Full fart på jobbet. Action värre. Men inget kan hindra mig från att ta mitt dagliga dagdrömmeri om Badwater för ett litet ögonblick. This race keeps me going. Inte nog med detta. Jag kommer hela tiden in på mitt och Carinas bröllop. Börjar få mycket att tänka på numera...

Nu minsann. Ne både regnar det och blåser rejält. Det skulle ju gjort det igår på lunchen, då jag skulle ha gjort ett strapatspass.

Men jag misstänker starkt att denna höst kommer att erbjuda mer möjligheter av detta. God morgon förresten. Lillelördag idag.

Dagens after work bestod av löpträning. En stillsam lite tur tiill Humlebadet och tillbaka. Jag tog det ganska lugnt och knät skickade inga signaler. Än så länge funkade distansökningen. Totalt blev det 11,3 km på 75 min. Har gjort bättre, men även sämre. Det viktigaste är att man får springa.

Även denna lunch gav jag mig ut på löpning. I morse regnade och blåste fan, vilket fick hornen i pannan att växa ut på mig. Jag bespetsade mig på ett rejält starapatsrikt pass. Men...   när lunchen väl infann sig så blev jag så att säga blåst på blåsten, men regnade gjorde det. Jag måste faktiskt erkänna att jag blev lite besviken när detta antiklimax infann sig. men hur som haver, så vi jag plaskat ihop 7,2 km löpning. Man får vara nöjd med det man får.

Det var en slagen hjälte som somnade igår. Jag hade varit med Carina när Hon bowlade. Hon hade ryckt in akut och spelade för ett korplag som hade luckor i laget. Och det gick bra, takterna satt ju i.

Samtidigt satt jag och funderade på veckans övningar och pluggande.Knät värker inte även om man ibalnd vid en viss ställning kan förnimma något. Men jag stretchar och styrketränar också.

Trots skitvädret blir det nog en kort lunchlöpning idag. Det är i skitvädret man brukar hitta den bra formen var det någon som sa en gång i tiden. Kommer inte ihåg vem.

Idag kutade jag på lunchen. Det blev runt Arendalsområdet. Löpningen var inga problem. Jag märkte däremot de kilo jag hade lagt på mig. Stundtals tryckte jag på lite. det känns som om det hela går åt rätt håll.

Det var härligt att vara ute och springa i den hårda motvinden. Då kände man att man levde. men det är ju fortfarande sååå korta distanser. Idag blev det i alla fall 7,7 km.

Imorse kändes det som om allt var åt helvete, nu ringer klockorna och jag går som på moln. Tänk vad ett löppass kan göra.

Nu går vi vidare i kostkursen. Efter att ha fått lämnat in uppgiften som handlar om fett. Har vi nu fått nästa hög med filer. Denna gång är det proteiner som hamnar under luppen. Så de närmaste två veckorna är det proteintema.

Helvete vad jag kände mig kass i morse. Nu har det rättat till sig, så drömmen om ett löppass till lunchen är åter tillbaka.

Jag vet ärligt talat inte vad det var som flög i mig och egentligen är det ganska ointressant nu, när jag är OK igen.