning.nu, projektarbete på min distanskurs, ta tag i kursen digital bildbehandling etc. Någon brist på uppgifter finns inte nu för tiden.

Carina satt och zappade bland TV-kanalerna och hamnade på TV4 Guld. Just då startade ett avsnitt av Dallas och det visade sig vara det absolut första avsnittet, från 1978. Det var vi ju bara tvungna att titta på. Jag gillade JR:r och när jag såg Cliff Barnes kom jag tänka på uttrycket att man kände sig Cliff. En tidsresa var det. Det var tider det när brallorna var som spinnakers, TV:n inte var platt och telefonerna var fastnaglade i väggen med en sladd. Årets dos av nostalgi är fylld. 23 år var jag då, bara barnet....   :-)

Hemma efter en lååång dag. Det var även lite segt på jobbet, men jag överlevde. Nu skall det bli slapparkväll. Så det så.

Dagens transportlöpning till jobbet, blev en riktigt seg historia. Inte så konstig, när jag sprang 47 km i lördags och 16 km igår. Men jag ville se lite hur kroppen svarade upp på detta. Jo vars, det gick ju, men så mycket mer var det inte. Det blev nog min långsammaste transportlöpning ever. 3 tim 0ch 10 minuter för 24,1 km.

Jag var också tvungen att stanna till vid ett ställe och tömma ena skon på en liten stenuschling som letat sig ner där.

Vädret kan jag inte klaga på. 4 plusgrader och en blygsam vind. Den vackra gryningen fick mig dock att glömma ett tag att det verkligen var segt. Vid 13 km var jag tvungen att svälja en voltaren/ipren. Det gjorde för ont i vänster ljumske. Som alltid när jag springer så kan jag konstatera att det inte håller på i all evighet och ju mer jag pinnar på desto kortare tid är det kvar.

Nu har jag duschat, ätit en tallrik havregrynsgröt och en banan, samt tagit en kopp kaffe. Nu känner jag mig som ny.

När jag kom hem idag, formligen kastade jag mig i löparkläderna och gav mit ut i vårsolen. Det var 14 grader varmt ute och strålande sol. Vinden var försumbar.

Att få komma ut och utnyttja den sista delen av denna underbara dag är helt fantastiskt. Någon snabblöpning var det inte att tala om. Helgens 6 timmars satt fortfarande i lite, fast sådana bagateller funderade man inte över då. Det blev min sedvanliga runda upp till Humlebadet och lite kringeli-krokar hem och när jag stod utanför dörren hade jag avverkat 13,46 km.

Dagen till ära hade jag även skippat långtightsen och inriktat mig på trekvartslånga tights. Skaljackan som jag bott i hela vinter fick hänga kvar. Det blev bara en långärmad tröja med linne över. Nu har man korn på våren.

I och med dagens pass ligger jag i fas me löpningen - 10 km om dagen i snitt.

I lördags fick jag en guld-medalj från något DM. men vare sig jag eller Roger som kom med den, kunde klura ut vilken tävling detta rörde sig om. Jag kikade i Västra Götalands verksamhetsberättelse, men där hittade jag inget. Mysteriet kvarstår. Kan jag inte lösa det, så lämnar jag tillbaka pengen. Jag vill inte ha guldmedalj för något jag inte har gjort.

Att gå till jobbet en måndag morgon, efter en härlig helg är baske mig inget roligt. Men sån't är livet och det är inte mycket att be för. Svenska spel gav mig fingret även denna helg. Nåväl, då springer jag igång hamsterhjulet...  åååååh heeej....

Skönt att vara hemma igen. Igår tog jag min 18:e ultra och jag har totalt 39 skalper i min ultra/martathonsamling. Efter att ha slappat på hotellet i morse, så begav vi oss hemåt. Väl hemma börjar det vanliga bestyret. Packa upp, tvätta osv.

Imorgon är det dags att gå upp i svinottan och åka till kneget igen. För en veckas springande i hamsterhjulet.