Sorry folks! Men min hemsida ligger tyvärr nere och det går inte att accessa denna. Det är servern som kajkat ur. Hoppas att vi kan fixa detta snart.

Jösses vad jag är stirrig nu. Jag kan snart komma igång och springa lite lätt. Samtidigt närmar sig Rosa Dygnet och det känns riktigt pirrigt denna gång.

Men löparfreak som jag är kan jag ju inte låta bli att börja tänka på alla goa och mysiga ultralopp man skulle kunna springa. Dessutom vågar jag börja tänka på Badwater igen, tankar som jag skjutit undan de senaste veckorna.

Idag var jag hos tant doktorn för mitt knä. Det visade sig att jag har fått chondromalacia patella i kombination med en mild släng av löparknä. Det är stretch och styrketräning som gäller, så jag är inne på rätt spår. Men jag skall fortsätta med min löparknämassage. Spinning är en bra rehab. Jag har även fått några övningar att göra. Enligt henne borde jag vara igång igen om ca en vecka. Sådant här gör en svårt sargad löparsjäl mycket glad.

Jag hade tid kl 11:00, kom in till henne kl 11:02. Hon undersökte, böjde och vred på knät, sedan förklarade hon. Hon föreslog röntgen och det fanns ett ställe i närheten. Jag åkte dit 11:36, framme och kom in direkt kl 11:40. 11:50 lämnade jag bygget nyröntgad och med ett svar i näven. Tillbaka hos tant doktorn 11:54 och hennes misstankar bekräftades, vilket fastställde diagnosen. Jag lämnade vårdcentralen 12:04. Då hade jag blivit undersökt, fått ordination, åkt till en röntgencentral, blivit röntgad, åkt tillbaka med ett utlåtande och fått en slutkläm med lite råd. Alltihopa på 62 min! Jag tror fan inte det är sant!  Detta rekord inom sjukvården lär jag nog aldrig att kunna slå igen. Till och med tant doktorn blev häpen när jag var tillbaka så snabbt.

Jösses! Nu blev jag imponerad!

I övermorgon smäller det. Då drar Rosa Dygnet igång. Jag är tyvärr inte topp tränad inför detta, eftersom jag har ett problem med löparknä. Det går att cykla, men inte mer. därför måste jag denna gång tänka lite mer inför varje pass hur jag skall lägga upp det och även lägga in rehab melllan passen om detta över huvudtaget skall funka. På något sätt skall jag ta mig igenom dygnet.

I år känns det dessutom extra pirrigt och den känslan ökar ju mer dygnet närmar sig.

Onsdag = LEK. Men det var ingen speciell träning. Alla vara mer eller mindre justerade, så det fick bli en lugn promenad istället. Och för att ersätta alla energi som gick åt, plundrade vi Evas förråd av kanelbullar. Vilken åtgång...

Det blev lunchspinning till slut. Ett litet 45 minuterspass och det kändes fortfarande OK med knät, så länge jag inte eldade på för mycket med belastingsknappen.

Men jag blir så irriterad på folk som skall sitta bakom en och babbla. Det finns ta mej fan inget mer störande. Till och med intruktören fick säga åt dom att vara tysta. Orkar man babbla så, så orkar man vrida på mer motstånd.

Hur som helst, det skall nog kunna klara sig på lördag. Gäller bara att ta det lugnt och trampa igenom alla 24 timmarna...

Här är det tvära kast! Mötet jag röt över så mycket igår är inställt. Det gör att jag kan dra mig ner om en timma och köra detta spinningpass. Då får jag se om det blir lika bra utfall idag som det blev igår.

Snacka om att det är veligt på detta kneg, men för en gång skull gick det min väg. Hurra!

Så är vi nu framme vid halvtid, denna arbetsvecka. Gårdagen träning tog gott på mig. Framför allt var jag makalöst slö efter bastuträningen. Den skall jag göra flera gånger. Tveklöst.