Idag har det hittills varit en kanonbra dag. Jag fick sova länge, något jag älskar. Efter att ha vaknat till så blev det en lätt frukost. Nu vidtog förberedelser inför mitt långpanna idag.

 Som ett led inför Skövde hade jag till idag planerat ett genrep inför nästa helgs 6 timmars i Skövde. Planen var att springa i 3 timmar. Beväpnad med löparrygga med vätskeblåsa och MP3-spelare med CD-bok gav jag mig ut strax efter 12 idag. Grå och mulet väder men ändå skönt. Distansmålet var att på dessa 3 timmar komma ca 23-24 km. Banan jag valt ut är en ganska krävande bana med mång och långa uppförspartier. Jag hade på förhand bestämt att jag skulle gå i de värsta uppförsbackarna. Jag höll mig strikt till denna plan och den funkade. Jag hade när jag kommit hem igen sprungit 3 timmar och 1 minut och tillryggalagt 23,83 km. 

Jag är milt uttryckt mycket nöjd med denna långpanna och dess utfall och det kändes bra hela tiden. Sakta men säkert kan jag börja skönja en formförbättring. Att ha tålamod, det lönar sig.

År 2000 gick broloppet över Öresundsbron. Då världens största halvmara med 96000 anmälda. Den gången hade jag anmält mig och skulle sedan springa med mitt jobb som av misstag hade anmält mig igen, så jag stod där med två startbevis. Vad gör man? Jo man utnyttjar båda startbevisen och springer således samma lopp två gånger. Det kan ju vara kul eftersom man dyrt och hederligt hade lovat att det bara skulle gå en gång och då skulle jag vara ensam om bland alla dessa löpare att ha sprungit två gånger.

Men så 2002 så fick man för sig att arrangera det igen trots att man hade lovat att inte göra det. Då var ju jag tvungen att åkan ner igen för att springa, för annars hade ju andra kommit jämsides med mig i antal gånger jag sprungit detta lopp och det gick ju inte. Så här höll det på fram till 2006, då man sade att det var defenitivt sista gången.

Och vad ser jag nu? Jo man tänker baske mig köra det en gång till 2010, då är det ju 10-års jubileum. Sanningen är snarare att MAI har ont om stålar och behöver lite extra klöver. Konsekvensen för mig är att jag måste ju åka ner och springa för åttonde gången, när andra då skall göra sitt sjunde lopp. Det kostar att ligga på topp. En av de få saker jag är ensam om och det vill jag gärna värna om. 

Samtidigt är det ju premiär för Midnattsloppet i Köpenhamn. Nu börjar planerna på att ta den också, när jag ändå är där nere. Det var länge sedan jag gjorde en dubbelstöt.

Så vart det äntligen fredag. Hade besök av mina söner idag. Minstingen ville ha hjälp med datorn. Det var något med DOS. Och i sådana lägen tar dagens grafikinsöade ungnördar seniorerna till hjälp. Vadå 16 bitar eller 64 bitar. A: ? Vad är det?

Men retrofarfar får något vått i ögat vid åsynen av en DOS-prompt eller text-baserat gränssnitt över huvudtaget. Visst var det bättre förr, då man knackade in ett rejält DOS eller unixkommando vid en prompt istället för detta patetiska peka-klicka vi har idag. Då jag gick på högskolan tentade vi i DOS. Vi fick sitta vid en PC och knacka DOS-kommandon! Ohh yeaahh!

Tyvärr kunde vi inte lösa Niklas problem till fullo eftersom jag inte hade alla fakta i målet. Men han skulle tinga supporten, sedan komma tillbaka och så tar vi ett varv till. Visst är det fantastiskt med teknik?

Efter gårdagens raseriutbrott har jag lugnat ner mig även om jag fortfarande är arg. Oavsett det är finanskris eller inte, så skall man inte stillatigande finna sig i vad som helst. Men gårdagens inlägg var skrivet under stor irritation. Så därför tar jag bort det. Det ger mig sådana negativa vibbar varje gång jag läste det och det gör ju inte saken bättre. Men jag menar det jag skrev. Har suttit hela dagen med att förbereda denna installation. Ett digert jobb. Jag var på jobbet tidigt idag, vilket gjorde att jag också kunde dra tidigt.

Så fort jag kom hem bytte jag om till löparkläder och drog iväg mot Stenkullen. Det kändes förvånansvärt stelt, men hur sm helst är löpning alltid en lisa för själen och denna  gång var inget undantag. Det blev 10,1 stillsamma kilometrar. Det är tur att man är såpass frisk och sund att man kan springa, annars vet jag inte vad jag hade gjort.

En ganska händelselös dag, trots mycket att göra på jobbet. Ett sätt att brytatrisstessen vara att dra till gymmet för diverse broilerövningar och ett nappatag med roddmaskinen. Boring, men nödvändigt. Nu väntar jag på att det skall bli vår.

Och vad gör man när man har en skitdag? Jo, på med bråttomkläderna och ut och spring lite. Det var en lisa för själen.

Första söndagen i månaden. Då är det dagsför Vasaloppet och när det är dags för Vasaloppet är det även dags för Vasaloppsspinning. I år var det inget undantag. Efter att ha kört ett antal kvalificeringsomgångar under januari och februari (varje söndag), fick de flitigaste deltagarna var med och spinna till Vasaloppet på storbild.

Jag tycker personligen inte om detta kvalande. Jag tycker att det skall vara först till kvarn precis som vanligt. Det börjar bli smått hysteriskt nu med detta tvingande koncept. Dessutom slår det orättvist mot dom som är tvungna att jobba och inte kan vara med. Slopa detta kval och kör vanlig bokning istället precis sm allt annat, misstänker att det skulle bli mindre administration istället och skall man vara konsekvent så skall man ju kvala till Spinn Of Hope också.

Själva spinningen var ju inte någon speciellt jobbig historia. Det var bara att köra på och jag upplevde det inte som speciellt jobbigt. Då är det mer jobbigt att höra allt detta pratande i salen under spinningen. Detta tycker jag är synnerligen irriterande med folk som inte kan hålla käften under ett pass utan babblar hejdlöst. Ibland hördes dom mer än musiken. Det är väl en sak om man byetr en mening var under passet. Typ "Hur går det?" eller "Nu kör vi". Detta otyg har blivit värre och värre på Lerums sportcentrum. Jag betalar inte för att höra andra babbla utan att få höra musiken och instruktören. Sedan skall man kunna med hjälp av musiken kunna gå in i sig själv och leverera en sjutusan till ansträngning och det går ju inte med allt prat. Och det är konstigt att folk inte har så mycket vett i huvudet att man kan inse detta själv. Speciellt pratigt var det i ett hörn. Så snälla! När passet börjar. Håll käft och cykla! När passet och stretchen är avslutad, prata på! Hur svårt är det? Hoppas ledarna tar tag i detta.

Men bortsett från detta irritationsmoment är Vasaloppsspinningen alltid en trevlig upplevelse och som vanligt satt jag kvar på cykeln hela tiden. Det är ju ända in i kaklet som gäller. Trots Spinn Of Hope blir det nu nertrappning av spinning och ett mer fokus på löpning istället. Jag har ju ett par 6 timmars och en 12 timmars som ligger i pipeline. Dessutom måste jag sfå lite sprutt på cykeln.