I natt sov jag riktigt hårt, men vaknade av mig själv kvart i sju och mådde förvånansvärt bra. Kanske lite stel i kroppen. Jag har sprungit en hel del de senaste dagarna. Och jag kommer att springa en hel del framöver också. Men det får inte bli snabbt. De senaste passen har jag snittat 6:50 och just nu vore det dumt att försöka gå snabbare, även om jag temporärt springer snabbare udner passen.

Jag skall försöka komma ner till 07:00 - 07:15 per kilometer inför 24 timmars på Bislett, vilket fortfarande är aningens för snabbt för den tävlingen. Men eftersom jag inte känner mig helt hundra efter skadan så blir detta bra.

Det kommer att drälla av ultralopp och två helt nya lopp går i Borås. Det ena BUM50 - Borås Ultra Marathon - den 19 maj. Start Skatås, sedan vildmarksleden och knallenleden hela vägen till Borås. 50 miles eller 80,45 km. Sedan ett 6 timmars runt Ramnasjön i centrala Borås den 10 november. Vilka höjdare.

Och som kronan på verket kommer arrangemangens arrangemang - jag skall gifta mig med Carina nästa år. 2012 kommer att bli ett synnerligen intressant år.

Oj yeah. Kom hem från jobbet idag strax innan fyra. Och då var det högt tempo. Allt fokus var att komma i löparoutfiten och ut på löprundan. det var ju riktigt kanonväder. En sådan chans försitter man inte bara så där. Jag tror inte att det tog ens 15 minuter från det jag klev innanför dörren och tills dess jag låste dörren efter mig på väg ut. Allt fokus på löpningen.

Jag tog min vanliga favvorunda till Humlebadet och hela förrättningen slutade med 13,1 km i ett behaglit 6:50 tempo. Trots att jag gjorde mitt första löppass efter skadan, den 15 oktober så har jag nu passerat min skamgräns för månaden - 100 löpkilometer. Nu ligger jag på 101,1 km under oktober och 2621,7 km för hela året. Så jag får väl säga att ordningen är återställd.

Så där ja! Nu är vinterdäcken monterade och jag är beredd att möta vintern som bilist. Hoppas innerligt på en mild vinter befriad från all djävla snö. Det känns skönt att däcken är på, så att jag kan ta mig upp till bislett i slutet av november.

Snart är det dags för mig att hoppa in i bilen och köra iväg för att slänga på vinterdäcken. eftersom jag kör dubbfritt, finns det ingen större anledning att vänta, vilket jag hade gjort om jag kört dubbat. Nu är allting klart och jag behöver inte stå i kön av panikslaagna bilister som trängs vid verkstaden så fort den där vita skiten trillar ner från himlen.

Hoppas det går snabbare idag än vad det gjorde i tisdags.

Nu har jag beställt en regntät löparjacka på Wiggle med brallor. Det är Gores nya jacka Air GT, som hyllades i tidningen Aktiv Tränings septembernummer. Det är i och för sig inget fel på min Haglöfs multisportjacka. Men det rinner en hel del inifrån när jag springer i den, vliket det inte gjorde när jag fick den ijulklapp av Carina. Då sprang jag faktiskt inte så himla fort. Nu för tiden blir det ganska blött på insidan av jackan när jag springer. Kan det bvara för att jag är snabbare? Men den funkar bra då jag cyklar.

Denna nya jacka skall vara betydligt bättre att springa i om man skall tro tidningens testlöpare. Detta skall jag nu ta reda på. Jag behöver något för att tackla vinter och med ett hånleende ge mig ut i skitväder....

Det blev en bra återhämtning idag. I matsalen serverades min absoluta favoriträtta - alla kategorier. Korv stroganoff. Jag är löjligt förtjust i denna rätt. Det svåra nu var att ha disciplin att inte vräka upp för mycket på tallriken. I övrigt känns det bra. Jag har dragit på mig 2XU:s lösa kompressionsvader och det är verkligen guld efter ett sådant pass.

Snacka om moment 22. Jag fullständigt hatar att gå upp på morgonen. Men när jag väl är uppe och ute och springer så är morgonen en underbar tid att springa på. Morgonens löpning var inget undantag. Nästan vindstilla. Skillnaden från när jag sprang till jobbet förra gången var att nu var det mörkt hela tiden. Men jag hade med mig pannlampan. Och den kom inte till användning förrän jag kom av Älvsborgsbron och in på Oljevägen.

Det var fantastiskt skönt att få springa till jobbet. jag kände mig grymt avslappnad hela vägen till Arendal. Det kändes inte ansträngande, jag kände mig inte färdig, utan väldigt pigg och fräsch när jag kom fram. Jag hade avverkat de dryga 23 kilometrarna i ett behagligt 6:53-tempo. En kanonstart på en ny arbetsvecka.