Jag kan bara konstatera att jag har verkligen fattat tycke för ultralöpning. Nu går jag här och väntar som en unge går och väntar på att det skall bli julafton. Vad väntar jag på då? Norsken? Bättre tider. Näe! Jag väntar på att det skall bli lördag och Tibros 6 timmars - Snickarloppet. Jag går och väntar på Mellsta ultra - 12 timmars - i Borlänge. Jag sitter och dagdrömmer på jobbet om vilka ultror man skall ge sig på. Nu har jag blivit en ultranörd. *suck*

Passar på att skriva detta inlägg idag. Hade jag gjort det imorgon, skulle ingen trott mig.

Direkt efter jobbet åkte jag till verkstaden och löste ut min bil. Dom hade bytt bromsok på höger fram och lite annat smått och gott. För ett antal år sedan hade jag gjort detta själv. Men jag är så evigt trött att ligga och skruva i bilar och på den tiden det begav sig, tyckte jag inte det var roligt heller, men det var nödvändigt (och billigt). Nu är den tiden förbi. Idag gör jag så lite som möjligt på en bil. Bensin, olja och spolarvätska. Där går gränsen. Inte ens däcken byter jag själv.

Idag tog jag mitt första träningspass efter lördagens 12 timmar-event. Jag skulle köra Jonnas spinningklass. Men hon hade blivit sjuk och Marie hade hoppat in istället. Och bättre inhoppare än så kan man inte få, det blev ett bra och fartfyllt pass (som vanligt när det gäller den damen)

Jag har under en tid haft problem med bromsarna på bilen och idag fick jag äntligen kört en den på en verkstad. Och mycket riktigt mina farhågor besannades, det blir till att byta bromsoket på höger fram. 3500 spänn närmare ett deltagande i lyxfällan? Det måste väl varit bättre på den tiden man hade häst och vagn. Havre som bränsle och inga fartkameror och ingen stress.

Imorgon skall jag lösa ut brummen och förhoppningsvis stannar den utan att knota när jag vill det. Bilar är inte bara miljöbovar, dom är också ekonomibovar. En dyr bekvämlighet. ;-)

Det var ju lite fusk igår, när man avslutade 12 timmarsspinningen efter 11 timmar och 45 minuter. Jag hade bestämt mig att sitta 12 timmar på cykeln innan jag klev av och så fick det bli. Man viker ju fan inte ner sig efter 11 tim 45 min. Det är ju som att bryta ett marathon när det är 195 m kvar. No way! Så fick det bli. Jag satt kvar till de 12 timmarna hade gått. Då klev jag av.

Jag kunde konstatera att jag är nu inte längre fet, utan "endast" överviktig - enligt BMI skalan. När jag gick till spinningen vägde jag 96,9 kg och hade ett BMI på 30,2. När jag kom hem och efter att ha duschat vägde jag 95,6 kg och hade då ett BMI på 29,8. Sådana här trivialiteter gör en ganska nöjd. Nu börjar jag den långa resan ner till normalviktig.

Idag känns det bra. Lite lätt stehet i bakre lårmuskeln på höger sida. Jag fick lite krampkänningar där när det var ca 30-40 min kvar. Till och med häcken känns ganska återhämtad och jag behöver inte gå runt som en cowboy. Så det gick ju också bra och det visar att man kan klara sig bra utan gelsadel (även om jag hade med mig en - just in case).

Resten av dagen skall jag ta det lugnt och kommer nog återuppta träningen i morgon. Jag kommer nog köra ett spinningpass till på tisdag och det får nog bli säsongens sista. Sedan blir det att dra ut på vägarna med cykel och med löpskor.

Idag var det äntligen dags för Spinn Of Hope. En 12 timmars lagspinning som gjordes till förmån för barncancerfonden. Event gick på ett antal platser runt om i Sverige.

Jag körde alla 12 timmarna själv utan att kliva av cykeln. Det hade jag bestämt mig för innan. Tyvärr fick vi inte uppleva webspinningen på grund av att någon flane ahde grävt av en kabel och därför hade Lerums Sportcentrum ingen kontakt med internet. Men våra ledare kastade in reservpass och det flöt på bra trots allt. 

Efter nio timmar kom jag igång rejält efter en liten dipp. Jag kalla de det 80-tals passet för viagraspinning, eftersom det fick i gången en gubbe på 53 efter nio timmar. Det var rena väckarklockan. Passet efteråt körde Marie sin schlagerspinning och det kan ju lita lite beigt, men det var ett riktigt tufft pass med ett högt tempo rätt igen. Där fick man veta att man levde.

Annars gick det bra. Jag har av förklarliga skäl ganska ont i röve och lär väl gå som cowboy de närnmaste dagarna. JAg hade också problem med min högerfot som domande att antal gånger och var tvungen att snabbmassera den mellan passen, men det redde sig också.

Jag är jättenöjd med insats idag.

Imorgon skall jag gå upp före tuppen. Jag skall göra mig iordning för att dra till Lerums sportcentrum och kl 07:00 går starten för Spinn Of Hope. Detta är en 12 timmars spinning till förmån för barncancerfonden. Jag skall köra solo i 12 timmar, men mina vänner i Efterkälken har bildat ett lag som skall hålla igång en cykel. Det skall som vanligt bli himla kul att få vara med på en sådan här happening.

För första gången skall vi vara uppkopplade 3 timmar mot webben och köra tillsammans med 25 andra ställen runt om i landet. Riktigt häftigt! Ni kan läsa mer på www.spinofhope.se

Nu har jag packat ihop mina prylar. Det blir lite extra att ha med sig när man skall sitta länge på cykeln.

Jag tror inte på mycket egentligen. Absolut ingen religion. Jag anser att människans värsta fiende är just religionen. Jag tror inte på ockulsta saker eller liknande. Men är det något jag tror på så är det Murphys lag och den tror jag stenhårt på. För den oinvigde så går Murphys lag även under namnet Lagen om alltings djävlighet och en av dess grunddeviser är - "Allting som kan djävlas, gör det". 

I onsdags ringde till Robert på Shellmacken för att få en tid för att lägga på sommardäcken. Jag har inte lust att köra dubbat längre. Vi kom överens om fredag morgon. Nu när jag vaknade i morse och tittade ut, så var det vitt på marken. Det hade kommit en rejäl omgång snö. Någon minut efter, ringde Robert från Shell och tyckte lätt garvande att vi flyttar denna aktivitet till söndag istället. Och det kunde jag inte argumentera emot och så fick det bli.

Murphys lag är helt klockren.

Men vad är det med O'Toole då? Jo, ser Ni! Han tyckte att Murphy var en optimist!

Idag åkte jag och Carina hem till Robert. Vi hade lovat grabben för länge sedan att vi skulle komma ut till honom och laga lite mat och avnjuta en god middag samtidigt som vi löste alla världens problem. Det blev en enderbart njutfull tillställning och för mig väldigt avkopplande. Det var första gången sedan i tisdags som jag kunde få koppla av ordentligt och glömma allt vad jobb hette.

Vi hade himla trevligt och satt och snackade länge. Hoppas detta inte blev sista gången.

Som krydda på denna dag blev det äben en lite stilla lunchlöpning. Jag sprang till Örnnästet (där Volvos koncernledning sitter) och tillbaka. Det är en mycket tuff bana och den tog ganska hårt på mig. Men vad fan gör det när det är fint väder ute.

En riktigt bra dag med andra ord.