Lunchen tillbringades på gymmet, med allsköns olika rehab-övningar för mitt knä. Just nu är jag inte 100% säker på om jag kan köra ultraintervall på lördag.

men hoppet är det sista som överger en heter det ju. jag kommer att köra hårt där på gymmet ett tag.

Jag har fått ont i knäet igen och fick avbryta gårdagens pass efter 100 m. Dessutom djävlades allting igår. Allt som gick att djävlas. Och som grädde på moset har jag i princip inte sovit ett enda dugg i natt.

Och på det skall man till jobbet och vara glad och engagerad. Nix. jag känner mig inte på topp för fem öre. Snarare tvärt om.