Nu skall jag bokstavligen talat springa från mitt jobb. Det är dags att ta en långpanna till LEK gänget. Jag had gjort iordning lite Perpeteum och vätskeryggan i pentryt, när jobbarkompisarna sa: "Jaså, Du skall springa hem idag?" Men jag svarade dom att det skulle jag inte. Jag skulle till Kållered. Då kom ju frågan om vad jag skulle göra där och svaret kom ganska direkt att jag skulle träna.

Och då kom blickarna från dom, de skakade på huvudet och gick iväg. Jag kände mig faktiskt ganska go efter det svaret.

Idag tog jag för ovanlighetens skull bussen till jobbet, det gick förvånansvärt smidigt. Frågan är om det lönar sig. Jag betalar ungefär lika för diesel än för ett månadskort. Dessutom skall jag springa rfån jobbet denna gång. ner till LEK i Lindome. det skall bli intressant.

Såg en jobbannons idag för en arbetsledare på trädgårdsgruppen io Partille kommun. Denna grupp jobbar med grön rehabilitering. Jag kände direkt att detta var något jag skulle vilja göra. Något helt annat än IT. Att få vara med och stödja människor som gått in i väggen som jag, att vara till hjälp och stötta. Jag vet ju vad dom går igenom.

Det skulle vara så skönt att få bryta den negativa spiral med jobbstress som bara blir värre och värre. Det känns som om jag börja närma mig ett vägval i livet igen. Rent intuitivt kände jag att om jag skulle få det jobbet, så skulle jag nog inte räkna ner till min pension längre. Detta är ett jobb som känns meningsfullt och känns som om det vore skillnaden, som gör skillnaden.

Går nu och velar fram och tillbaka om jag skall söka eler inte. Jag är egentligen inte formellt kvalificerad, men det kanske skulle vara värt ett försök.

Så där ja! Nu är banne mej dagen räddad. Jag är nu anmäld till Kiel marathon den 25 februari. Så nu blir det äntligen av att få springa denna. Och det kkan ju vara skönt med en platt mara efter Kalundborg och Sandsjöbacka Trail marathon. Jag ser verkligen fram emot denna lilla begivenhet.

Sitter nu och funderar på att springa Kiel marathon. Den har jag i och för sig haft på min to-do-list ganska länge nu. Efter att ha tagit vintermaran i Kalundborg, så blev det den 37:e maran/ultran. W.R.T Sandsjöbacka kommer att bli nummer 38. Kiel skulle då bli nummer 39 och så sätter jag nummer 40 på Skövde 6H. Dessutom ligger jag i fas för min målsättning för 2012. Nu börjar det spritta i anmälningstarmen. Dessutom ligger den två veckor efter ultraintervallerna. Bra slagläge...

Kvällen blev inte riktigt som jag hade tänkt igår. det visade sig att carina hade blivit ombedd att hoppa in i ett lag och spela bowling. Det var tydligen lite manskapsbrist. Så jag hängde med upp till lerum för att kolla in drabbningen. Efter en lite stapplande inledning (inte så konstigt när Hon inte rullat klot på flera månader), så blev det bättre och bättre. Och i sista matchen satte Hon motståndaren på plats. Laget Hon spelade för vann totalt. Hon är vass, Hon...

Kom hem igår vid 21-tiden från Danmark. trött och ledbruten efter dagens lilla löptur. Den tog hårt på mig. jag har ladrig varit med om att saker har djävlats så mycket under en helg som just denna och tro inte det var slut med det när jag kom hem. I natt när man skulle ha någon form av återhämtningssömn, så börja telefondjäveln ljuda. Pagingfunktion gick igång av någon outgrundlig anledning. Jag sket fullständigt i det, för jag orkade inte gå upp och döda fanskapet. Dessutom låg jag med stans värsta huvudvärk. Det var Carina som gick och och gjorde slut på den.

Jag återkommer senare med en berättelse från loppet, som var ett av de tuffaste marathonbanorna jag har sprungit. Det årder det ingen tvekan om. Till och med tuffare än Båstad.

Nu håller jag på att packa det sista och göra mig iordning för avfärd till Kalundborg och morgonens mnarathon där. Det skall bli roligt. Så det blir ett litet blogguppehåll. Fast det tror jag Ni fixar....