Äntligen ett roligt lopp. För det var faktiskt oväntat roligt att vara med i premiären på detta Stockholmsfenomen som letat sig ner till Sveriges framsida. Och på vilket sätt sedan. Stämningen var fantastiskt, från start till mål. Där ligger Göteborgsvarvet i lä.

Själv hankade jag mig runt den ganska lättsprungna banan på 1.02.46 och det kändes gôrbra hela tiden. Jag tyckte faktiskt att jag sprang ganska så fort (med mina mått alltså), så jag måste faktiskt erkänna att jag blev ganska paff när jag så sluttiden på min klocka. Det kändes verkligen som om jag hade gjort sub 60. Men bättre än så här är jag inte. När jag kom hem och duschade, så ställde jag mig på vågen. 99,9 kg. Och med den inputen får jag nog ändå vara ganska så nöjd med racet.

Nu skall mitt primära mål vara att åter ligga mellan 55 och 60 minuter på milen. I kylen står nu en burk Heineken och den kommer jag inte att röra förrän jag gör under 60 minuter på milen. Så där ligger nu motivatorn. en ganska stark sådan.

Men som slutkläm kan jag nog säga att Midnattsloppet kommer att bli starten på en ny tradition i augusti.

Bilden viasr banprofilen som jag gjorde med min Polar S710i. banan var enligt min Garmin 10,17 km.

Jaha, då kan man konstatera att Sverige blir utan guld i detta olympiska spel. Vad göra nu då? Jo livet går vidare som vanligt. Skall man skälla och klaga på idrottarna? Näe! Även om de inte fixat guld, så tror jag ändå att dom gjort sitt bästa. Jag tror inte att någon åker dit ner för att göra sitt sämsta. Däremot har de nog fått en hel del erfarenheter. De flesta fortsätter att träna inför kommande VM, EM eller kommande OS. Ganska tålmodiga typer det där.

Hoppas bara att den korkade presskåren inte gnäller för mycket över denna "klena OS-insats". Det är dom som haussat upp diverse grenar och skapat kraven på idrottarna. Den enda som kan ställa krav på en idrottare, det är idrottaren själv - ingen annan. Jag kan inte kräva att Carolina Klüft skall hoppa 7 meter, jag kan inte kräva att Stefan Holm skall vinna guld, jag kan inte kräva att Jonas Colting skall gå under 8 timmar på en ironman eller att Carina skall springa en mara under 4 timmar. Inte en chans. Men jag kan däremot kräva av mig själv att jag återigen skall kunna springa under 2 timmar på en halvmara. bara jag och ingen annan kan det. Lär Er detta! Journalister och alla andra besserwissrar som sitter i sofforna och gapar!

Så nu går livet vidare för mig med. Det är bara en hållpunkt kvar värd att se - Herrarnas marathon. Det kommer att bli perfekt att komma hem och duscha efter Midnattsloppet för att sedan dunsa ner i soffan och se på loppet. Sedan skall jag och börja staka ut vägen mot kalmar 2009.

I morgon är det dags för Midnattsloppet i Göteborg. När jag först hörde talas om det, så fnyste jag och tyckte att skall man få sådant här Stockholmstrams hit, som dessutom ser ner på överviktiga. Men den åsikten försvann ganska snabbt ur min skalle. Jag och Carina har anmält oss för länge sedan. Igår had Carina hämtat ut våra tröjor och jag tillbringade en stund på kvällen med lite tröjslöjd. Vi fick med en massa klisterbokstäver och jag har på tröjryggen plitat dit: SINUSLÖPAREN. Om det nu är så många som kommer att få se min rygg. Ser Ni mig så kom gärna fram ochsäg hej.

Ett tag hade jag faktiskt ambitionen att göra sub 60 på detta lopp, men efter veckans schackningar har jag övergivit dessa planer. Nu skall jag istället sänka min skamgräns på 10k. Jag sprang senaste Sylvesterloppet, då på 1:11:23, vilket fastställdes som skamgräns. Den har jag faktiskt inte gått över. Nu skall en ny skamgräns fastställas. Men det var länge sedan jag såg fram mot ett sådant kort lopp som Midnattsloppet är och det skall faktiskt bli kul att få vara med första gången detta lopp anordnas. Sneglade ett tag mot Mariestads marathon, men övergav dessa planer i samband när jag lämnade återbud till Kalmar.

Idag är det fradag. På måndag skall jag åter börja jobba. Och tro det eller ej! Jag tycker det skall bli roligt att få komma tillbaka till jobbet! Jag har haft fem veckors semester och det har gjort underverk på mig. Det kommer att bli fem veckor nästa år också, ett som är klart.

Jag har under allt OS-tittande varit lat och inte gjort så mycket hemma, så jag har en del att ta igen. Det kommer nog att bli en spännande höst som kommer. Får jag bara ordning och hittar mitt borttappade pannben, så kommer nog detta att bli riktigt bra. Det var många år sedan det känndes så positivt så här i semsterns sista skälvande ögonblick, som det gör nu. Det känns bra och jag är mycket nöjd med min semester.

Dom senaste dagarna har jag varit osedvanlig seg. Distanspass har fått kortass ner. Klappade igenom på drygt 5 km när jag sprang elljusspåret i förrgår. Det känns som jag har tappat mitt "pannben". Mycket jobbigt. Men det känns ändå som om det börjar gå åt rätt håll. I morse var jag jag ute med Carina och ägnade mig åt lite bakåtintervaller. Jag måste säga att jag inte hade en sådan "nära-döden-upplevelse" som jag hade i förrgår, trots att jag gick upp i svinottan.Men det är ju bara på't igen.

Nu skall jag vila till lördag, då skall det bli Midnattslopp i Göteborg minsann. Detta Stockholmsfenomen drabbar nu även Sveriges framsida. Det skall bli intressant att studera detta från deltagarplats. Jag tror nog att det kan bli en ganska kul upplevelse. Vi får hoppas på det.

Nu skall jag fortsätta att leta efter det gamla hederliga "pannbenet". Den som söker, den finner lär det ju stå i skriften...

Nu börjar det bli dags att runda av dagen. Tänkte dra mig till kojs. Klocka är satt till 03.55 Imorgon kl 04.00 går starten för herrarnas triathlon, hoppas den blir lika underhållande som damernas triathlon. naturligtvis skall jag spela in det också.

Men det är ju fantastiskt att se Emma Snowsills uppvisning i damernas triathlon. Vilken löpning hon avslutade med. De avslutande 10 kilometrarna sprang hon på 33.17 Och då har hon simmat 1500 och cyklat 40 km dessförinnan! Lisa Norden hade 5 bästa löptiden på 35.05.  Och det skall jämföras med bästa tid på Tjejmilen 2007 som var 34.50 och vinnartiden för damerna på årets midnattslopp var 34.05 Båda dessa lopp skulle Emma Snowsill vunnit överlägset och Lisa Norden skulle kommit 2:a resp trea. Och detta i konkurrens med tjejer som enbart tränar löpning. Visst är trialeten mångsidig och vad hade det blivit för tider om de bara hade sprungit? Skulle kanske våra svenska damelit i löpning börja träna triathlon och bli mer mångsidig/starkare?

Att idag få bevittna Sanna Kallurs sorti ur OS, berörde mig djupt. Aldrig har jag sett en sådan taggad idrottsutövare. Bara den blicken hon hade vid starten. Det var verkligen eye of the tiger. När fallet kom på första häcken trodde jag inte mina ögon.

Sanna jag lider verkligen med Dig. Jag följde TV-dokumentären - Vägen till OS. Där kunde man se hur dessa idrottsfavoriter kämpade och slet med sin träning. I ur och skur. Man kunde ävenfölja systrarna Kallurs skadeproblem och deras väg genom hopp och förtvivlan. Serien gjorde att min beundran för dessa idrottare växte ännu mer än vad den hade varit förut. Att då se Sanna falla vid första hindret gjorde mig verkligen ledsen. Hon visade sin styrka genom att tålmodigt svara på korkade frågor, typ "Hur kände Du Dig?" "Vad tänkte Du?" Det var roligt i all bedrövelse att höra henne redan blicka framåt och ta nya tag. Vilken vinnarskalle hon har. Det är en tjej som kan kämpa. Heja Jenny och Sanna. Mina nya idoler och förebilder.

Nu sitter jag här och väntar på damernas marathon. Under tiden har jag roat med med att spela lite och läsa på forum. En sak gör mig så djävla förbannad. Så fort någon vinner överlägset, så börjar den avundsjuke och missunsamme svensken att spekulera om doping. Vad fan är det för fel på Er som gör detta? Bolt som vann hur snyggt som helst har nu blivit utsatt för dessa spekulationer. Liakså Phelps. Men han är inte dopad förrän dopingtestet skulle visa sig vara positivt. Fram tills dess kan vi väl glädja oss utan att snacka ner våra atleter. Skulle det nu visa sig att Bolt är dopad. Fine! Racka ner på han då. Men om han inte är det? Skulle vara kul att se minen på de som gapat mest.

Jaha, säger man and life goes on. Men fan hade varit lös om Ni gaphalsar själva hade blivit utsatta för sådant förtal.