Idag fick jag packa ihop på jobbet och åka hem. Jag trodde skall skulle sprängas i bitar. Inte ett piss fick jag gjort idag och jag kände mig verkligen "useless". Trodde först att det var brist på mat, men det var fortfarande lika kasst efter lunchen och då var det bara att packa ihop. Sådant som händer.

Idag går även mitt stjärnmedlemskap på puls ut. Jag tänker inte förlänga medlemskapet just nu. Det finns inga anledningar till det:

1. Jag har mycket att göra på jobbet och det tar mycket kraft, både fysiskt och mentalt. Det har blivit ganska turbulent också. Jag står just nu och balanserar till en ny sjukskrivning eller inte och jag kämpar med näbbar och klor för att det inte skall hända.

2. Jag har mycket att göra privat också både vad gäller träning, arrangemang och hem. Angenäma problem.

3. Jag letar däremot efter något andningshål.

4. Just nu känner jag mig mycket obekväm på puls. Jag har tagit mycket mer illa vid mig av sommarens ultradebatt än vad jag själv trodde. Puls känns ogästvänligt och i enstaka fall lyser avundsjuka och människoförakt igenom. Under undanflykten av att föra en fri debatt är det viktigare för vissa att sänka andra människor för att till varje pris ha rätt och ha sista ordet. Inga nämnda och inga glömda (OBS! Pluralis! Jag har noterat att många på puls är svaga i innatillläsning och läsförståelse, en del medvetet och en del omedvetet). På något sätt hänger en unken stank kvar på puls efter detta.

5. Vissa som jag trodde var mina vänner har visat sig att inte vara det. Det har tagit mycket hårt på mig.

6. Jag lämnar inte puls, men tar en paus från medlemskapet. Jag kommer fortfarande att vara inloggad, men inte lika mycket. Puls finns där men kommer inte att vara prioriterad. Jag föredrar andra sajter, med en trevligare atmosfär och som inte har samma tidshysteri som det har blivit på puls.

7. Puls är helt enkelt inte värt 300 kr just nu. Den tekniska kvalitén är dålig. Mycket dålig performance.

8. Träningsdagboken (TC) är ett skämt. Livemess funkar som en slumpgenerator och pulsposten är rudimentär.

9. Admin orkar inte ens lägga ut en länk till simforumet, men man orkar göra flashiga sidor för marathon.se. Jag har aldrig märkt sådan nonchalans på andra forum.

10. Admin struntar totalt i all kontakt och alla signaler från medlemmarna. De vill bara ha pengar. De svarar inte på pulspost eller mail. Fruktansvärt oförskämt mot sina medlemmar, framför allt betalande.

Varför skall jag föda en sådan nonchalans med pengar? Nix puls får vänta. Jag har en hel del saker att reda ut denna höst. Jag kommer att skaffa stjärna igen, men när först när jag har fått ordning på en del saker.

Jag fick hem i brevlådan - Volvo Global Magazine. En tidning som alla Volvoanställda får. Detta nummer hade friskvård som tema. Där kunde jag läsa en artikel om övertidsarbete i Japan. Att dom är workoholics, det visste jag ju. Men inte så jäkliga. Det visar sig att det är kutym att jobba några timmar extra varje dag, utöver den ordinarie arbetstiden. Det har nu intraffat några dödsfall på grund av övertidsarbetet - kuroschi - plötslig död av överarbete. I genomsnitt jobbar japanen över 50-130 timmar per månad!!! Så nu har Volvo i Japan beslutat att den tredje månaden skall vara övertidsfri!! Man fimpar helt enkelt strömmen till kontoret. Snacka om att alltid gå till överdrift. Undrar om dom får betalt för sin övertid. Hur som helst, så är jag glad att jag inte jobbar i Japan. Vi lever allt i ett bra land.

Igår blev det tidigt till jobbet och jag slutade tidigt, för jag skulle få med mig Mikael hem. Han skulle börja jobba på Shell redan klockan fyra. Det var ju faktiskt en alldeles underbar dag igår, så jag tog på mig löpar outfiten och drog ut på en runda. Först ahde jag tänkt mig att bara köra en 5 kilometare, för jag är väldigt otränad. Men det blev till slut 7 km i det fina vädret. Och det kändes riktigt bra med tanke på att detta är mitt första löppass på hela 14 dagar! Det hela tog 45 min, vilket innebär strax under 6,30 per km. Det är helt OK, med tanke på vad jag befinner mig nu. I somras låg jag på 6,40 tempo.

Så nu sitter man på jobbet igen. Bara massa förpliktelser nuförtiden. Men så är det. Skall man ha mat och kläder, så finns det inte så mycket mer att välja på.

Idag när jag var på väg till Skatås för att heja på Carina när Hon skulle springa Skatåsstafetten, fick jag väja för en bil på Allén. Den skar rakt in framför mig utan förvarning. Jag fick göra en häftig gir och kände hur bilen slog emot den höga trottoarkanten med ett rejält brak. Jag körde in på en busshållplats och inspekterade bilskrället. Däcken var hela, men aluminiumfälgarna hade fått rejäla jack. Jag kunde fortsätta till Skatås och bilen kändes lite seg i styrningen. Det är möjligt att framvagnen har fått sig en kyss. Måste låta verkstaden kolla upp detta.

Väl framme på Skatås var det dags att coacha Carina som skulle springa Skatåsstafetten med ett lag från sitt jobb. 3 pers skulle springa 2,5 km var. Det gick bra och Carina var mycket nöjd efteråt efter en liten tuff avslutning (samma upplopp som på finalloppet). Själva arrangemanget var en ganska död tillställning. Hade inte Solvikingarna varit där så skulle det inte vara många deltagare.

Så där ja. Nu är jag klar med Mikaels gamla rum. Carina gav mig ett handtag, så att vi fick dom sista bitarna på plats. I går eftermiddag sågade jag till golvlisterna och målade dom. Nu är dom uppspikade. Då skall vi bara sätta oss ner och planera hur vi skall göra med vår nya yta. Det kommer att bli omöblering mm, mm...   Kul. Nu skall vi gå vidare i renoveringsprojektet. Senare idag skall vi titta på nytt boende.

Igår var jag och Carina hemma hos Siv och Kent för ett träningspass med onsdagstriaden. Och manfallet var stort. Det visade sig att det var bara vi och Siv dotter Sara som var med. Så kan det gå när inte haspen är på. Jag har börjat läsa min nya triathlonbok av Brad Kearn - Breakthrough Triathlon Training. Jag måste säga att efter att bara ha läst Lance Armstrong introduktion och förordet, så har jag redan tagit boken till mit hjärta. Den verkar ju skitbra.

Nu är det lite lågaktivitet med träning. Det är en ganska medveten handling. Men jag känner att jag vill ha lugn och ro omkring mig. Jag tänker satsa på att få saker gjorda hemma som har legat och "drällt" länge nog och jag vill koncentrera mig på att få Åby-loppet i hamn dessutom.

Annars lever väl livet, jag känner mig ganska bra till mods idag och jag misstänker att fortsättningen på denna dag kommer att bli helt OK. Ingen träning ikväll, men det skulle vara gott och fått göra färdigt golvet, som bara går sååååååååå saaaakta. Men å andra sidan finns det ju ingen anledning att ha bråttom.

Igår var det lojt på jobbet samtidigt som det var action, skitkonstigt, men jag kan inte förklara det bättre. Kl 3 dök nätverket i den byggnad vi satt i. Inte en kotte hade förbindelse, så det var bara att packa ihop och dra hemåt. Jag var ute i affärerna och kollade in priser. Det skall ju handlas lite förnödenheter inför loppet i Åby. Jag håller på att börja göra en checklist inför loppet.

När jag kom hem fortsatte jag med att lägga golvet, men efter tag fick jag huvudvärk och blev lite yr. Det brukar jag bli när jag lutar mig framåt och är nedböjd. Men grejen var att det inte gick över. Till slut fick jag ta en Ibumetin. När Carina kom hem mätte Hon blodtrycket och det var OK, så jag misstänker att det faktiskt har med vädret att göra. Vi tog en promenad på kvällskvisten och varvade ner. Sedan satte vi oss i soffan och kollade på ett avsnitt av CSI. En skön kväll.

Men jag har inte tränat mycket och jag inser att det får nog bli så ett tag. Jag vill gärna prioritera saker hemma. Lägga om golv, byta tak i uterummet. Tränings- och tävlingsåret 2007 har inte varit bra och då kan jag likväl prioritera dessa saker som faktiskt har fått stå undan. Jag vill gärna göra detta nu, så kan jag i lugn och ro återuppta träning på allvar framåt september och oktober igen. Strategiska beslut alltså.

Sensate tiden har bjudit på lite av varje. Jag upptäcker att jag börjar bli involverad i lite det ena och det andra. Dags att dra en gräns nu. Men nu är det i och för sig angenäma problem.

Igår lyckades jag äntligen klippa min lilla gräsmatta på baksidan. Det satt långt inne. Varenda gång jag har haft föresatsen eller försökt, så har det börjat att regna. Men igår fick jag äntligen till det. Och då var det ingen gräsmatta jag klippte, det var en savann. Idag har jag börjat lägga golv i Mikaels gamla rum och det går ju hyfsat. Har kommit in i lite hemmafixarstuk. Jag vill gärna få lägenheten visningsbar inför en eventuell försäljning. Nästa helg skall jag och Carina titta på en bostadsrätt och ett hus. Vi kommer inte att köpa, men det är dags att börja sondera marknaden och vigda boendevyerna.