Ikväll så var jag med LEK-gänget på den sedvanliga onsdagsträningen. Gud i London, vilken avkoppling att kunna få springa lätt och avslappnat och fly från vardagen. Det finns inget som är så skönt som en löptur. Jag känner mig som en ny människa igen. Tack för det....

Då skall jag drömma mig bort till mina underbara utmaningar som jag skulle kunna ge min högra hand att få göra. Målet är att klippa dessa race senast när jag fyll 60, dvs 2016.

http://www.badwater.com

och

http://www.gucr.co.uk/

Tänk Er själva. Vilken upplevelse! Detta är i min värld det finaste man kan göra. Långt? Ja, ja... Skit i det! Det är upplevelsen och löpningen som räknas. Då får man ta lite utmattning.

Känner att jag börjar piggna till lite....  :-)

Var fan tar tiden vägen? Jag har varit lite under isen de senaste dagarna. Problem med försäkringsbolag, byte av lås plus en jättetavla som jag gjorde på jobbet har gjort att jag knappt haft tid för något annat än att överleva. Aldrig har jag varit i ett sådant risigt skick inför en 24 timmars som jag är nu. Jobbet har nästan knäckt mig, viktminskningen har gått åt helvete. Jag har haft huvudvärk, ont i magen etc. Men det är ju bara på det igen....

Nu skall det värsta vara över och jag kan hoppas på att fokusera på Rosa dygnet. Mycekt skall göras. Grejor skall packas. Jag skall baka Runekakor och göra trolldryck och få lite ordning på livet i allmänhet. Jag måste själv erkänna att jag tagit mycket stryk den senaste veckan.

Nu kan det ju inte bli mer fel. Det är omöjligt, helt enkelt. Det enda jag vill nu är en nice, fin och avkopplande 24 timmars spinning. Inga bekymmer, inget jobb, bara en härlig upplevelse tillsammans med vänner och bekanta.

Just nu är jag mitt uppe i att kolla upp försäkringar. Jag funderar att gå tillbaka till mitt gamla bolag. Till IF skall man betala massa pengar och hög självrisk har de också. Men de kan inte värpa fram en ersättning när det gäller. Då pyntar jag hellre mina pengar i ett bolag som i alla fall kan ge mig ersättning när jag behöver det. För jag antar att det är väl det som är vitsen med försäkringsbolag. IF är inget försäkringsbolag, det är ett insamlingsbolag av pengar.

Det först jag gjorde i morse var att kontakta fastighetskontoret. Det kommer att kosta oss 2700 spänn att byta lås! Jäkligt surt. Sedan ringde jag försäkringsbolaget IF. Ersättning för tappade nycklar!? Glöm det! Jag får inte en cent! Hade jag bytt ut ordet tappat mot stulet. Ja, då hade det varit en annan femma. Då hade det blivit ersättning. Då hade det inte varit problem med att få ersättning, minus självrisk förståss.

Dessutom skulle jag skaffa en reservnyckel till bilen som också satt på knippan. En ny nyckel kostar 1550 spänn! Plus omkodning 500 spänn.

Det innebär att förlusten av denna nyckelknippa kostar mig drygt 4700 spänn. Varför i helvete betalar man pengar till en försäkring för, när man inte får något för det. Nu skiter jag i en nyckel och jag kodade bara om nyckeln. Och idag har vi även fått låsen utbytta.

Snacka om att slänga pengar i sjön. Dessutom skall vi pynta 2500 i självrisk för stulna däck. Så kom inte till mig med tycka-synd-om eller dom-måste-ha-vård-snacket när det gäller kriminella och andra pundare. Dom skall bara in bakom lås och bom och på vatten och bröd!

Varför ljög jag inte och sa att nycklarna var stulna i stället för borttappade? Jag hade tjänat flera tusen på det.

När jag kom tillbaka till ytterdörren in till huset upptäckte jag att mina nycklar hade ramlat ur löparryggan. Fan! Jag hade dragit till alla dragkedjor innan jag stack iväg men fanskapet hade gått upp under löpningen.

Jag fick tagit mig upp till lägenheten. Tog en banan och drog ut för att leta. Carina hängde på också. Nu gick vi hela min löpslinga på drygt 8 km baklänges och lyste överallt med ficklampor för att hitta nyckelknippan. Men icke! Vi var tillbaka vid halv tolvtiden. Och jag var urtrött och tom på energi. Det blev till att duscha, sova och upp tidigt. Dessutom blev jag tvungen att jobba hemifrån.

Varför i h-e skall allt elände drabnba mig!? Jag börjar bli väldigt fed-up på detta nu...

Så blev det äntligen dags för lite träning. Först blev det löpning till Sportlife i Partille. Jag tog en lite omväg över Humlebadet som var 12,3 km. Väl framme på Sportlife äntrade jag en spinningcykel och körde 60 min. Därefter blev det löpardojor på. Nu har jag 1600 m hem, men det tycker jag är för kort, så jag tog en extrasväng över Kåhög och drog ut den lite, så det blev 8,1 km. Totalt sprang jag 20,4 km. Det får betrakltas som OK!

På lördag är det återigen dags för Rosa Dygnet. Då skall jag för fjärde året i följd äntra en spinningcykel och köra där i 24 timmar. Nu skulle jag vilja att Ni hänger på och sponsarar min cykel. Jag vill samla ihop så mycket pengar som möjligt till insamlingen. Förra året var vi Sveriges största insamling, i år skall vi bli ännu större!

Jag erbjuder en bra deal:

Ni sponsrar mig, vilket är detsamma som att Ni skänker pengar till en god sak. Sedan kan Ni luta Er tillbaka i soffan, medan jag sliter på cykeln för Er. Bra va!?

Intresserade? Gör då så här:

Gå till deras hemsida (klicka på länken nedan)

•       Klicka på den gula knappen ”Skänk din gåva!” till    höger.

•       Klicka vidare på  ”Skänk via betalkort/internetbank”

•       Vid namn: I den vänstra rutan skriver Ni: ”Manning”. I den högra rutan Ert för och efternamn.

•       Maila mig och berätta (om Ni inte vill vara anonyma)

http://www.rosabandet24timmar.se/