En underbar dag. Jag har varit ledig idag och småfixat lite av varje. Nu har jag packat och gjort iordning inför morgondagens resa till Stockholm för ett litet lopp där. Det skall bli himla kul faktiskt. Den sista carboloadern har jag svalt och nu slappar jag framför TV:n och blänger på en Bondrulle. Om jag kommer i mål i morgon blir det min 20:e mara totalt. Jag kommer att ha med mig min nyinköpta Litepac med 2 liter vätska eftersom morgondagen antyder en värmemara. Ha't så kul så länge....

Idag var det race-dax. På menyn var Blodomloppet, en fridfull 10 km:are i Slottskogen, tillsammans 7000 andra personer. Vädret var kanon. 18 grader, ganska soligt och ingen vind. Jag hade en riktigt bra resa på den kuperade tvåvarvsbanan och det kändes inte tung någon gång. Allt flöt på som smort. Det kändes bra hela tiden även om ansträningsnivån var hög. Snittpulsen låg på 167, dvs 85,6% av max. Det var flåsigt. Jag tod i rejält sista varvet och i den sista backen tryckte jag på allt jag förmådde. Det fick bära eller brista. Kom i mål på timmen jämnt, enligt min klocka. Jag har inte det oficella resultatet ännu.

Därefter var det picknick med jobbarkompisarna. Men jag fick inte i mig mycket, men något. Carina var där med sitt jobb och Ava med sitt jobb. Dessutom stod Siv och Sara och hejade. Så hejarklackandet var det inget fel på. Min timtid är den bästa på ett par år och jag är naturligtvis supernöjd med det resultatet. Årsbästa i år var förut 1.02.19 Den enda smolken i bägaren var att banan var 100 meter för kort enligt min Garmin - 9,90 km.

Det går sakta men säkert åt rätt håll. Min tålamodstaktik gav bra utdelning idag. Den taktiken skall jag fortsätta med.

En vanlig dag på jobbet. Surt att att jobba i sådant fint väder. 2 dagar kvar på arbetsveckan. Efter jobbet var jag och Carina på husvisning. Käckt radhus, bra planering. Något att fudera på, kanske. Vi avslutade kvällen med att grilla och sitta och slappa i den underbara kvällen. Jag har även suttit och registrerat räknigar på internetbanken. Så jag slutar nu, medans jag ändå har humöret uppe.

Dagen bestod mest utav kamp. Kamp att inte tappa sugen. Kamp att inte kasta in handduken. Kamp att inte ge upp. Jag tänker vinna den kampen. Bara tre dagar kvar av arbetsveckan.

Häpp!! Idag blev det cykelpremiär! Först nu tänker många. Jo först nu. Lite i senaste laget med tanke på Vätternrundan. Hittills har löpning varit det enda som varit i skallen på mig. Hade det inte varit för Carina hade det blivit löpning idag också. Vi förlade akrtiviteterna i omgivningarna runt Lindome och Mölnycke tillsammans med Nisse och Eva. Vädret skall man inte klaga på ca 21 grader, soligt och lite vind. Helt underbart. Cyklingen gick utmärkt och det var inga pronblem alls, kändes hur bar som helst, trots kuperad bana.

Efter tre timmar så avslutades det hela med pytt i panna hemma hos Eva. Bra avslutning på helgen. I morgon staratr jag ett nytt femdagaras race. 

Idag sov jag ut för första gången på länge. Underbart. Omedelbart jag klev upp så drog jag ut på ett löppass. Varmt som 17 men jag hade med mig en vattenflarra, för säkerhets skull. Tänkte att det kunde vara en bra simulering inför Stockholm när man inte får så mycket vätska. Det blev till slut 10,1 km. Men jag var ganska seg efteråt. Skulle sätta mig i soffan och kolla i en tidnin och somnade igen! Ja, ja. Så kan det gå när inte haspen är på. Planen hade annars varit att gå ut och gräva det sista i rabatten. Det får vänta.

Nu skall jag förbereda mig för Melodifestivalen. Jag har en hel del tvätt att vika. Så jag skall nog få tiden att gå. 

En hektisk dag. Började med att köra bilen till verkstaden i morse för service och reparation. Därefter raka spåret hem och ägnade dagen åt att jobba hemirfån (home office). Det är på ett sätt skönt att göra så, men ingen fördel. För i praktiken blir det alltid mer än 8 timmars jobb.

Jag har fått en infektion i vänster pekfinger och nu har den under veckan varat sig och svullnat upp rejält. Molande värk har det varit förut, men nu var gränsen nådd. Smärtan började stråla upp i armen och hela fingret liksom dunkade. Och nu började det att irritera mig på allvar. Sagt och gjort så begav jag mig bort till vårdcentralen och där fick läkaren så att säga fingret. I gengäld gav han mig en bedövningsspruta och tog fram skalpellen. Det var en jädrans massa var han tappade av. Jag fick recept på antibiotika och sedan bar det av hemåt igen med ett av bedövingen surrande finger. Hursom helst fortsatte jag jobba.

På eftermiddagen var det dags att bege sig till tvättstugan, idag hade jag tvättid. Mellan maskiner jobbade jag på. Det var fanken vad mycket skit det trillade in i våra supportmailbox. Hämtade senare Carina vid pendeln. Lite senare på kvällen körde jag Henne till Sankt Jörgen konferens där Hon i egenskap av arrangör för SEB IF skall genomföra SEBIF:s årliga spel. SÅ jag var inte hemma förrän vid 21 tidn. Trött och slö parkerade jag och Niklas i soffan och kollade in filmen 10000 BC. Har sett bättre och har sett sämre, men den dög som tidsfördriv. Nu skall jag sova och det länge. Natti, natti och sov gott....

Reaktioner på inlägget om skitiga löparen. Jag fick frågan av J och har även fått den utanför bloggen. Denna gång skall jag göra ett undantag och besvara en av kommentarerna som kom från signaturen J.

Jag vill i normalfallet gå i mål till varje pris, men inte nerskitad. Så mycket är det faktiskt inte värt för mig och dessutom skulle jag nog skämmas ögonen ur mig om jag själv hamnade i denna situation. Så för mig finns det gränser. Det skulle vara surt att kliva av och jag har gjort det förut för i detta fallet lindrigare saker än det här och med andra ord lärt mig när det är dags att tacka för idag. Jag anser att kunna göra det är ett måste och det har jag lärt mig den tuffa vägen. Jag är 50+ och ingen ungdom, vilket gör det ännu viktigare för mig att våga beakta sådanan här saker. Men jag är å andra sidan ingen tävlingsmänniska (till en del personers förtret) och jag har ingen anledning att vara det. Även om tävlingsdjävulen dyker upp vid sällsynta tillfällen. För mig är den sociala gemenskapen och upplevelsen viktigast och därför är det totalt omöjligt i min värld att springa med benen insmorda i racerbajs, så att säga.

Näe, jag tycker man kan ta sitt ansvar och kliva av och som någon på puls.se skrev så ligger det även ett ansvar hos arrangörerna. Sådan här bilder ger tyvärr  löpningens belackare luft under vingarna och det ger en dålig PR idrott i allmänhet och löpning i synnerhet. Hade han slagits om första platsen. Tja, tveksamt även då, men det är lättare att förstå. En sak är ju klar. Grabben lär ju få leva med detta och det borde bli en varning till andra att idag är man mer påpassad och får tänka sig för. 

Jag tänker inte tala om vilket startnummer han har som en annan frågade. Det får Ni ta reda på själva. Men bilderna flaxar ju redan omkring på internet. Själv har jag fått tre mail med denna, i mina ögon sett, smaklösa bild. Det finns ju verkligen delade meningar om detta om man läser i olika forum och därmed olika infallsvinklar. Dom flesta har ju poänger och et är ganska intressant att läsa flera olika synsätt på detta.

Näe, usch nu får det vara nog med skitsnacket  :-)