Jaha. Det håller fortfarande på att slå och banka. Flimmerskiten har inte lagt sig. Så det blir inget jobba idag. Så jävla sur jag är. Gillar inte att blio blåst på träningspass...

Jaha! Det kunmde man ge sig fan på. Nu sitter jag här med ett litet präktigt hjärtflimmer igen. Det enda jag kan göra nu är att lyssna på föreläsningar och plugga för tentan. Det är väl då själve fan att att det skall vara sådan kass disciplin på den där muskeln. Nåväl. Jag får väl räkna med att det håller på imorgon också. Så där sket sig morgonlöpningen till jobbet på torsdag morgon.

Att dra till akuten? No way! Varför skall jag kasta bort ett dygn där när de bara väntar ut en?

Hata....!

Så var det åter dags att ta upp lunchträningen igen. Idag blev det styrketräning i 30 min, där jag som vanligt fokuserade på knärehab (PFSS skadan) och även jobbade med bål.

Efter detta fyllde jag en 75 cl vattenflaska och gick in i bastun, där jag körde bastujogg i 17 minuter. Det var mer eller mindre jogg på stället. OK då, jag kunde göra en liten, liten cirkel. Tanken är att vänja mig vid Badwater. Det var bra sprutt i bastun idag, hela 91 grader. I Badwater måste jag kunna dricka 3 liter i timmen, dvs 75 cl per kvart. Och denna flaska fick jag ganska enkelt i mig inder dessa 17 minutrar. Pulsen for iväg ganska bra, men inte oroväckande. 

Efter bastujoggen var jag på toa och pinkade. Det var en klar och ljus stråle, som indikerade att jag var helt rätt hydererad. Jag var mycket nöjd med att hitta rätt här.

Målet är på sikt att kunna köra minst en timma i bastun. Jag har börjat på 5 minuter och jobbat mig uppåt. Bara att köra på.

Återigen på jobbet efter en helg blandad av magi, utmattning, glädje, mentala dippar och dramatik. Och här känns bara llt dött och tyst. Snacka om kontrast.

Fortfarande så snurrar så många tankar i skallen. denna helg har också gett mih lite nya infallsvinklar om Badwater och resan dit. Jag har fått nya vänner. sett nya saker och gjort nya erfarenheter.

Där jag sitter nu lär det inte bli så mycket nytt. Samma gamla stress.

Under tiden som jag har pysslat här hemma idag, har jag redan börjat fundera på hur jag skall förbättra mig på 24 timmar. Det ultimata målet för mig är att komma 100 miles (160,9 km). detta missade jag i Bislett med 30 km. Men nu har jag kollat på bilder och videosnuttar där ifrån och tittat och funderat. Jag har nog redan nu bestämt mig för att åka dit även 2012. Då med en ännu bättre löpplanering, marplanering och några kilo mindre på kroppen.

Jag har mycket erfarenhet, men jag har så mycket mer att lära mig...

Riktigt skönt att vara ledig idag. har ägnat dagen åt lite av varje. Packa upp, tvätta och plocka undan efter helgens övning. Det är mycket intryck och tankar runt helgen, men jag hinner inte sitta ner och bearbeta dessa, det får jag göra senare. Jag måste fokusera på min tenta, som skall vara klar senast på söndag.

Förutseende nog så tog jag ledigt idag. Jag kan ösa ur min rikligt tilltagna kompbank. Jag skall passa på att packa upp, tvätta och allt det där. Jag skall även ta hand om kroppen lite. Jag har lyckats med att få ett par blår på höger fot, även om dom inte störde verksamheten.

Och sedan skall det pluggas. Jag har en tenta som skall göras.

Jag var på Bislett tidigt och kunde hugga en bra plats. Hamnade mitt emellan Hasse Byren och Krister Lind som coachade Laila Öjefelt. Efter lite pysslande och jag fick alla saker på plats och uppställt på bordet, som kom Boel De Geer och frågae om hon kunde kampera hos oss och det kunde hon naturligtvis. Dessutom anslöt Claes Hedberg. Så vi blev ett litet svenskläger där. Trevlig

När starten gick var det inte precis någon rusning. Alla lunkade iväg, så även jag. Det kändes bra och jag tyckte att jag höll för omständigehterna ett bar tempo. Annars har jag en förmåga att sätta iväg. Det visade sig ganska snart att detta bekväma tempo var rena lusfarten även med 24 timmars-mått mätt. Jag blev frustrerad

 och undrade vad jag sysslade med. jag var inte nöjd och började komma in i ett negativt stim. Men drog snart slutsatsen att jag inte ville ha ett nytt Skövde och skärpte mig. Men de första 8 timmarna verkligen höga berg och djupa dalar var ett rent helvete och jag var så missnöjd med allt.

Men efter 8 timmar satte jag mig ner och bytte kläder, smorde in benen med aloe vera och åt lite. När jag sedan gick ut hände något. Helt plötsligt sprang jag bara och det funkade bra. Men allt hade gått så segt att jag fick inrikta mig på att nå mitt PB - 110314 meter. Men eftr hand jag sprang så insåg jag att mitt mål på 125,4 km faktiskt skulle kunna nås. Men då fick jag jobba för det.

Så de sista 14 timmarna blev bara ett enda jagande för att hinna nå detta. Det var inte tal om att vila eller lägga sig och sova. Det vara bara att hålla sig i rörelse. Efter 6 timmar fick jag problem med mitt knä igen ,fast det åtgärdades eneklt med en voltaren och en ipren. Efter en halvtimma gick det bra att springa på.

Jag sprang och jag sprang och jag sprang. Men de sista 2-3 timmarna funkade inte det heller så det blev något mellanting mellan powerwalk. Jag tog mig framåt i alla fall. Jag lyckades nå mitt mål - 125,4 km -med lite drygt en timma kvar. Då gick jag ytterligare ett steg längre och satsade på den trebubbla marathondistansen - 126,6 km. det krävdes ytterligare 3 varv till och var inte några problem. Sedan var jag lite laidback och knatade runt i väntan på att slutsignalen skulle ljuda. Med knappt 20 minuter kvar insåg jag att klämde jag 3 varv till så skulle jag nå 130 km. Nu flög fan i mig och trots att jag ahde ont och var stel tvingade jag igång kroppen att springa och lade på en jäkla rem. Något i stil med den jag gjorde under mitt första 48 timmar. Jag sprang allt vad tygeln höll. Jag stönaden av smärta och flåsade och bara sprang. Med drygt 2 minuter kvar passerade jag över mattan och skärmen visade 130 km. Av bara farten fortsatte jag till signalen ljöd. När Reima och Geir kom mätte dom upp mitt sista varv till 433 m. Totalt blev Det 130918. Ett personbästa med 20404 m.

Jag förbrukade 9460 kcal. Min årstotal ligger nu på 3005,4 km. Denna månad har jag sprungit 365,6 km. Hur i allsin dar kan man vara missnöjd med sådant.

Från att ha ha varit en tävling med mental berg- och dalbana de första åtta timmarna lyckades jag ta kontroll och vända detta till något bra. Jag har fått revansch för Skövde.