Man kan ju inte för allt smör i Småland påsta att jag hade en bra dag idag. Murphys lag gjorde sig gällande på den mest fantastiska sätt idag och det skulle bli ett mycket långt inlägg om jag skrev om allt.

Men hur som helst kom denna dag att präglas av en riktigt grym avslutning som svepte bort allt elände i ett enda rejält penseldrag. Jag har på mina mål på min hemsida skrivit om att jag skall gör sub 30 på 5 km och att detta skulle vara uppnått i mars. Eftersom det var den sista mars idag, bestämde jag mig redan igår för att göra en attack. Jag och Carina åkte idag ut till Stenkullens IP efter jobbet. Vi hade var sitt mission. Carina skulle få ihop minst 1,8 km för att nå sitt månadsmål och jag skulle försöka göra sub 30 på 5 km. Carina hade absolut inga problem att plocka 1,8 km, det gjorde Hon med råge.

Jag hade känningar att det skulle funka med sub 30. När jag sprang i Gent och gjorde ÅB på 10k, hade jag 31:18 på 5 km passeringen och då hade jag fått stå stilla en stund för att få grönt ljus för att komma över en gata. Så det borde inte vara omöjligt.

Jag öppnade första kilometern på 5:44 och det går ju snabbt när man springer på bana. Nästa kilometer gick på 5:47. Tredje kilometern blev segare, den gick på 6:05. Det märks ju att man inte är van att springa fort. Jag fick fan i mej ta i. Den för mig snabba öppningen straffade sig lite. Fjärde kilometern gick på 6:15. Jag hade inte tittat på Garminen alls och kände på mig att det skulle hänga på håret om jag fixade det. Jag tog nu i allt jag hade, för jag började känna mig ganska seg. Det var ju bara den sista kilometern. Det var tunga steg på upploppet. men jag tyckte att jag kutade allt vad tygeln höll och jag var rejält slut när jag gick över mållinjen. Det tog ett tag innan jag kunde eller orkade titta på klockan. Men den visade 29:41 sista kilometern på 5:50! Ta mig fan! Jag fixade det och klarade uppsatt mål innan tiden rann ut! Pulsen var rejält uppe på mig och var för kilometrarna: 155 (79,5% av max), 168 (86,2%), 174 (89,2%), 176 (90,3%) och 179 (91,8%). Toppvärdet var 181 (92,8%). Så nog tog man i och fick slita för det. Och det är jag nöjd med när jag luffsat längre och lugnare att kunna få trycka på lite. Men so what! Jag gjorde sub30. Och när man väger 97,1 kg skall man vara djävligt nöjd med det. För det är jag och riktigt mallig också. Detta bådar gott för framtiden i kombination med fortsatt viltminskning. Jädrar anåda vad jag är glad och nöjd. Och jag är lika glad och nöjd att se Carina glad och nöjd eftersom Hon också fixade sina mål idag. Fan vad vi är bra! Dålig dag? Idag? Näeee... Vadåå?

Igår låg jag fullständigt utslagen i sängen. Illamående, magont och en rejäl huvudvärk. Det var först vid 18 - 19 tiden igår jag började känna mig normal igen. Idag vaknade jag upp som en helt ny människa efter att ha sovit i princip större delen av dagen igår och hela natten. Dessutom gjorde ju vetskapen att vi idag har sommartid att euforin kändes extra denna dag.

 Idag hängde jag med Carina ut på ett löppass av lågpulskaraktär. Det var milt ute, men blåste rejält. Den modesta farten vi höll gjorde att det var ganska OK att springa idag. Hela turen blev 14,12 km och jag var väldigt nöjd. Men mer nöjd var Carina som sken som en sol efter avslutat pass. Känns skönt att det bara var en dag som man låg däckad. Jag var lite orolig att jag tog i för mycket, men det kändes helt OK. Skönt. En bra dag och avslutning på en minst sagt medioker helg.

Jaha! Så blev man sjuk igen. Kanske ett standradförfarande en helg innan ett 6 timmars lopp. Vaknade redan vid 2-tiden i natt och hade rejält ont i magen. Jag sov till och från, fast vid 5-tiden på morgonen gjorde det rejält ont. Till detta kom ett allmänt illamående och en rejäl huvudvärk. Det var bara att ligga kvar i sängen, dra täcket över sig och sova igenom det hela. Har haft sådant förut och det är standard förfarande då. Jag var upp vid 10-tiden och försökte komma iordning till lördagens träningspass med triaden. Det var surt, när man blev tvungen att inse att det inte funkade. Tillbaka till sängen.

Jag vågade inte äta något och knappt dricka. Under hela dagen har jag sovit. Framåt eftermiddagen började det släppa. Vi 5-tiden gick jag ut i badrummet och tog en dusch. En åt gärd som alltid brukar vara en stämningshöjare för mig. Har ikväll lyckats få i mig en banan och en tallrik havregrynsgröt. Nu är jag såpass OK att jag kan vara uppe och det känns bättre redan, även om jag inte känner mig 100% fit ännu.  

Efter gårdagens utslagning där jag i princip sov hela dagen och somnade lika gott på kvällen, vaknade jag upp idag och kände mig som en helt ny människa. Det är underligt, men jag brukar få sådana här endagarsryck ett par gånger om året. Gårdagens attack var ändå ganska lindrig.

Hur som helst så hängde jag med Carina ut på Hennes långspass. Jag misstänkte att det skulle gå vägen för Hon springer inte lika fort (inget illa menat Carina). Så det hela blev ett ganska givande lågpulspass á la Maffetone. Totalt hasde vi 14,1 km. Och det var himla skönt att få komma ut i friska luften efter gårdagens äventyr. Vi hade ett ganska svalt väder, men en aning blåsigt. Det kändes mentalt bra att få komma ut i löparkläder idag också, annars hade jag väl gått och dekat hela veckan. Vetskapen om att det är sommartid idag också är ju en starkt bidragande orsak till de lätt euforiska känslor jag upplever idag.

Äntligen fredag efter en jobbig men trots allt ganska givande vecka. Jag och Carina avslutar arbetsveckan med en god middag och slötittande på Let's dance. Imorgon blir det träning. Då djävlar...

Det blev en låmg dag. Efter ett intensivt knappande, testande och kompilerande i dagarna tre bar det av hemåt. Mitt plan hem gick sent så jag hade gott om tid på Bryssels flyplats. Ett varv i taxfree-shopen och vips, så hade man ett kolli till att bära på. Märkligt det där.

Planet var en halvtimma försenat vid starten, men vi landade i Göteborg 10 minuter innan utsatt tid. Så piloten hade spettat på ganska rejält på hemvägen. Möttes av 10 minusgrader.Alldeles strax innan midnatt klev jag in genom dörren hemma, till Carinas stora glädje. Det var bara att slänga av sig kläderna och hoppa i bingen. Skulle upp 05:30 igen. Inte mycket sömn denna dag.

Idag åt jag en supernyttigt frukost på hotellet. Vad gör man inte för att sedan unna sig en öl på kvällen? Nu sitter jag i alla fall och programmerar som aldrig förr och det var ett bra tag sedan, men börjar åter att komma in i det. Jag tror att vårat slutresultat kommer att bli en succé. Det är inget skitväder i Gent idag utan mer vårlikt. Milt och friskt i luften och nästan ingen vind. Det gav fina förutsättningar för att ta sig ett litet löppas ikväll efter kneget. Och det blev det också.

Vindstilla, plus 9 grader och ett mycket lätt duggregn. Det blev samma rutt som igår. Jag gillade den, fast idag blev det fyra varv runt Citadellparken, totalt 10,53 km. Det bästa utav allt var att jag gjorde milen på årsbästa: 1:03:54. Ca en minut och 50 sekunder bättre än förra noteringen, från den 13 februari. Snittpulsen låg på 160 (82,1% av max) och högsta noteringen låg på 179 (91,8% av max), så visst tog man i, men ändå kände jag mig inte slutkörd efter passet, bara behagligt trött. Det kändes riktigt skönt att få trycka på på den löpvänliga slingan i Citadellparken - ca 1,5 km lång. Som gjord för ett 24 timmars lopp. Klart man är skitnöjd. Jag var definitivt inte glad i att åka till Gent, men detta har definitivt sopat bort smolken. Dessutom gjorde vi stora framsteg idag på jobbet. En riktigt djävligt lyckad dag med andra ord. Tack för den dagen. Jävlar anåda, det börjar kännas bättre och bättre. Det verkar som om mitt tålamod börjar ge utdelning.

Imorgon bär det hemåt igen, fast jag är nog inte hemma förrän vid midnatt.

Bilden visar ett avsnitt på min löptur... 

Fy för fan. Gick upp 04:40 i morse. Jag skall iväg på tjänsteresa till Gent i Belgien i dagarna tre. På med kläder och ät frukost. Sedan var det bara att gå ut i snöovädret och invänta en försenad taxi. Man kan lugnt säga att vägförhållandena var urusla. När taxin (en sprillans ny V70 med vinterdäck) skulle svänga vänster i låg fart i första rondellen, fick den eget liv och ville fortsätta framåt. Fast den lyckades inte i sitt uppsåt, trots att den försökte ett par gånger på väg till flygplatsen. Vägen genom Härskogen var värst. Bilen slirade i vanliga uppförsbackar, helt otroligt! Snacka om halka.

Landvetter var också ganska igensnöat. Men planen kom iväg utan problem. Mitt flyg var inget undantag.

Vi landade på utsatt tid på Bryssels flygplats. Och se, även här var det vitt på marken! Inte tjock men det täckte ändå marken snyggt och prydligt. För Belgarna var detta lika med snökaos! När vi taxade av landningsbanan hamnade vi i en kö av flygplan. Varför det då? Jo! De var tvungna att skotta undan snö på de gater där planen skulle parkera! Så vi fick vackert vänta. Efter det vi landat tog det en timma (!) innan vi kunde gå av planet och då var det ändå en reservplats de hade skaffat fram. Sedan kom ju nästa problem. De var tvungna att skaffa fram en buss som skulle köra oss till flygplatsterminalen. Göta-Petter! Allt jag så på marken var mest modd. Vi fick veta att inget plan hade fått lyfta från Bryssel under morgonen. Då skulle dom sett när vi lyfte från Landvetter, så att snön yrde. För startbanan var inte heller 100% snöfri. Sedan var det ett äventyr med Volvotaxin, som förväxlade folk. Vi skulle vara tre i min taxi och vi väntade på den tredje personen. Han hade gått till en annan taxigubbe som också hade en Volvoskylt och ställt sig där. Då hade min taxigubbe ringt kontaktnumret till passagerarens chef. Han ringde i sin tur den "saknade" snubben och sa att taxin i Bryssel undrande vad han var. Killen svarade att han hade hittat honom (fats han visste ju inte att det var fel). Så telefonkedjan gick en gång till. Det hela slutade med att den saknade ringde min taxichaufför. Och när de böjde sig framåt och tittade åt höger respektive vänster så fann de varandra. Det var ju väldigt fånigt att det stod en pelare emellan och skymde. Slutet gott och allting gott. Trodde Ni.

När vi kom fram till Volvo i Gent blev den tredje killen avsläppt på ett ställe och chauffören körde till nästa avlämningsställe och pekade på "den saknade" att han var framme. Men han sa att han inte skulle av där utan på ett annat. Vad jag inte visste, var att detta var mitt avstigningsställe. Han kollade i sina papper och körde vidare denna gången blev det fel igen Efter ett tag insåg "den saknade" att något var fel. Men han protesterade och chauffören körde tillbaka till det första avlämningsstället vilket var rätt ställe för den saknade som nu kände igen sig. Däremot fick vi tillbaka den akterseglade kollegan in i bilen igen och körde honom vidare till hans riktiga avlämningsställe. Och till slut åkte vi tillbaka till avlämningsställe två där jag skulle av. Vi stannade framför en grind, inte en käft inom synhåll. Taxigubben hoppade ut och tryckte febrilt på en porttelefon och sedan gled grinden upp. Jag gick in och sedan stängdes grinden bakom mig. Man fick klar känsla av Kumlaanstalt i detta läge. Men min kontaktperson Mario hade sett mig och kom mig till mötes.

En resa som påbörjades 05:00 kom till sitt slut 11:35. Jag hade landat 08:30 och med lite transfer och taxi skulle jag varit på plats strax efter 09:30. Så det kan gå. En vanlig dag på jobbet. Så nu sitter i ett kontorslandskap i Gent och knegar.

När jag kom till hotellet efter jobbet, så visade det sig vara ett ganska fint hotell. Jag kan ju tillägga att jag inte bokade detta själv utan det hade Belgarna gjort åt mig. Men det första jag möttes av var en leende rockslusk med skärmmössa och lång kappa som började kånka på min väska. Hela vägen upp till rummet. Sedan stod han där med ett leende, som fastfrusen tills det gled ner några euro i hans diskret framsträckta näve. Nu bytte jag genast om till löpning och gav mig med kartan ihand ut i Gent. Färden gick utmed kanaler till Citadellparken. Gents svar på Slottskogen fast mindre, men trevligt. Nu var även vädret annorlunda. Snön var borta och marken snustorr. 4 grader i luften och lite avkopplande kvällssol med några moln på himlen. Snacka om kontraster. Det blev inte så långt idag, eftersom jag var ganska trött efter att ha varit uppe sedan drygt halv fem i morse. Den löpturen blev ett balsam för själen. Inte helt oförtjänt kunde jag sätta mig på en restaurang och äta en synnerligen god entrecote som naturligtvis sköljdes ner med öl. Skön avslutning på en dag med mycket strulig inledning.