Nu har jag sett Grevinnan och betjänten. Nu är det bara att invänta tolvslaget. Jag och Carina kunde se GP:s fyrverkeri från vår terass. Det var en fantastisk syn. Sedan vill jag på förhand tacka alla som köper raketer och skjuter upp. Det är det bästa gratisnöjet man kan få. Så fort vi tittar ut genom fönstren så ser vi raketer som åker upp i luften.

Till slut önskar jag all ett gott slut och ett riktigt gott nytt 2010. Måtte Ni få många löpkilometrar i benen  :-)

Jag var inte ett dugg laddad när jag vaknade imorse. Trött som fan och inte ens två koppar kaffe fick igång mig. Men är det Sylvesterlopp, så är det. Tradition är tradition. Enligt lagen om alltings djävlighet, gick det inte att få upp bildörren så jag fick ta bussen in. Det gick ju bra det också. Det var kallt som fan. Minus 12 grader såg jag på en mätare. Loppet gick ungefär som jag föreställt mig det. Jag lallade runt på 1:09. Men väger man 103 kg så får man inte gnälla. Tack snälla Ava som gav mig lift hem.

Träffae som vanligt på en massa bekanta och fick lite pratstunder här och var. Men nu är årets sista pass gjort. Och det är jag nöjd med.

Jomen, Ingo Shcultze vilar inte på hanen. 2012 är han tillbaka med ett nytt TEFR. Denna gång "bara" 400km. Start John O'Groats i Skottland den 19 augusti. Målgång i Gibraltar den 21 oktober. Allt för att förgylla vardagen för vissa och hålla dagdrömmeriet igång hos andra. Skall bli spännande att följa.  :-)
http://www.transeurope-footrace.org/tel_09/index.php?lan=en&page=Startseite&content=Anfang

Jag sitter här och funderar på året som gått. Jag kan ju inte med bästa vilja i världen säga att 2009 har varit ett bra år. Varsel och uppsägningar på jobbet. Sämre klimat och stämning på jobbet, ökad arbetsbelastning, står på randen till ny utbrändhet och en höst som kan beskrivas som mardrömslik. Men hur konstigt det än låter finns det positiva händelser som varit med och bidragit till denna negativa spiral. Allt ligger inflätat så att säga.

Men visst finns det händelser av det positiva slaget och det är nog dom jag vill minnas.

I maj vid Kristi Himmelfärdsdag anlände Europalöparna till Sverige. Den första etappen gick från Stenaterminalen till Sjövik och genom Gråbo. Blande dessa löpare fanns de svenska deltagarna Andreas Falk och Mattias Bramstång. När de klev iland hade de totalt avverkat ca 220 mil från starten som gick i Bari i södra Italien. Den som överlägset ledde loppet var tysken Rainer Koch. Jag fick förmånen att cykla en bit tillsammans med honom för en pratstund. Han sprang hur obesvärat som helt bredvid mig och pratade och gav sin syn på detta lopp. Strax innan Gråbo kollade jag in min Garmin jag hade påslagen och då visade det sig att Rainer sprang i ett tempo av 4:49 per km! Och grabben såg helt obesvärad ut. Mattias pekade ut en annan deltagare och sa att han hade MS. Skall man imponera på mig, skall man göra sådant här. Denna dag tillsammans med Europalöparna kommer jag nog aldrig att glömma. Detta är respekt!

Några dagar efteråt sprang jag Blodomloppet i Slottskogen med jobbet. En skittävling egentligen. På vägen hem körde jag via E20 och såg en reklamskylt för Partillebo. När jag kommit hem och duschat så kikade jag inpå deras sajt och kollade lediga lägenheter. Det fanns en fyra ledig. På vinst och förlust skickade jag in en intresseanmälan. Fyra dagar senare fick vi ett erbjudande och nu sitter jag i denna underbara lägenhet och skriv detta blogginlägg. Att komma från hålan Gråbo får räknas som en av de större händelserna detta år. Tyvärr inkluderade det en ganska lång och utdragen process. Men det har varit värt det. Vi är tyvärr fortfarande inte helt iordning ännu.

Som tack för att jag hjälpte Mattias Bramstång och Andreas Falk med tvätten under den första etappen av Europaloppet, fick jag och Carina en inbjudan med startplats och hotell till Prinsens minne i Halmstad. Tyvärr gick loppet i ett rent ut sagt skitväder. Men det var länge sedan jag föllpladask för ett lopp som jag gjorde här. Prinsen minne ser jag mer som ett upplevleselopp och den gick utmed en fantastisk vacker bana på Prins Bertils Stig från Norra Halmstad ut till Tylösand och tillbaka. Ett synnerligen vackert och välarrangerat lopp. Att jag skall springa det loppet igen 2010 är det inget snack om.

Ett par veckor senare under sista helgen i Augusti genomförde jag min hitintills tuffaste tävling. 48 timmars loppet i Skövde, som blev en enbart positiv upplevelse. Vadå trött? Vadå 40m bana? Skit i det. Men jag fick under detta lopp möta och lära känna en hel del intressanta människor. Aldrig i mitt liv har jag haft så spännande möten med andra människor. Vi var 9 som sprang 48 timmar och det var med lite vemod som vi skiljdes åt efter tävlingen. Det sattes en rad rekord i denna tävling. Finskt herrekord av den utomordentligt sympatiske Mikael Heerman, och den alltid lika trevliga Torill bröt som första svenska 300km vallen. Slutligen sattes itelienskt damrekord av Carmela. Dessutom lärde jag känna en hel del gamla ultrarävar. Det var de mest fantastiska 48 timmar jag har upplevt. De flesta av dem kommer jag att få träffa igen i Espoo om en månad. Bland annat Mikael och Sari Heerman.

Efter detta kom hösten, med skador sjukdomar, totalkaos på jobbet och en distanskurs jag och Carina läste. Den visade sig vara mer omfattande än vad som skrivits och vi tvingades lägga mycket tid på detta. Lägenheten i Gråbo blev inte såld förrän i slutet av september och vi kunde inte ta ner möblerna till Partille förrän det hela var sålt. Allt detta har brutit ner mig mer än vad jag kunde tro.

Men den stora ljusglimten under hösten och min mentala räddning blev två händelser. Främst den årliga 25 timmars spinningen för Rosa Bandet. Även detta år körde jag hela dygnet och upplevde en livskvalitet av sällan skådat slag. Lite senare i november var jag och Carina på retreat i Bokenäs.

Jag inser att det kan inte bli ett sämre år 2010 än vad 2009 kan erbjuda. Men jag tar med mig dessa positiva händelser in i nästa år.

Idag gjorde jag årets sista arbetsdag. Det var djävligt skönt. Jag stannade till i Nordstan och handlade en grymt bra MP3-spelare. Alla mina har havererat och jag måste ha något att lyssna på inför kommande 24 timmars, samt att kunna lyssna på ljudbok. Träffade en bekant som jag pratade med innan jag mötte upp Carina som också gjorde årets sista arbetsdag.

Nu ägnar jag kvällen åt förberedelser för Sylvesterloppet och lite annat smått och gott. Det kommer att bli kallt imorgon. Jag försökte få tag i en airtrim, men misslyckades. Så min gamla lungplus får duga.

På väg hem från jobbet stannade jag till vid nya Sportlife i Partille och spanade in den nya anläggingen som skall öppna den 2 januari. Jag må säg att det så riktigt, riktigt bra ut. Nya bodybikecyklar, inte ens uppackade. Ljusa trevliga lokaler. Kanon helt enkelt. Det skall bli riktigt roligt att få börja träna där. Och äntligen nära till ett gym/träningscenter.

Nu jäklar i lådan har kylan kommit. 7,5 minusgrader. Som vanligt var jag tidigt på jobbet. Jag kom dit samtidigt med en kollega. Hon kör varje morgon från Lilla Edet!! Där uppe var det 14 grader. Det är till att förbereda sig på ett kallt Sylvesterlopp och jag måste hitta min lungplus. Så nu är vintern här på allvar. Måtte djävulen ta den....

Så där ja. En dag av tre avverkade. På hemvägen åkte jag förbi kemtvätten och hämtade en matta jag har lämnat in. Passade på att stanna till vid Allum och att kolla in MP3-spelare på Teknikmagasinet. Och i vanlig ordning enligt Murphys lag var den modellen jag ville ha, slut. Varför upphör man inte att förvånas?

Jobbet då. Det vill jag helst slippa prata om.