Idag har det varit träning på gymmet. Mycket skrotlyftande och roddmaskin. Detta har toppats med ett helschysst spinningpass med Marie. Marie hade ett nytt pass. Det var helgrymt! Ett riktigt mördarpass. Vilket tempo rätt genom hela passet. I like that! Jag börjar märka resultat nu. Carina anslöt direkt från jobbet. Hon kör styrka medan jag spinnar. Jomen, strävsamt så det förslår.

En liten överraskning väntade på Carina när Hon kom hem. Ett paket från Lewa Sport innehållandes ett triathlonstyre med vattenflaska från Profil Design, som jag beställt i smyg. Jag känner att Hon behöver uppmuntras lite och dessutom vill jag ge Henne så bra förutsättningar som möjligt. Det är Hon värd. Och djävligt glad blev Hon.God I love that woman...

Idag var jag ute på en llten lunchlöpning. Jag sprang ute på Volvoområdet, upp till örnnästet (VD:ns kontor) och en väg tillbaka via vårt motionsspår. Det blåste rejält men det kändes bara så himla bra. Jag kände mig stark. Det märks att all träning börjar ge resultat och jag känner mig så förhoppningsfull inför året och vad det skall bära med sig i sitt sköte. Idag känner jag mig helnöjd, för att uttrycka mig milt.

Jag kan heller inte få triathlonet i Alpe D'Huez ur skallen. Nu håller jag redan på att både planera och dagdrömma om denna tävling. På hemvägen tog jag en extrasväng över Kortedala och åkte upp för Burmabacken. Lutningen där är 13% och snittlutningen i Alpe D'Huez är 8,1% - 12% som max. Ett givet ställe att träna på. Burmabacken är ca 1,1 km lång. Det kan ju inte vara omöjligt. Sträckorna är simning 2200 m i någon glaciärsjö med 16-17% vatten. So what. Simmar 3000 m i Vansbro i samma temp. Seddan är det 115 km cykel med den drygt 21 km långa serpentinen upp till Alp' D'Huez, den biten stiger 1100. Kan andra, så borde ju jag också kunna. Sedan skall man på 2000 höjd springa 22 km (det borde ju kunna funka. Det kan ju inte vara omöjligt). Är jag skadad i knoppen. tro? Men jag kan bara inte släppa det.

Dessutom har jag också förberett en överraskning till Carina, hoppas den kommer i morgon. 

Igår var det en lugn dag, bara 30 minuters simning. Men när jag kom hem låg det ett nytt nummer av inside triathlon. En tidning som jag prenumuerar (rätt stavat?) på från Staterna. Detta nummer var ett temanummer där man listade alla stora tävlingar under 2008. Ett riktigt dreglarnummer alltså. Det spratt till rejält när jag såg att det fanns ett triathlon vid Alpe D'Huez. Den klassiska Tour De France sträckan som vi spinnar till varje sondag. Nu fick jag något vått i ögat. Wooow! Att cykla uppför Alpe D'Huez har jag lekt med i tankarna, men att köra ett triathlon är ju ännu vassare. Detta kan jag inte få ur skallen. Nu har jag ett långsiktigt mål 2009 eller 2010. Och det skall bli den långa sträcka. Huga. Här är en länk om Ni vill titta  :-)

http://www.alpetriathlon.com/spip/?lang=en

Idag var det styrketräning på gymmet. Fokus på överkropp, därefter tamapdes jag med roddmaskinen. Den avslutade spinningen var grym. Jag var totalt slut efteråt och det dröjde länge innan jag kunde uttala en hel mening. 

Dagen till ära satte jag klockan på ringning. Det var ju dags för Alpspinning på LSC. Idag packade jag ner lite kläder för att kunna byta om innan jag åkte till mässan. Det blev som vanligt ett hårt pass. Jag hade innan beslutat mig för att stå upp och trampa under hela Alde d'Huez avsnittet - ca 28 min. Och det lyckades jag faktiskt med. Det kändes riktigt bra. Slut målet skall vara att kunna stå upp och trampa i alla uppförsbackar och då blir det inte mycket sitta.

Efter passet så bar det ner till Svenska mässan och utställningen - På två hjul. Jag var endast intresserad av cykelbiten där. Motorcyklar och sådant krafs är jag totalt, fullständigt ointresserad av. Finner ingen som helst tjusning i det. Jag väntade in Eva, Nisse, Siv Sara och Kent vid entrén. När vi kom in satte alla direkt av till cykelmontrarna. Dagens stora behållning fick vi i Meridas monter, där svenska mästarinna i marathon MTB - Alexandra Engen - hade en crash course med oss i hur man bytte däck och slang på 2 minuter, samt hur man ställde in växlarna på cykel. Riktigt givande. Sedan var vi i Hisingens cykelklubbs monter där vi skulle cykla en kilometer på en testcykel med övertäckt panel och hamna så nära en kilometer som möjligt. Kent lyckades med att pricka 0,99 km. Själv hoppade jag upp. Motsåndet var inte så mycket. Så jag tänkte att om snittar runt 20 knyck. Så skulle det bli 3 minuter för 1 km. Men jag måste ha tagit i bra, för jag stannade efter 2,62 km. Sådant här är jag värdelös på. Enda irritationsmomentet var när bi fikade. En liten (och då menar jag liten) fralla av grovt och en halvliters Coca-Cola gick på 56 spänn!! Colan kostade 27 spänn! Varför måste man bli så girig? Det är ju bara löjeväckande. En annan besvikels var att man inte  kunde köpa något där. Jag som var ute efter en wireless cykeldator.

Det är ingen blöt tillställning så som Ni tror. Inte en massa losers som partajar, super och röker och därmed prioriterar ett allmänt degenererande liv. Nope. Idag vart det löpning i ösregn, med vänner i Ängårdsbergen i Göteborg. Vattnet kom inte bara uppirfrån utan det var en hel del vatten på marken. Det dröjde inte länge förrän man var genomblöt om fötterna. Då kunde man lika gärna springa genom vattensamlingarna istället för att försöka skutta över eller balansera runt dom.

Trots att jag har varit väldigt seg i kroppen efter den intensiva träningen, kändes det förvånansvärt lätt ändå. Kanske det går åt rätt håll även om det inte kändes så. Efter en "after run" fika hos Anna och lite lyssnande på musik, bar det hemåt. Vär jag hade duschat ställde jag mig på vågen - 100,0 kg. Snart är jag under den magiska gränsen *ler brett* 

Sista dagen på den första arbetsveckan efter semstern. Vad fan gjorde jag där. Men det har ju blivit en herrans massa träning. Träningsveckan avslutades med en timma med personlig tränare, som jag vann på Vasaloppsspinningen förra året. Det var Jonna på Lerusm sportcentrum som tog sig an mig.

Jag utnyttjade timmen till ett konditionstest. Detta tänker jag följa upp efter Kalmar. Vi diskuterade om jag skulle göra ett vanligt konditionstest eller maxpulstest. Jag valde det första eftersom jag kände av all träning i kroppen den senaste tiden. Och göra ett maxpulstest och känna sig tung i kroppen samtidigt är ingen hit. Det fick bli ett enkelt konditionstest. Detta utvisade att min maximala syreupptagningsförmåga låg på nivån - "mycket hög" och det var ju trevligt. Dessutom tillgodogjorde jag mig en dela andra kunskaper som kan komma till nytta. Ett väl använt PT-pass.

Kvällen avnjöts med att jag och Carina kollade igenom de sista tre avsbitten av säsong 2 av TV-serien Heroes. Den är ju bara så bra. Nu väntar vi på säsong 3 av Heroes och Säsong 7 av 24. Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge. 

Faaaaan också! Idag fick jag ett mail om en 24 timmars spinning i Trollhättan. Jag är redan uppbokad den kvällen. *Grrrrrrr….* Men nu är det som det är. Fast å andra sidan så vill ju inte dom mespropparna att man får köra solo själv. Dom accepterar bara lag 2 - 12 personer. Löjligt! Då skall man inte kalla det för 24 timmarsspinning, utan för 24 timmars spinningstafett. Det blir säkert bättre när HCK (Hisingens cykelklubb) arrangerar sin Rosa Bandet spinning. Och å andra sidan är jag inte 100% bra i mitt knä. Men fan vad kul det hade varit att få köra en spinningultra igen. Men man kan inte vara med på allt *suckar besviket*

Igår fick jag nöja mig med 60 minuters spinning på Maries torsadagspass på LSC (Lerums Sportcentrum). Och det är banne mig inte fy skam. Marie har een himla förmåga att rota fram bra mix på kända låtar och hon kör hårt, den damen. Det är svårt att maska på hennes pass.

Nu börjar det kännas i kroppen efter allt tränande denna månad. Jag skall imorgon ha en PT-timma som jag vann på förra årets Vasaloppsspinning, med Jonna. Då skall det bli konditionstest. Tänkte gått till söngs tidigt efter passet och fått lite sömn, men fastnade framför en B-rulle på TV:n i stället. Hur dum får man bli?

Idag har jag åter varit tidigt till jobbet på morognen. Jag är långt ifrån en morgonmänniska, men jag uppskattar att kunna gå tidigt från jobbet ännu mer. Idag på lunchen tog jag mig ett löppass. Färden gick upp till Örnästet på Volvo (högkvarteret där Leif Johansson och grabbarna sitter) och sedan tillbaka via ett ruggigt kuperat motionsspår. En riktigt tuff bana alltså. Fast idag var jag så trött att jag var tvungen att korta den. Hur fan skall jag kunna mäkta med att springa ett 6 timmars lopp den 15 mars? Här gäller det att ligga i.