Efter det att Rosa dygnet hade gått färdigt tog jag som traditionen bjöd, micken och att tacka arrangörerna. dey gjorde jag. Men sedan hade jag en lite sak till på dagordningen.

Jag bad Carina komma fram till podiet. Där framme gick jag ner på knä och friade till Henne och Hon svarade ja inför en totalt häpen och överraskad publik.

När det gick upp för dom vad som hade hänt utbröt ett stort jubel och enligt många var inte ett öga torrt i slen. Jag och Carina stod där och mottog jublet och blev flitigt fotograferade. Det har även videofilmats och det kommer nog ett klipp snart.

Just nu är jag världens lyckligaste man....! Vilken höjdare.

Då var årets Rosa Dygn avklarata och det blev ent fysiskt ett av ed djävligaste av de fem åren jag har kört. Allt gick bra fram till 12 timmar. Men sedan gick det inte så bra. De blev en mycket seg och smärtsam resa fram till och med sist timmen. Först domnade fötterna bort. trots skobyten så blev det inte bättre. När jag tog p mig vanliga joggingskor blev det bättre. Funkade i 3 timmar. Sedan gick tillbka till dom ursprungliga skoran och slet ur inläggen i dom.

Jag fick dessutom smärtor i höger ankel. Det kom krampkänningar i vänster vad. Lite smärta i höger knäväck. Ryggont och litehuvudvärtk. Dessutom hade jag ett tag problem ta in mat. Det blev väldigt oroligt i magen.Det sistnänmda lade sig dock efter ett par timmar. Jag hade i princip ont överallt utom i knäat, där jag varit skadad. Mycket märklgt. Det gick upp ner och och kom tillbaka tidigt på morgonen. Då tog jag ipren och voltaren, som började verka efter 30 - 45 min. Sedan gick det att köra.

Och efter mycket om och men tog jag mig igenom mitt femte dygn.

Så där ja! Sista inlägget! Om en timma drar jag iväg till Sportlife exclusive för Rosa Dygnet. Nu skall jag dra mitt strå till stacken för att få ihop pengar till bröstcancerforskningen. Att över huvudtaget bekämpa cancer är en viktig sak för mig.

Ni som har vägarna förbi, får gärna komma in och uppmuntra och peppa mig lite.

Snart är det dags - att göra årts insats för bröstcancerforskningen. Nu skall jag för femte året i rad köra ett 24 timmars pass med spinning. I år känner jag mig extra nervös. Det är kul att få tillbaka den där pirigheten igen. Det har jag saknat.

Kari har tagit beslutet att bryta sin 10 dubbla ironman. Ett mycket klokt och moget beslut. Jag vet hur han känner sig, eftersom det gav mig flashback till mitt fiasko i Skövde för drygt en månad sedan. Jobbigt då, men man kommer över det.

En fördel är att när man bryter ett lopp brukar man få tillbaka en hel del ändå i form av diverse erfarenheter och lärdomar.

Men Ni skall veta att han bröt efter att ha gjort 7 ironman på 7 dagar. Det är sannerligen respekt. Tack för underhållningen Kari. Bryt ihop och kom igen....

Nu har jag varit nere i Kraftkällarn och kört ett spinningpass. det var inte så långt. bara 45 minuter, men det får duga. Efter passet passade jag på att gå in i  bastun och jogga på stället. Även denna gång blev det 10 minuter. Tanken är att det skall bli längre och längre tid där. Eftersom det var tidigt på morgonen hade bastun inte blivit så varm trots att jag som absolut första åtgärd startade upp den, så hade det bara hunnit bli 70 grader. Det fick duga. Bättre än inget.

Då är man åter framme vid den veckatliga upploppssträckan. En spännande helg står för dörren med 24 timmars spinning och jag är minst sagt lite pirrig inför detta. det har jag inte varit förut, men i år är det annorlunda.

För femte året i rad skall jag köra detta event. Jag vågar nog att kalla mig själv rutinerad i detta sammanhang. Många tankar snurrar runt Rosa Dygnet och många tankar snurrar och runt min rehab och fortsatta träning. med andra ord det snurrar på ganska bra.

Nu har jag betalat in lagavgiften för Rosa Dygnet. Det kommer att bli femte året i rad som jag nu parkerar mig ett helt dygn på en spinningcykel. Det är mitt sätt att dra ett strå till stacken och förena nytta med nöje.

No retreat - no surrender!