Idag fick jag min nya regntäta löparjacka - Gore Air GT med shorts i samma kvalisort från Wiggle. Jacka passade bra, men shortsen var aningens för tajta, så jag skall returnera och byta mot en större storlek. Det verkar som om Gorekläderna är lite små i storlekarna.

Nu gäller det att vänta in ett sjudjävla rernväder så att jag kan få testa jackan. Det lär väl inte bli så lång väntan på det, denna årstid även om vi idag - den 1 november - hade 11 grader i morse då jag startade 04:40 på väg till kneget.

En fin dag på jobbet. Mycket att göra, men så där på ett bra sätt. Kan däremot inte låta bli att emellanåt hemfalla till lite dagdrömmerier om Bawater, TEC och andra stunder i livet som skänker livskvalité.

Visst var det segt att springa i morse, men det är sådant som händer. Jag upplevde trots detta 2 timmar och 55 minuter av lycka och harmoni. Då gör det inget om det är segt.

Det finns ju inget bättre sätt att öppna en ny månad på, än med ett litet spring. För min del innebar detta en transportlöpning till jobbet i morse.

När jag gick till sängsigår så kände jag att det var något jag hade glömt. I morse när jag jag passerade SKF efter ca 7 km, kom jag på det. När jag kom hem från jobbet igår srax innan fyra på eftermiddagen, tog jag en macka. Sen åt jag inget mer den dagen. Jag brukar normalt ta ett rejält lass fil med flingor innan jag går till sängs. Men inte denna gång. Jag gick mer eller mindre tom på kolhydrater. farten blev därefter och jag bestämde mig för att hålla ett komforttempo. det fanns ingen anledning att ta i. Förvisso hade jag Perpetuem med mig, men det var ju mest för att hålla glykogendepåerna på en hyfsad nivå. nu blev det som att hälla ner det i ett svart hål.

Så segt blev det, men jag kände mig inte besvärad, då jag sprang i komforttempo. Turen tog 25 minuter längre än normalt och de 23,1 kilometrarna hade avverkats i 7:35 tempo. Ganska blygsam fart.

Men jag fick ju springa i alla fall.