Jag gillar inte att skryta och folk som skryter. Men idag gör jag det. Jag har suttit 24 timmar på en spiningcykel och jag tycker att jag är skitbra. Här har Ni en mycket lång berättelse om detta äventyr. Håll tillgodo :-)

Efter mycket försnack och peppning var det äntligen dags för att äntra en spinningcykel. Tanken var att min den skulle äga min bakdel i 24 timmar. Vilket den kom att göra. Ett  hejdundrande fantastisk event med högt tryck ifrån början till slut. Helt fantastiskt! Min utmaning var att sitta och köra själv i 24 timmar. Här är min berättelse.

Förberedelser: Min son Robert och hans sambo Malin hade vänligheten att stå för logistiken till och från detta event. Jag anlände i god tid med en rejäl packning. Det räcker inte att ta med sig vattenflaska och handduk som till ett vanligt spinningpass. När här krävs mer. Jag hade med mig ett par liter Cola, ett flaskställ med 6 flaskor sportdryck. Chips, jordnötter, gel och hembakta Rune-kakor. Utöver det var det ett par extra skor och lite rena tröjor att byta, samt tre handdukar.

Efter att ha preparerat cykel jag skulle köra på så gav sig Robert och Malin av, de skakade på huvudet – kan inte förstå varför. Jag hälsade på arrangörer och andra deltagarna. Det låg en liten spänd atmosfär i luften. Mitt mål inför detta event var att köra alla 24 timmarna själv och att sitta så länge som möjligt på cykeln utan att springa på toaletten. Detta var för övrigt det enda som skulle få mig att lämna cykeln, det hade jag bestämt.

Passet startade prick 15:00 och skulle köras till 14:00 dagen därpå. Detta har att göra med att under natten så skiftades det till sommartid och då slutar vi 14 istället för 15.

Timme 1:

Denna första timme på 24 timmars äventyret måste jag erkänna att jag upplevde som mycket seg. Vet inte varför. Men här hände inte så mycket mer än att vi just drog igång. Allt startade utan problem för mig. Passet leddes av Alexander Amprazis, som också skulle köra 24 timmar solo, precis som jag.

Timme 2:

Den gick däremot desto snabbare. Det som hände var att jag började känna lite huvudvärk. Det kan troligtvis ha att göra med enebarmeligt dåliga luften som var i lokalen. Ventilation var ett okänt begrepp. Vi hade ett fönster öppet hela tiden, fast det märktes knappt. Passet leddes av Alexander Amprazis.

Timme 3:

Också en timme som bara susade iväg vrålsnabbt. Det var mycket körning i stående (pos 2 och pos 3) denna timme. Allt kändes jättebra. Passet leddes av Maria Götesdotter. Full fart där.

Timme 4:

Denna timme spelades en av mina favvolåtar – Darudes Sandstorm. Den är ju bara så bra och ännu bättre på ett spinningpass. Nu kom en endorfinkick. Kände mig oförskämt pigg. Liet kaxigt uttryckte – som en dag på jobbet. Nu hade även huvudvärken försvunnit. Passet leddes av Maria Götesdotter.

Timme 5:

Denna timme spelades det bara en massa 70- och 80-talslåtar. Den ena klassikern framför den andra radades upp. Inga problem att spinna till sådan musik. Allt känns jättebra. Passet leddes av Alexanders pappa Christos, som dessutom ställt upp och skänkt massa fina priser från sitt företag. Riktiga godbitar.

Timme 6:

Ytterligare en timma med förra timmens retro-tema. Alla i lokalen älskar låtarna, både gammal som ung. Detta är verkligen musik. Jag känner mig i kanonform. Blev intervjuad också. Kul! Detta var också Christos pass.

Timme 7:

Nu börjar dom första besvären komma. Jag har ont i mina handflator. Det blir mycket skav av händerna när man håller i styret. Annars känns det fortfarande mycket bra. Nu var Marie tillbakar i ledarrollen.

Timme 8:

Denna timme blev mist lika seg som den första timmen. Inte mycket hände här. ”Spinning as usaual.” Och allt känns bra. När jag körde Ironmanspinningen  - på 8 tim och 15 min, var jag mycket mer sliten och besvärad än denna spinning. Marie ledde passet.

Timme 9:

Nu fick vi massa små cykellampor – vita och röda samt rosa ljusstavar som lyste fluorescerat när man böjde dom. Hela spinninglokalen blev en enda stor ljud- och ljusshow. Coolt!! Ledare Alexander.

Timme 10:

Stora  party-timmen! Nu är det verkligen högtryck på spinningen. Nu är det roligt. Jag kände att det gjorde lite ont under min vänstra fot. Inte så mycket men man kunde känna smärtan lite avlägset. Denna timme fick jag sittandes på cykeln lite ryggmassage av Frederico Hernandez. Ledare Alexander.

Timme 11:

Den var OK. Men nu började jag känna smärtor i på utsidan av vänster knä. Tog omedelbart fram Aloe Vera Heat Lotion och smorde in. Marie ledde åter detta pass.

Timme 12:

En mycket seg timme. Det gör mer och mer ont i mitt vänstra knä. Om jag minskar kadensen till en viss frekvens, så går det bra att trampa. Orkesmässigt är det inga problem. Men nu har jag gjort halva dygnet utan att överhuvudtaget lämna cykeln. Jag är mycket nöjd. Ledare Marie.

Timmer 13:

Alexander tog över ledarrollen. Inleddes med en första kisspaus precis efter jag passerat 12 timmars vallen.  Jag passade även på att byta tröja och keps. Frederico behandlade mitt knä. Han smorde in och masserade mitt vänsterben med salva. Nu har jag rejält ont. Mycket ont. Jag kan inte stå upp och trampa längre. Jag vara tvungen att koppla loss vänsterfoten från tramporna och trampa med högerbenet ett tag, för att vila mitt skadade ben.

Timme 14:

Nu är det kamp! Detta var den absolut segaste timmen på hela passet. Nu var det fråga om cykla eller försvinna. Nu hade jag riktigt rejäla smärtor.  Jag kallade på Frederico igen. Denna skada gjorde att jag nu gick i en djup och lång svacka. Alexander ledde denna timme. Körde mycket lugnt här.

Timme 15:

Nu var Christos tillbaka som ledare. Mitt knäonda fortsatte. Men jag körde mycket lugnt inga stående trampningar och inga sittande ruscher. Jag kör mycket försiktigt. Sitter nu och nickar till på cykeln. Jag vilar regelbundet mitt vänstra ben och trampar med det högra.

Timme 16:

Här tog jag en ny, men sanbb pinkepaus. Nu är allt mycket, mycket tungt. Nu är det läge pannben som gäller. Frederico meddalar att Voltaren salva är på väg. Bara att bita ihop. Jag måste även fajtas mot tröttheten. Min kropp säger att jag skall sova. Men jag säger nej. Christos körde denna timma.

Timme 17:

En olycka kommer sällan ensam. Nu börjar det göra ont även i höger ben! Vad är Voltarenen? Den skall vara på väg. Jag känner om jag inte får detta kan jag lika gärna kliva av cykel och kasta in handduken. Men jag påminner mig om min ”Don’t ever give up” – skylt, som jag hängt på framsidan av cykeln. Alexander och andra verkar bli varse om min belägenhet. Jag nickade till en stund i gen på cykel. Dett var tyvärr ett pass det verkligen svängde om. Alexander körde detta pass.

Timme 18:

Nu får jag massage av Frederico. Hans smörjer in bene med Voltaren och passar på att massera benen. Allt görs från cykeln. Det var tur att han dök upp. Jag var i samma stund som Frederico kom med salvan på väg att bryta tävlningen. Nu får jag bara hoppas att det hjälper. Alexander var spinningledare.

Timme 19:

Tyvärr hjälpte inte Voltaren. Jag kunde fortfarande inte stå upp och trampa, så illa var det. Det var en initial smärta när jag ställde mig upp och jag kunde bara ta ett tramptag i stående innan jag var tvungen att sätta mig. Frederico ger mig två Ipren och senare i samma timme får jag två till. Nu Christos tillbaka med sitt retropass. Helt underbart pass. Medicineringen hade hjälpt så pass mycket att jag kunde sitta trampa med hyfsat hög kadens. Bättre än att bryta.

Timme 20:

Bara fyra timmar kvar. Här gör jag min tredje och sista korta pinkepaus. Nu har jag rent ut sagt skitont. Dessutom har det gått så långt att jag inte vill vika ner mig. Jag bestämmer mig för att vara kvar och köra ända in i ”kaklet”. Vilja och pannben gäller nu. Men jag kommer att överleva. Jag får ytterligare hjälp av Frederico och hans sambo Bea. Jag fick ytterligare Ipren. Och nu börja det verka. Lite surt att behöva sitta ner när Christos spelar en massa fina låtar.

Timme 21:

I’M BACK!! Nu verkar medicinen att jag även kan stå och trampa! Visserligen kan man långt borta förnimma någon form av smärta, men detta känner jag att jag kan kontrollera. Yiihaa! Nu kör jag som vanligt. TACK! Frederico och Bea. Ni är guld! Nu har Christer Hedberg tagit på sig att ledan denna timme.

Timme 22:

Nu känner jag mig som kung i salen! Nu är jag med i verksamheten igen. All trötthet är som bortblåst. Nu spelar Christer en låt som han tillägnar mig och säger åt alla att det som Stefan gör, skall Ni också göra. Låten är Darude -  Sandstorm. Här kommer en endorfinutsöndring av stora mått. Med ett stort leende konstaterar jag att denna låt har bara ett läge. Stå upp och trampa. Och det gör jag hela låten igenom och hela gänget döljer mig. Cooolt!

Timme 23:

Denna timme gick mycket snabbt. Nu börjar medicinen sluta verka och jag hamnade i läget att inte kunna stå och trampa igen. Kortare perioder gick bra. Däremot gick det att sitta och trmpa med hög kadens (spinna). Jag beslutade mig för att spara krutet till slutet som alltmer närmade sig. Jag fick en ny ryggmassage. Nu hade Marie åter tagit över ledarrollen och skulle köra hem passet  och fullborda 24 timmars spinningen. Humöret är på topp. För nu vet jag att jag kommer att fixa detta. Nu är det ingen tvekan längre.

Timme 24:

Marie spelar åter Darude _Sandstorm och jag får åter en total Endorfinkick i kombination med att det är en halvtimma kvar, knappt. Stämnigen är högt i tak. Nu är det defilering in i mål. När vi räknade ner var lyckan total. Efter att ha varit riktigt illa ute kunde jag nu ändå fullfölja.

Jag har suttit 24 timmar på en spinningcykel. Något som jag inte tror att så många svenskar har gjort. Jag känner mig upprymd, mallig, stolt, glad. Ja, you name it. Fick gratulationer från de andra deltagarna. När man går igenom sådant så inser jag att det verkligen var mödan värt. Fredrico tror att jag har lyckats fixa mig ett löparknä. Men dett skall jag genast ta itu med. Var det värt att utsätta sig för detta? Svaret är självklart JA! Vi har ju inte att förglömma lyckats totalt att samla in drygt 5000 kr till Rosa Bandet. Helt fantastiskt. Och i detta har jag varit en del. Jag ångrar mig inte.

Till Slut ett STORT TACK till alla som sponsrat mig:

Carina Nannis      

Lennart Manning     

Maria Nyström                   

Peter Eriksson                         

Lenita Sabell                           

Karin Petersson         

Kaj Jensen

Daniel Gillberg           

Samt två anonyma  bidragsgivare