Idag har jag sovit ut ordentligt och vaknade jäkligt nöjd! Jag och Carina begav oss ut på en löprunda idag. Vi hade både barrier som skulle sprängas i och med dagens pass. Vi följdes åt till 3,75 km där Carina vände och tog en annan väg, medan jag fortsatte på min färd.

Ett undebart löparväder! 21 grader. Mulet och nästan ingen vind. Jag hade med mig Litepac med vätskeblåsa så att det var inga problem med den biten. Löpningen kändes bra och jag tog det ganska lugnt. Återvände till utgångspunkten och hade då avverkat 16,37 km. Det innebär att jag i år hade passerat 1000 löp kilometer! Bättre än planerat och jag är mycket nöjd. Totalt har jag i år sprungit 1001,31 km.

Idag var jag och Carina bjudna till Siv för lite lördagslöpning och generellt lite längre pass inför det stundande Lidingöloppet. Turen skulle gå i det vackra Lärjedalen.

En nackdelen var att vi skulle vara där kl 11, så jag var tvungen att ställa klockan på ringning, på halv tio! Hu jeda mej, vad tidigt. Helger skall ju normalt tillbringas med att sova. Går upp tidigt gör man på vardagar när man skall till jobbet.

Men upp kom jag, en starkt bidragande faktor till ednna initiala framgång, var att Carina kom med kaffe på sängen. Sedan fick det verka lite och så var man igång.

Vi kom iväg och kom till Siv samtidigt som Eva och Nisse. Vi stack ut direkt. Jag och Nisse sprang tillsammans och hade en riktigt trevlig runda i det soliga vädret, med en hel del killsnack. Vår färd gick ända upp till Angereds centrum där vi vek av tillbaka mot Gunnilse och Lärjeleden. En riktigt fin runda. Stundtals väldigt kuperad, men annars lite lätt böljande. Jag passade även på att köra lite bakåtintervaller och totalt fick jag ihop 17,2 km. Efteråt bjöd Siv på kanongod mat. Skall man sammanfatta denna dag med ett ord, är det: Livskvalité!

Nu kan jag summera min första arbetsvecka. Jag fick en mjukstart och sedan kom jag igång ganska bra. Det har varit fart hela veckan. Menna denna gång har det kännts förträffligt bra. Trots högt tempo har jag ända känt mig lugn och balanserad. Det har verkligen flutit på i en bra fart. Det har varit roligt och stimulerande och jag har fått gjort en hel del.

Det bästa är att jag inte kommit hem på kvällarna och kännt mig helt slutkörd. Allt det slit i våras och innan semesterarna som höll på att knäcka mig för andra gången, börjar nu ge resultat. För första gången på mycket, mycket länge, känner jag att jag har kontroll på jobbet och utvecklingen där. Vi har förberett och preppat så mycket, så att när vi kommer till olika moment är det bara i princip att trycka på en knapp. Denna tendens märktes väldigt tydligt denna vecka. Nu är det inte vi som har bollen och skall springa med den när andra ser på. Nu är det tvärtom.

Med andra ord det känns bara så djävla bra. Nu gäller det att vårda detta fina läge man har kämpat sig till. Snart skall jag iväg på en långpanna med Carina och mina vänner. Fan vad jag har det bra....

Nu blir det mer trafik ute på vägarna. Längre köer på väg till och från jobbet. Då ser man vissa bilar som beter sig konstigt, kryssar, kör 60 på 90 väg osv. I nästan samtliga fall kan man dra en enda entydig slutsats. En mobilpratare.

Denna kategori totalt intelligensbefriande människor som skall köra bil och prata i mobiltelefon samtidigt. Hur fan kan kan man bli så djävla blåst? Det skulle ta mig fan vara skottpengar på dessa idioter. Om man nödvändigtvis måste prata telefon i bilen, så investera då för fan i ett headset så att det är möjligt att ha båda händerna på ratten! Sedan har jag åkt ett par gånger med kvinnor som skall ha sin djävla mobil i handväskan. Allra helst skall handväskan vara slängd i baksätet för att bilfärden skall bli extra vinglig då telefon ringer och telefonen naturligtvis måste rotas fram. Man kan inte ens ha telefondjäveln framme!! En tjej jag åkte regelbundet med under en period. Hon hade den alltid i handväskan och telefonen ringde varenda gång vi var ute och körde. Det slog aldrig fel. Varför kan man då inte av egen kraft komma fram till denna slutsats att ha telefonen framme? Jag sllutade snart att åka med henne, det var helt enkelt livsfarligt. Headset idag är inte dyra. Har man råd med en mobil, har man ta mig fan råd med ett headset.

Jag pratar endast om jag har headset. Är det urladdat eller inte funkar så svarar jag inte. För är det viktigt så ringer ju det igen.

Det som förvånar mest är att se yrkesfolk som inte använder headset. Vad är det som rör sig i huvudet på folk egentligen? Ingenting i mobilpratarnas fall, eftersom alla hjärnceller har försvunnit. Jag betraktar en mobilpratare med samma förakt och nedlåtenhet som ett rattfyllo. Jag har inte sett en enda mobilpratare som med ena telefonen i handen och den andra på ratten, köra bra. Icke en enda gång och jag kommer aldrig att få se någon. Jo, jag har hört en del besserwissrar säga att dom aldrig har några problem med att köra och prata samtidigt. Tro fan det! Dom har ju inga problem, det är ju medtrafikanterna som får problemen! 

Skaffa headset om Ni skall snacka under bilkörning! Detta gäller i ännu högre grad de som försöker utföra samma bedrift cyklandes eller på annan tvåhjuling. IQ badboll. Jag har sett en del bilar som svänger in och stannar på en busshållplats eller liknande. Heder åt dom.

Jag har fått nog av mobilpratarna!

Igår på spinningpasset fick jag goda nyheter. Det skall arrangeras en Ironmanspinning även i år. Vi kommer att följa Ironmantävlingen på Hawaii på storbild och spinna från start, tills förste man går i mål. Förra året var vinnartiden ca 8 tim 15 min. Detta skall bli skitkul. Vi startar väl vi 19 tiden på lördag svensk tid och kör natten lång 8 timmar drygt. Extra roligt är att Christine Wageborn och Risto Räisänen från min klubb Triathlon Väst skall köra på Hawaii och det skall bli extra roligt att följa dom. Dessutom kommer Göteborgs marathon och halvmarathon att gå på dagen den 11 oktober. Kanske man kan mäkta med en liten halvmara på dagen?

Hur som helst, så blir denna Ironmanspinning en bra genomkörare in för 24 timmars spinningen till förmån för Rosa Bandet den 25/10. Nu börjar det finnas lite grejer att se fram emot.

Jaha, nu har funbeat.se introducerat en funktion med gästbok. Jösses anåda! Vilket djävla jobb man har med att fara runt och hitta alla gamla pulsare. Det kommer att bli ett drygt jobb. Jag misstänker att detta kommer att bli dödsstöten för min gamla favvosajt - puls.se. Slappadmin på puls har totalt och fullständigt medvetet skitit i sin medlemmar och nu kommer han att få betala priset.

Funbeat i alla är. Jag kommer nog att ha en lite större närvaro där nu i och med gästboken. Men jag kommer ändå att tillbringa mest tid på jogg.se. Jogg är enklare men ger ändå en bättre överblick. Funbeat har många bra tekniska funktioner, men är stundtals ganska rörig. Jag är mer tilltalad av enkelheten på jogg.

Jag kommer fortfarande att gå in på puls och kolla, men efterhand fler och fler flyttar till funbeat eller jog, ser jag ingen anledning att vara där. Det är endast för att hålla kontak med vänner som är kvar på puls.

Vila i frid puls.

Jag fick en bra start på jobbet efter semestern. Det blev en mjukstart. Och igår efter jobbet skulle det tränas. Jag öppnade med att springa till gymmet (6,4 km), sedan vart det 50 min spinning som avslutades med ett 30 min pass i roddmaskinen. Då hade jag vare lust eller ork att springa hem. Carina körde hem. Jäklars vad jag var slö den kvällen.

Tröttheten sitter även i idag efter den chockstarten. IDag skall jag nöja mig enbart spinning. Dessutom med nymeckade skor. Igår efter spinningpasset, så höll jag inte på att kunna vrida ur ena cykelskon ur pedalen. SPD-klossarna var helt lösa, så jag har fått leta fram en sexkantnyckel och dra fast klossarna igen. Att man skall behöva tänka på sådant också.

Så där ja. Nu sitter jag på min semsters sista skälvande timma. Imorgon är det dags att återgår till de aktiviteter som gör att det trillar in stålar på mitt konto, dag 27 i varje månad.

Jag har haft en jättebra semester och verkligen vilat. Det har varit mycket OS-tittande och jag och Carina fick äntligen ordning på framsidan av huset och rensat upp i rabatterna. Detta är verkligen ett lyft som har legat och draggat länge på to-do-listan. Bara det gör att jag är nöjd med semestern, som har varit totalt jobbbefriat. Jag har inte ens druckit kaffe ur jobb-muggen hemma. Ärligt talat så skall det faktiskt bli ganska trevligt att återvända till det nedslitna kontorslandskapet, dock ej till stressen. Jag har inte tjuvkikat i min mailbox så jag har inte ett piss aning om vad som väntar.

Men på något sätt är det ändå skönt när det hela blir vanlig vardag. Fast jag hade utan problem kunna tänka mig ett antal veckor till med ledighet. Nu skall vi se vart denna vecka bär hän och sedan titta in i kristallkulan 2009.

Hej då sommarn! Tack för i år!